Prosten Bergquist förenade sig med Hr Holmström, i hvars reservation han tyckt sig finna någon likhet med Hr Hailströms. Ena framställning sill Konungen skulle ingen ting fördelaktigt med föra. Nog måtte vä! finnas några, som äro i besittning af nog skicklighet; men en hvar drar i be tänkande de inom landet stridiga opinionerna. Önskade Bet. lagdt till handlingarne. Dr. Moregn: en ledamot hade ifrågasatt, att Konstit.Utsk. skulle varit på vägen at: upplösa grundlagen, men man hade just sökt förexomrira detta. Saken vore ömtålig, men Grundlagen bestämmer si väl antalat af Ledamöterna inom Rådet, som huru många i vissa fall böra vara tillstädes; och då tänkesätten i landet voro så delade och ingalunda fördelaktigt verkande, och denna tid vora on tid al brytningar, hade Utsk. ansett sig böra yttra sig på sätt som skett, erkännande sin pligt att vaka öfver thronens säkerhet och rikets vård. Dr. Agrell var af den tanka att, då Konungen är nödsökad eftersöka och utransaka så väl egenskaper som vilja, -och han fått flora noakande svar, man borde göra mindre afseenda på förhållandet, helst ogontligen ingen grund vore för anmärkningen; förenade sig med Biskop Nibelius. Prosien Sandberg fann skrifvelse ej ur vägen, för att minska oron i landet och obelåtenheten med det provisoriska tiliståndet; varandes ett uttryck af Ständernas deltagande och bekymmer ej ur vä gen, och en önskan, att allt må komma pä tillbörlig fot, just på sitt ställe. Dr. Björkman förenade sig härom. Proaten Säve gillade ej förslaget om anmälan ef ter 407 6., ej haller det provisoriska och bekymmersamma tillståndet, utan instämde med de reservanter, som tillstyrka skrifvelse till Konungen. Prosten Lyth instämde med dessa tvenne talare. Prosten Hallström skulle här haft mycket att yttra, om han ej såsom reservant ansett sig böra mindre begära uppmärksamhet vid öfverläggningen. Om ej Utsk. gjorde sfseende på och upptoge sådane frågor, som den nu försvarande, skulle de största vådor uppstå. Deita hade vidförra Riksdagarne skett, och erkänts af den audra statsmakten, som utlemnat protokollerna, i hvilka således Utsk. rätt vore grundad. Då andra Utsk. ofta bruka föreslå skrifvelser , och sådant ej strider mot Grundlagen, kunde det här äfven ej varit ut vägen; skolandes en sådan skrifvalse, om Ständerna ansåge den tillbörlig, ingalunda vara förnärmande för Majestätet, helst som den borde frazmträda som önskningamål, och tillika uttryck af Ständernas deltagande. Prosten Ödman uttalade härefter, huru anmärknisgsvärde det föreföll bonom, att man tycks vilja påbörda olika tänkande revolutionära afsigter, då Je uttala sin öfvertygslse; cch frågade, om ej de, som bementla fel, göra sig mera skyldiga till olyckors beredende. Det var ej längesedan man inom Stånrdet klandrade åtgärder, men nu hade en talare gått ända derbäv, att han förklarade dem förvandlade i gåtor. Tal. önskade, att den värda ledamoten ej måtte få värre gåtor att lösa. Tal. gratulsrade derjamta dem, som närmare känna förhållanderne; men Utsk. ledamöter måste kandla efter protokoller och uppgifter. Frågade, om det just vore så svårt att öppet framställa förhållandet; en åtgärd, gom Konungen säkert med nöje skulle emottaga. Biskop Heurlin fann frågorna om formen vara tvenne: först, om Utsk. har rätt att upptaga så beskaffade mål, på sätt som nu skett; sedan, om denna rättighet skall sträcka sig äfven till det, som under Riksdag förefallit. Detta önskade dock Tal. må vara medgifvat; men om Grunadlagen så skall tydas, borde det angå vigtiga frågor, och fionas ett gubstrat, ett protokoll, hvarifrån anledningen hemtades. Då ett sådent nu ej funnits, hade Utsk. ej kunnat förfara annorluada än som skett. Delade bekymret och var öfvertygad, att det allmänt delag, och öaskade, att den dag måtte komma, då Korvurvrgen får sitt Råd fulltaligt. Skrifvelsen vore ej nödig; ty om dem skulle uttrycka Ständernas bekymmer, utan att vidröra landets, eiler på något annat sätt, derom var ej Tal. fullt säker. Nu befintliga StatsRåder kände föshållanderna och kunda derom underrätta. Biskop Nibelius trodde vu, att af Utsk. väckta, frågor böra angå anmärkningar enligt Grundlag, eller också Grundlagsförändringsar, och att ett önskningsmål borde vara beredt af Allm. Besv. och Ekon. Utsk., samt att en skrifvelze skulle vara utan ändamål, och snarare göra motsatsen. Prosten Hallström ansåg vu ytterligare, jemte det hen gjorde några anmärkningar, att ingen anmälan bör göras. Siåndet företog omröstning, och blef då Bet. med 21 röster mot 49, som voro för återremiss, lagdt till handlingarne, ehuru med förklarande deraf, att Ståndes fann förhållandet bekymmersamt och deri deltog. TOK HOLE den 18 Sent.