Prosten Bergquist förenade sig med Hr Holm-
ström, i hvars reservation han tyckt sig finna nå-
gon likhet med Hr Hailströms. Ena framställning
sill Konungen skulle ingen ting fördelaktigt med
föra. Nog måtte vä! finnas några, som äro i be-
sittning af nog skicklighet; men en hvar drar i be
tänkande de inom landet stridiga opinionerna. Ön-
skade Bet. lagdt till handlingarne.
Dr. Moregn: en ledamot hade ifrågasatt, att Kon-
stit.Utsk. skulle varit på vägen at: upplösa grund-
lagen, men man hade just sökt förexomrira detta.
Saken vore ömtålig, men Grundlagen bestämmer si
väl antalat af Ledamöterna inom Rådet, som huru
många i vissa fall böra vara tillstädes; och då tän-
kesätten i landet voro så delade och ingalunda för-
delaktigt verkande, och denna tid vora on tid al
brytningar, hade Utsk. ansett sig böra yttra sig på
sätt som skett, erkännande sin pligt att vaka öf-
ver thronens säkerhet och rikets vård.
Dr. Agrell var af den tanka att, då Konungen
är nödsökad eftersöka och utransaka så väl egen-
skaper som vilja, -och han fått flora noakande svar,
man borde göra mindre afseenda på förhållandet,
helst ogontligen ingen grund vore för anmärknin-
gen; förenade sig med Biskop Nibelius.
Prosien Sandberg fann skrifvelse ej ur vägen, för
att minska oron i landet och obelåtenheten med
det provisoriska tiliståndet; varandes ett uttryck
af Ständernas deltagande och bekymmer ej ur vä
gen, och en önskan, att allt må komma pä tillbör-
lig fot, just på sitt ställe. Dr. Björkman förenade
sig härom.
Proaten Säve gillade ej förslaget om anmälan ef
ter 407 6., ej haller det provisoriska och bekym-
mersamma tillståndet, utan instämde med de re-
servanter, som tillstyrka skrifvelse till Konungen.
Prosten Lyth instämde med dessa tvenne talare.
Prosten Hallström skulle här haft mycket att
yttra, om han ej såsom reservant ansett sig böra
mindre begära uppmärksamhet vid öfverläggningen.
Om ej Utsk. gjorde sfseende på och upptoge såda-
ne frågor, som den nu försvarande, skulle de stör-
sta vådor uppstå. Deita hade vidförra Riksdagar-
ne skett, och erkänts af den audra statsmakten,
som utlemnat protokollerna, i hvilka således Utsk.
rätt vore grundad. Då andra Utsk. ofta bruka före-
slå skrifvelser , och sådant ej strider mot Grundla-
gen, kunde det här äfven ej varit ut vägen; sko-
landes en sådan skrifvalse, om Ständerna ansåge
den tillbörlig, ingalunda vara förnärmande för Ma-
jestätet, helst som den borde frazmträda som önsk-
ningamål, och tillika uttryck af Ständernas delta-
gande. -
Prosten Ödman uttalade härefter, huru anmärk-
nisgsvärde det föreföll bonom, att man tycks vilja
påbörda olika tänkande revolutionära afsigter, då
Je uttala sin öfvertygslse; cch frågade, om ej de,
som bementla fel, göra sig mera skyldiga till olyc-
kors beredende. Det var ej längesedan man inom
Stånrdet klandrade åtgärder, men nu hade en tala-
re gått ända derbäv, att han förklarade dem för-
vandlade i gåtor. Tal. önskade, att den värda le-
damoten ej måtte få värre gåtor att lösa. Tal. gra-
tulsrade derjamta dem, som närmare känna förhål-
landerne; men Utsk. ledamöter måste kandla efter
protokoller och uppgifter. Frågade, om det just
vore så svårt att öppet framställa förhållandet; en
åtgärd, gom Konungen säkert med nöje skulle e-
mottaga.
Biskop Heurlin fann frågorna om formen vara
tvenne: först, om Utsk. har rätt att upptaga så be-
skaffade mål, på sätt som nu skett; sedan, om den-
na rättighet skall sträcka sig äfven till det, som
under Riksdag förefallit. Detta önskade dock Tal.
må vara medgifvat; men om Grunadlagen så skall
tydas, borde det angå vigtiga frågor, och fionas ett
gubstrat, ett protokoll, hvarifrån anledningen hem-
tades. Då ett sådent nu ej funnits, hade Utsk. ej
kunnat förfara annorluada än som skett. Delade
bekymret och var öfvertygad, att det allmänt de-
lag, och öaskade, att den dag måtte komma, då
Korvurvrgen får sitt Råd fulltaligt. Skrifvelsen vore
ej nödig; ty om dem skulle uttrycka Ständernas
bekymmer, utan att vidröra landets, eiler på nå-
got annat sätt, derom var ej Tal. fullt säker. Nu
befintliga StatsRåder kände föshållanderna och kun-
da derom underrätta.
Biskop Nibelius trodde vu, att af Utsk. väckta,
frågor böra angå anmärkningar enligt Grundlag,
eller också Grundlagsförändringsar, och att ett önsk-
ningsmål borde vara beredt af Allm. Besv. och
Ekon. Utsk., samt att en skrifvelze skulle vara utan
ändamål, och snarare göra motsatsen.
Prosten Hallström ansåg vu ytterligare, jemte
det hen gjorde några anmärkningar, att ingen an-
mälan bör göras. Siåndet företog omröstning, och
blef då Bet. med 21 röster mot 49, som voro för
återremiss, lagdt till handlingarne, ehuru med för-
klarande deraf, att Ståndes fann förhållandet be-
kymmersamt och deri deltog.
TOK HOLE den 18 Sent.