vintertiden, 6 månader hvartannat år, omot at! uppesålla sig här hvart ö:e år 45 månader med ens. Jag ansor denna fråga vara af oberäknelig vigt, och shuru den, i förening med frågan om en representationsförändring, är oändligen mera maktpåliggande, så synes den mig äfven skiljd derifrån, ellsar innan en sådan förändring kan ega rum, vara af ganska stor betydenhet. Dessutom äro den nu varande tidpunktens politiska omständigheter sådana, att de, allvarsamt betraktade, synas mig också tyda på bohofvst, att i vår grundlag ochi våra institutioner nedlägga en bjudande nödvändighet för de båda statsmakterna, att närma sig hvarandra, och med förenade krafter fortgå till målet, fäderneslandets väl, ett mål, som endast med förenad styrka kan uppnås, men som, under den förderfliga inflytelsen af splittringens anda, blir i evigbet oupphunnet. Vi önske blott, för vår del, att till detta anförande få tillägga, det vi, såsom tillhörande representanterne för den periodiska pressen, till alla delar instämma i Friherre Nordenfalcks mening om omöjiligheten för densamma ati uppfylla de anspråk, man möjligen kunde göra sig af den, betraktad såsom ett substitut för en representation. Dean periodiska pressens organer, tidningar och tidskrifter, äro, till sin natur och bestämmelse, den egentliga krönika, i hvilken dagens händelser och de serskilda förhanden varande meningarna öfver de vigtigare deribland upphemtas och återgifvas. De måste, till följd häraf. äfven företrädesvis fästa sig vid afhandlandet af de ämnen, som väcka uppmärksamheten för dagen; och ehuru det visserligen icke är främmande för deras ändamål, att kritiskt genomgå t. ex. en förfluten Riksdags förhandlingar, eller framlägga de samhällsbrister, som behöfva afbjelpas, samt visa vägen till förbättringarna, hvar och en efter sin förmåga, så blir detta likväl alltid af ett sekundärt intresse, då det i alla fall endast beror på händelsen, huruvida de upplysningar, som härigenom möjligen kunna lemnas, och hvilka alltid hell och hållet ankomma på tidningsredaktionernes mer eller mindre nit, verksamhet och egna upplysning, kunna leda till någon påföljd, eller huruvida deras åsigter delas af en större eller mindre del af folket, hvilket är meningen atl utröna genom en representation, hvars majoritet anses föreställa folkets vilja. Det är ock rätt att inse den ofantliga skilnaden emellan det inflytande, som kan utöfvas af pressen, hvilket kan vara ganska stort, men dock alltid är endast medelbart, då det endast adresserar sig till allmänbetens fria öfvertygelse, som mottager eller förkastar hvad den behagar af de framställda lärorna, eller af en representation, som i vissa fall utgör en beslutande samhällsmakt, och i alla måste, eller åtminstone bör, om den står i harmoni med nationen, ega en positif inverkan på förvaltningens gång och statsinrättDingarnas bildande. TR