Talmannen fåstade uppmärksamhet derpå, att e
6 af Riksdagsbeslutet alltid innehåller huru gransk
ningen af StatsRids-protokollerna afiupit, samt at
detta således ej blifver någon hemlighet. 78
4855 års Riksdagsbeslut innehåller en sådan un
derrättelse för sistl. Riksmöte.
Fr. von Zweigbergk invände, att Riksdagsbeslute
naturligtvis icke kunde komma att innehålla någo
em anmälan efter 407 R. F., när en slik anmä
lan icke ägt rum. Såiunda omtalar 78 1 sist
Riksdagsbeslutet endast RiksRättens tillgörsnde2. Ta
laren ansåg det så mycket mera nödvändigt, at
en skrifvelse med det syfte, Bengt Gudmundsso:
föreslagit, afgick till Kgl. Maj:t, som man ej bh:
någon garanti derför att Konungens omgifning öf
versätter och läser fullständigt för Hans Maj:t on
Riksdagsförhandlingarne.
David Andersson fr. Halland yttrade, att kommit
tenterne följa BondeStåndets tillgöranden noga me:
sin uppmärksambet under denna Riksdag, och at
det vore ovärdigt, om någon i Ständet satte sig der
emot, att sanningen finge framtränga till Konun
göns öra. Det vore, sade Talaren, att stälia Kgl
Maj:t rätt illa ut för folket, helst man vet att Råd
gifvarne fört Konungen bikom Jjusst.
Heurlin anmärkte, det största delen af Svensk:
folket vore öfvertygad derom, att Konungen ej fin
ge veta en tiondedel af hvad ban borde. Talarer
lemnade derhän, huru den tolkning verkställdes
som är nödig i anseende dertill avt Hans Mej:t e
känner språket. Men alla, sade Tal., känna vi Ko-
nungenas ädla hjertelag och äro förvissade, att om
sanningen icke doldes för Honom, sku!le Hsn lyss-
na till den allmänna rösten. Man sor, hur det till-
går under Konungens resor. Landshöfdingarne gö-
ra allt, för att visa Hans Maj:t en välmåga i lan-
det, hvilken ej finnes i sjelfva verket. Tal. kunde
ej inse hvad farhbåga man hyste, för att på ett vär-
digt sätt till thronen frambära ett RiksStånds tan-
kar. Yrkade remiss till Ståndets Enskilda Utskott.
— Flere lika med Heurlin.
Rutberg: Sadan Kongl. Maj:t endtledigat de
Rådgifvare, emot hvilka de bufvudsakligaste an-
märkningarna blifvit gjorda, tyckte Talaren det ej
vore bevändt att bråka mera med detta ämne. Ville
dock ej motsätta sig remiss af förslaget till Stån
dets enskilda Utskott, men hemställde, buruvida ej
med inlemnandet af den underdåniga skrifvelsen
till Kongl. Maj:t kunds dröja till dess man finge
se hvad Riksdagsbeslutet innehölle i anledning af
Statsrådsprotokollernas granskning.
Kihlblom ansåg, det man borde förvissa sig att
Konungen finge reda på hurudana Rådgifvare han
haft. Sådant kunde verka för framtiden. Yrkade
att skrifvelsen måtte aflåtas.
Per Jönsson från Skåne lika med Rutberg.
Jon Olsson från Gefleborgs län yttrade sig i öf-
verensstämmelse med dem, som yrkat skrifvelsens
remitterande till Ståndets enskilda Utskott, och
vidrörde serskildt huru frågan om båtsmäns- och
kronoeffakters transportering blifvit af Statssekre-
teraren Grip behandlad.
Talmannen erinrade, i anledning af Jon Olssons
yttrande, att Ståndet redan fattat sitt beslut i frå-
ga om KonstitutionsUtskottets memorialer M 153
och 31, samt påminte om slutet af 2 momentet i
29 RB. Q.
I anledning af Strindlunds yttrande, anmärkte
Hans Jansson, att då det vore till och med enskil-
de personer obetaget att gå till Konungen med pe-
titioner, kunde ett Riksstånd skäligen ej förvägras
samma rätt.
Bengt Gudmundssons motion remitterades till
:Ståndets enskilda B2svärsUtskott.
Vid föredragning af KonstitutionsUtskottets me-
moria!, 4 54 antog Ståndet den deri framställda
inbjudning. Samma Utskotts mem. MM 355, 36 och
357 godkändes.