Talmannen fåstade uppmärksamhet derpå, att e 6 af Riksdagsbeslutet alltid innehåller huru gransk ningen af StatsRids-protokollerna afiupit, samt at detta således ej blifver någon hemlighet. 78 4855 års Riksdagsbeslut innehåller en sådan un derrättelse för sistl. Riksmöte. Fr. von Zweigbergk invände, att Riksdagsbeslute naturligtvis icke kunde komma att innehålla någo em anmälan efter 407 R. F., när en slik anmä lan icke ägt rum. Såiunda omtalar 78 1 sist Riksdagsbeslutet endast RiksRättens tillgörsnde2. Ta laren ansåg det så mycket mera nödvändigt, at en skrifvelse med det syfte, Bengt Gudmundsso: föreslagit, afgick till Kgl. Maj:t, som man ej bh: någon garanti derför att Konungens omgifning öf versätter och läser fullständigt för Hans Maj:t on Riksdagsförhandlingarne. David Andersson fr. Halland yttrade, att kommit tenterne följa BondeStåndets tillgöranden noga me: sin uppmärksambet under denna Riksdag, och at det vore ovärdigt, om någon i Ständet satte sig der emot, att sanningen finge framtränga till Konun göns öra. Det vore, sade Talaren, att stälia Kgl Maj:t rätt illa ut för folket, helst man vet att Råd gifvarne fört Konungen bikom Jjusst. Heurlin anmärkte, det största delen af Svensk: folket vore öfvertygad derom, att Konungen ej fin ge veta en tiondedel af hvad ban borde. Talarer lemnade derhän, huru den tolkning verkställdes som är nödig i anseende dertill avt Hans Mej:t e känner språket. Men alla, sade Tal., känna vi Konungenas ädla hjertelag och äro förvissade, att om sanningen icke doldes för Honom, sku!le Hsn lyssna till den allmänna rösten. Man sor, hur det tillgår under Konungens resor. Landshöfdingarne göra allt, för att visa Hans Maj:t en välmåga i landet, hvilken ej finnes i sjelfva verket. Tal. kunde ej inse hvad farhbåga man hyste, för att på ett värdigt sätt till thronen frambära ett RiksStånds tankar. Yrkade remiss till Ståndets Enskilda Utskott. — Flere lika med Heurlin. Rutberg: Sadan Kongl. Maj:t endtledigat de Rådgifvare, emot hvilka de bufvudsakligaste anmärkningarna blifvit gjorda, tyckte Talaren det ej vore bevändt att bråka mera med detta ämne. Ville dock ej motsätta sig remiss af förslaget till Stån dets enskilda Utskott, men hemställde, buruvida ej med inlemnandet af den underdåniga skrifvelsen till Kongl. Maj:t kunds dröja till dess man finge se hvad Riksdagsbeslutet innehölle i anledning af Statsrådsprotokollernas granskning. Kihlblom ansåg, det man borde förvissa sig att Konungen finge reda på hurudana Rådgifvare han haft. Sådant kunde verka för framtiden. Yrkade att skrifvelsen måtte aflåtas. Per Jönsson från Skåne lika med Rutberg. Jon Olsson från Gefleborgs län yttrade sig i öfverensstämmelse med dem, som yrkat skrifvelsens remitterande till Ståndets enskilda Utskott, och vidrörde serskildt huru frågan om båtsmänsoch kronoeffakters transportering blifvit af Statssekreteraren Grip behandlad. Talmannen erinrade, i anledning af Jon Olssons yttrande, att Ståndet redan fattat sitt beslut i fråga om KonstitutionsUtskottets memorialer M 153 och 31, samt påminte om slutet af 2 momentet i 29 RB. Q. I anledning af Strindlunds yttrande, anmärkte Hans Jansson, att då det vore till och med enskilde personer obetaget att gå till Konungen med petitioner, kunde ett Riksstånd skäligen ej förvägras samma rätt. Bengt Gudmundssons motion remitterades till :Ståndets enskilda B2svärsUtskott. Vid föredragning af KonstitutionsUtskottets memoria!, 4 54 antog Ståndet den deri framställda inbjudning. Samma Utskotts mem. MM 355, 36 och 357 godkändes.