FTUVRRvEg dd hr HD VR 7 utgöra fyra band och utkomma i häften ll 3 mark. LITET MERA OM DEN GULA BOKEN, eller Hr v. Hartmansdorffs skrift, om Svenska Statsverkets tillgångar och behof, under åren 1840—1845. II. Art. (Slut.) Sedan Hr v. Hartmansdorff, på sätt vi i förra artikeln nämnt, medelst en hop alldeles godtyckliga sifferkalyler, sökt ivgilva sina läsare den föreställningen, att Svensken skattar mindre än någon annan medborgare, menighetsutskylderna inberäknade ), lemnar han i andra atielniogen af sitt arbete en kort och ganska ytlig framsiällning af: aSvenska Statsverkets tillgångar, för nya ansl:g, under åren 41840—4845., Vi ha redan i första artikeln erinrat, att de ofantliga öfverskott, som stats verket lemnar emellan riksdagarna, egentligen uppkomma derigenom, att Ständerna, när de bestämma skatterna för en tid af fem år i sender, svårligen kunna i sin räkning kalkylera de summor, som af hvarje kontributions-artikel skola inflyta till det högsta möjliga beloppet, emedan om något deraf skulle slå fel, statsbrist då skulle uppstå, men att dessa ökade statsinkomster i sjelfva verket ej innefatta annat än att staten tillegnar sig en större andel af individernas förmögenhet, eller behållning än som behöfdes. Allt detta afser dock icke Hr v. Hartmansdorf. Hela hans uppbyggliga drätsel-system visar sig deremot uti den lilla inledningen till denna afdelning, som på en gång lemnar ett temligen tydligt, fastän ty värr icke nytt, begrepp om Hr v. Hartmansdorffs inskränkta åsigter och oblidkeliga uppbörds-raseri. Den lyder sålunda: aDet enklaste sättet ait boräznza dessa tillgåcgar, för möjligheten af nya anslag, oberoenia af alla önskningar att höja eller minska statsinkomsterna, synes vara, att antaga dem oförändrade, under da koramande 5 åren. Antagas äfven Statsutgifiterna att, under samma tid, utgå oförändrade: så visar skillnaden mellan beggederas stutbelopp den tillgång, som blifver att använda för nya anelag.n Är icke detta rätt vackert? Vi finna här hvarken tankan på besparing i stats-utgilter, eller den så högtidligt på Riksdagen lofvade anedsättningen af skatternan; utan helt simpelt likheten med en af Konung Ahasveri kamererare, som på runstycketi visar hvad folket kan tåla, efter som det icke gått under bittills, och huru mycket öfverskotten utgjort; (ty de äro just askilnaden emellan slutbeloppen af inkomst och utgift,, som Herr v. H. så uppbyggligt anser kunna användas): och som dertföre betydningsfullt tillstyrker: man tager. Att här meddela läsaren något vidare afdenna siffer-uppställning, är alldeles öfverflödigt. Den finnes förut i flere publika akter, och kan till punkt och pricka inhemtas af Stats Kontorets beräkning, som åtföljt Kongl. Propositionen vid denna Riksdag; det är nog, att här blott angifva Hr v. H:s eget slutresultat, som är: att då Statsverkets öfverskott kunna beräknas till 755,850 R:dr om året, och Allmänna Bevillningen (hvari Hr v. H. lika litet synes ämna medgifva lindring,. som i grundskatter och andra skatter) utgör 2,500,000 R:dr, samt Riksgälds-Kontorets behof är ansenligt förminskadt; så finnes under de 6 åren 4840—41845 9,580,970 R:dr, utom den redan liggande Banco-vinsten: 3,3414,210, och den under detta år ioflytande Banko-vinsten: 662 000; så att 43,554,000 R:dr kunna af Rikets Ständer disponeras. I Vederbörligt uppgifver Hr v. Hartmansdorff,att häri icke innefattas de två årens öfverskott, som år 4845, enligt nuvarande boksiutsoch liqvidations-praxis, icke ännu från Statskontoret till Riksgälds-kontoret äro aflemnade, hvarföre sammankommande Ständer ega dessa öfverskott till ny disposition; äfvensom den då influtna bankovirst för åren 4841-1843; så att nya 4,822,870 kunna af dem då påräknas. Men denna upp-j) gift synes hafva bordt visa Hr v. H. sjelf, att! ) Det synes, som den ringaste stråle af sundt förnuft lika väl bordt säga Hr v. H., att i ett land, der så ringa befolkning på qvadrat-! milen skall underhålla de, i förhållande till andra länders befolkning, betydligare vägsträckorna; der fortskaffningen af resande: och af allmänna transporter m. m. åligger, den jordbrukande delen deraf; der försam-. livgarnes relativa fåtalighet måste göra kyrkornas och presternas underhåll i samma mån dyrare; der klimatets hårdhet och skördarnes osäkerhet göra fattigdomen större än;i de flesta Europas öfriga stater, och fattigvården, det vill säga barmhertigheten mot kringvandrande tiggare, deri inräknad, dyrare: der kunna icke menighets-afgifterna annat än vara ganska kännbara, Dessa oraständigheter, på hvilka hvarje kunnig och rättänkande statsman måste fästa en synnerlig vigt, vid upp1 aftninNfAN Af Våra ahmman 4 Lr LL gt