vintertiden, 6 månader hvartannat år, omot at!
uppesålla sig här hvart ö:e år 45 månader med
ens. Jag ansor denna fråga vara af oberäknelig
vigt, och shuru den, i förening med frågan om en
representationsförändring, är oändligen mera makt-
påliggande, så synes den mig äfven skiljd derifrån,
ellsar innan en sådan förändring kan ega rum, vara
af ganska stor betydenhet. Dessutom äro den nu
varande tidpunktens politiska omständigheter så-
dana, att de, allvarsamt betraktade, synas mig också
tyda på bohofvst, att i vår grundlag ochi våra in-
stitutioner nedlägga en bjudande nödvändighet för
de båda statsmakterna, att närma sig hvarandra,
och med förenade krafter fortgå till målet, fäder-
neslandets väl, ett mål, som endast med förenad
styrka kan uppnås, men som, under den förderfliga
inflytelsen af splittringens anda, blir i evigbet oupp-
hunnet.
Vi önske blott, för vår del, att till detta
anförande få tillägga, det vi, såsom tillhörande
representanterne för den periodiska pressen, till
alla delar instämma i Friherre Nordenfalcks
mening om omöjiligheten för densamma ati
uppfylla de anspråk, man möjligen kunde göra
sig af den, betraktad såsom ett substitut för en
representation. Dean periodiska pressens orga-
ner, tidningar och tidskrifter, äro, till sin natur
och bestämmelse, den egentliga krönika, i hvil-
ken dagens händelser och de serskilda förhan-
den varande meningarna öfver de vigtigare deri-
bland upphemtas och återgifvas. De måste, till
följd häraf. äfven företrädesvis fästa sig vid af-
handlandet af de ämnen, som väcka uppmärk-
samheten för dagen; och ehuru det visserligen
icke är främmande för deras ändamål, att kri-
tiskt genomgå t. ex. en förfluten Riksdags för-
handlingar, eller framlägga de samhällsbrister,
som behöfva afbjelpas, samt visa vägen till för-
bättringarna, hvar och en efter sin förmåga,
så blir detta likväl alltid af ett sekundärt in-
tresse, då det i alla fall endast beror på händel-
sen, huruvida de upplysningar, som härigenom
möjligen kunna lemnas, och hvilka alltid hell
och hållet ankomma på tidningsredaktionernes
mer eller mindre nit, verksamhet och egna
upplysning, kunna leda till någon påföljd, eller
huruvida deras åsigter delas af en större eller
mindre del af folket, hvilket är meningen atl
utröna genom en representation, hvars majo-
ritet anses föreställa folkets vilja. Det är ock
rätt att inse den ofantliga skilnaden emellan det
inflytande, som kan utöfvas af pressen, hvilket
kan vara ganska stort, men dock alltid är en-
dast medelbart, då det endast adresserar sig
till allmänbetens fria öfvertygelse, som mottager
eller förkastar hvad den behagar af de fram-
ställda lärorna, eller af en representation, som
i vissa fall utgör en beslutande samhällsmakt,
och i alla måste, eller åtminstone bör, om den
står i harmoni med nationen, ega en positif in-
verkan på förvaltningens gång och statsinrätt-
Dingarnas bildande.
TR