FTUVRRvEg dd hr HD VR 7
utgöra fyra band och utkomma i häften ll 3
mark.
LITET MERA OM DEN GULA BOKEN,
eller Hr v. Hartmansdorffs skrift, om Svenska
Statsverkets tillgångar och behof, un-
der åren 1840—1845.
II. Art. (Slut.)
Sedan Hr v. Hartmansdorff, på sätt vi i för-
ra artikeln nämnt, medelst en hop alldeles god-
tyckliga sifferkalyler, sökt ivgilva sina läsare
den föreställningen, att Svensken skattar min-
dre än någon annan medborgare, menighets-
utskylderna inberäknade ), lemnar han i an-
dra atielniogen af sitt arbete en kort och
ganska ytlig framsiällning af: aSvenska Stats-
verkets tillgångar, för nya ansl:g, under åren
41840—4845., Vi ha redan i första artikeln
erinrat, att de ofantliga öfverskott, som stats
verket lemnar emellan riksdagarna, egentligen
uppkomma derigenom, att Ständerna, när de
bestämma skatterna för en tid af fem år i sen-
der, svårligen kunna i sin räkning kalkylera de
summor, som af hvarje kontributions-artikel
skola inflyta till det högsta möjliga beloppet,
emedan om något deraf skulle slå fel, statsbrist
då skulle uppstå, men att dessa ökade statsin-
komster i sjelfva verket ej innefatta annat än
att staten tillegnar sig en större andel af in-
dividernas förmögenhet, eller behållning än som
behöfdes.
Allt detta afser dock icke Hr v. Hartmansdorf.
Hela hans uppbyggliga drätsel-system visar sig
deremot uti den lilla inledningen till denna af-
delning, som på en gång lemnar ett temligen
tydligt, fastän ty värr icke nytt, begrepp om
Hr v. Hartmansdorffs inskränkta åsigter och o-
blidkeliga uppbörds-raseri. Den lyder sålunda:
aDet enklaste sättet ait boräznza dessa tillgåcgar,
för möjligheten af nya anslag, oberoenia af alla
önskningar att höja eller minska statsinkomsterna,
synes vara, att antaga dem oförändrade, under da
koramande 5 åren. Antagas äfven Statsutgifiterna
att, under samma tid, utgå oförändrade: så visar
skillnaden mellan beggederas stutbelopp den tillgång,
som blifver att använda för nya anelag.n
Är icke detta rätt vackert? Vi finna här
hvarken tankan på besparing i stats-utgilter, el-
ler den så högtidligt på Riksdagen lofvade aned-
sättningen af skatternan; utan helt simpelt lik-
heten med en af Konung Ahasveri kamererare,
som på runstycketi visar hvad folket kan tåla,
efter som det icke gått under bittills, och hu-
ru mycket öfverskotten utgjort; (ty de äro just
askilnaden emellan slutbeloppen af inkomst och
utgift,, som Herr v. H. så uppbyggligt an-
ser kunna användas): och som dertföre betyd-
ningsfullt tillstyrker: man tager.
Att här meddela läsaren något vidare afden-
na siffer-uppställning, är alldeles öfverflödigt.
Den finnes förut i flere publika akter, och kan
till punkt och pricka inhemtas af Stats Konto-
rets beräkning, som åtföljt Kongl. Propositionen
vid denna Riksdag; det är nog, att här blott
angifva Hr v. H:s eget slutresultat, som är:
att då Statsverkets öfverskott kunna beräknas
till 755,850 R:dr om året, och Allmänna Be-
villningen (hvari Hr v. H. lika litet synes äm-
na medgifva lindring,. som i grundskatter och
andra skatter) utgör 2,500,000 R:dr, samt
Riksgälds-Kontorets behof är ansenligt förmin-
skadt; så finnes under de 6 åren 4840—41845
9,580,970 R:dr, utom den redan liggande Ban-
co-vinsten: 3,3414,210, och den under detta
år ioflytande Banko-vinsten: 662 000; så att
43,554,000 R:dr kunna af Rikets Ständer dis-
poneras. I
Vederbörligt uppgifver Hr v. Hartmansdorff,att
häri icke innefattas de två årens öfverskott, som
år 4845, enligt nuvarande boksiuts- och liqvi-
dations-praxis, icke ännu från Stats- kontoret till
Riksgälds-kontoret äro aflemnade, hvarföre sam-
mankommande Ständer ega dessa öfverskott till
ny disposition; äfvensom den då influtna ban-
kovirst för åren 4841-1843; så att nya 4,822,870
kunna af dem då påräknas. Men denna upp-j)
gift synes hafva bordt visa Hr v. H. sjelf, att!
) Det synes, som den ringaste stråle af sundt
förnuft lika väl bordt säga Hr v. H., att i
ett land, der så ringa befolkning på qvadrat-!
milen skall underhålla de, i förhållande till
andra länders befolkning, betydligare väg-
sträckorna; der fortskaffningen af resande:
och af allmänna transporter m. m. åligger,
den jordbrukande delen deraf; der försam-.
livgarnes relativa fåtalighet måste göra kyr-
kornas och presternas underhåll i samma mån
dyrare; der klimatets hårdhet och skördarnes
osäkerhet göra fattigdomen större än;i de
flesta Europas öfriga stater, och fattigvår-
den, det vill säga barmhertigheten mot kring-
vandrande tiggare, deri inräknad, dyrare: der
kunna icke menighets-afgifterna annat än va-
ra ganska kännbara, Dessa oraständigheter,
på hvilka hvarje kunnig och rättänkande stats-
man måste fästa en synnerlig vigt, vid upp-
1 aftninNfAN Af Våra ahmman 4 Lr LL gt