FN JT 0 RA 0
sta handlande personernas öra och hållit i sin
hand de hemliga trådarna till både sängkammar-
intriger och -statskupper. Vi göra här i det
nästföljande mannens bekantskap i hans egna
smårum på kongliga slottet, der han erhåller
besök af konungen och de trenne prinsarne,
den ena efter den andra, mottager deras för-
troenden och som ett orakel meddelar sina råd
och upplysbingar. Den gode mannen har just
nyss stigit upp från en lukullisk middag och
kastat sig på sin mjuka soffa, för att angenämt
låta maten smälta, då han af dessa visiter stö-
res och siutligen från alltsammans kallas upp
till drottningen. Så besvärligt är det, att vara
fac totum i ett kongligt bof), att man ieke ens
får pusta ut efter tryffeln och champanjen!
Och i sanning, såväl ställningen mellan det
gamla och det unga hofvet, som de politiska
frågorne voro vid denna tidpunkt alltför kinki-
ga för ait tillåta en man i Beylons läge taga
sig för lång middagslur. I afseende på de för-
ra intima förbållanderna uppdrager förf. för oss
här en högst pikant skildring af hofvets inre
och dess hufvudsakliga aktörer, i en omvexlan-
de följd af anekdoter och genrebilder; de all-
varsammare intrigerna från hofvets eller egentli-
gen taladt, Lovisa Ulrikas sida, för att med hatt-
partiets tillhjelp, — battpartiet, vid epoken af
Braheska konspirationen så hatadt, nu till mnå-
der åter upptaget! — lyfta konungadömet litet
upp ur dess förödmjukelse, på frihetens och
de fosterländska intressenas bekostnad, i dessa
förhållanden initieras vi genom en sednare kon-
ferers mellan den ofvannämnde Curt ech Gene-
ral Pechlin, som återkommer från Riksdagen,
förargad öfver den grofva farcen med Konun-
gens abdikation, och meddelar sin vän hvad
allt han lärt känna så väl genom egna obser-
vationer, som genom Badin, för hvilken den
slipade Generalen satt i vägen en vacker kam-
marjungfru hos hans bustru, enkom för att locka
ur morianen allt hvad denne om affärerna på
slottet får veta genom en annan amurett, den
täcka kammarfrun Olivia Ramström; — förhål-
landet mellan denna sednare och Badin, samt bi-
storien om huru de göra bekantskap, på en
maskerad i bollbuset, är en serskild episod, teck-
nad med synnerlig verve:
Kronprinsen Gustafs resa till Frankrike lå-
ter för ett ögonblick de öfriga affärerna i råd-
salen som i förmaken träda tillbaka. Från Pa-
ris skrifver Gustaf ett bref till Riksrådet Grefve
Carl Scheffer, deri han under allehanda cause-
rier om likt och olikt utkastar sina bjertans
tankar rörande politik, moral, skön konst och
Gud vet allt hvad! Han finner franska hofvet
och regeringssättet ett mönster för allt hvad
dit hörer, prisar alla dessa det Ludvigska ko-
nungarikets karakteristika institutioner, såsom
bastiljer, lettres de cachet,, maitresser och
epetits sppartements,; ken maitresse en titre,
— skrifver han, — ger veritablement ökad lu-
stre och omvexling åt ett hof . ... . Ludvig
den 45:de är stor connaisseur af etikett och
representation, han negligerar aldrig någondera,
då han visar sig som monark. Det är sannt att
han tar sin skada igen privatissime i sina ame-
rius plaisirs,, men till och med denna kontrast
är royal. Pedanternas skrupler bryr man sig
ej om, ty kungar äro i en helt egen cas och
de peccadiller, de tillåta sig mot den alldagliga
moralen, smitta icke så horribelt, som exem-
plet ef deras undersåter, hvilka stå i contact
med tout le monde.s Han yttrar sig vidare med
mycket loford om de franska abbeerna, anser
jeswmrterna ur politisk synpunkt vara ett dråp-
ligt folk, och averterar Grefven om att en bre-
der af denna orden ernar sig till Sverige (ein-
eognito förstås!s) der han boppas att mannen
på allt sätt accomoderas, ehuru han förmodli-
gen dit anländer under hans, prinsens, frånva-
ro; dock önskar jag att detta stadnar oss e-
mellan, ty min far har en oöfvervinnerlig a-
version för jesuiterne och det vore illa att in-
qvitera honom onödigtvis;, ordar äfven om fran-
ska akademien; edetta är något som man framde-
les måste vara betänkt på att tillegna oss... En
sådan institution medför den nyttan, att man har
talangerna till hands och isin hand, är förtjust
öfver Franska theatrarne och den parisiska po-
hsen, samt begär slutligen nyheter hemifrån,
frågar hvad Pechlin, den björnenu, tar sig för,
— chan är en af det folket, hvars blotta åtan-
ka förorsakar mig en rysning, jag vet ej hvar-
förn;. — samt hoppas att agalanteriet florerar
på gamla viset i alla cirklar och vrår af Bir-
ger Jarls gamla stad.n
Medan Gustaf förlustar sig i Paris och af
Ludvig den 45:s hof tager lektioner i den hög-
re statskonsten, bereder ödet, — eller hvad
man vill kalla det, — en sorglig tid för det
:kungliga slottet i Stoekholm. Den gamle Kun-
gen, som fått en ny fransk kock, utmärkt i kon-
sten att laga simlor, föräter sig en fettisdag
på hetvägg; man finner honom efter ett par
timmar kämpande med de rysligaste plågor, lä-
kare efterskickas, bestörtningen är allmän, mon-
PER BN PETTY REY VINE. TOS EE JG. SST Vil rr eg MM AM
nana a ae RSS KR NAR AARAR