sades hafva utgått från samhällets höjder, nem-
ligen den att låta andra arbeta ech sjelf tillegua
sig hedern, eller som det ungefär uttrycktes
att tillegna sig andras tankar, såsom sina egna.
Så långt går sällan den kristliga försakelsen hos
vår egoistiska tids snillen eller utmärkta kapa-
citeter, att de underkasta sig en dylik societas
leonina med de högmögende. Det är just den om-
nämnda skamliga fåfävgan, som utrotar duglighe-
ten hos offentliga män, och småningom ompgif-
ver tbronen med dessa smickrande jaberrar,
hvilka prisa hvarje vacker id, den en furste
lånat och slutligen äfven allerhögstdensammes
sjelfappfunna dårskaper, såsom genialiska pro-
dukter af bans egen öfversvinneliga vishet, hvar-
emot suum cutgue är den grundsats, som kring
styrelserna församlar dugliga och af båg att ut-
märka sig genom arbete för allmänt väl lifvade
män.
Jemte iakttagande af denna grundsats och af
skyndsamhbet, önskar man, att ministören i sjelfva
valet af kommitteerna förfar i motsatts mot det
bittills följda sättet. Icke de som utmärkt sig
såsom konservativa eller stationära böra väljas
till utarbetande af nya lagar, utan tvertom de,
som uppenbarligen tillhöra muvemanget, om än
bistoriskheten och allt annat rutteti verlden öf-
ver ett sådant val häpnade sig till döds. Viå-
beropa icke erfarenheten, som visar att kon-
servalismen platt intet kunnat åstadkomma, u-
tan börjat sitt arbete med att vända ryggen åt
det nya, för att krafla sig tillbaka till det gam-
Ja; det är nemligen dess förutan klart nog, att
den som skall frambringa något nytt äfven bör
lönska det nya. Sjelfva förmågan, som naturligt-
I vis är ett oumgängligt vilkor vid valet, står i
närmaste sammasbang med viljan: det är denna
som ser möjligbeterna, hvaremot det hör till o-
viljan att se idel omöjligheter. Tvertemot den
gamla praxis att sammansätta kommitteerna af
i märga personer af motsatta åsigter, som para-
I lysera hvarandra, måste man välja få och så
mycket som möjligt liktänkande män; tilltror
man sig ej utesluta konservatismens åsigter, må-
Iste man åtminstone ej göra den till beslutande,
utan intaga den såsom en opponerande minori-
tet; bskyddande eller hedersledamöter måste
j uteslutas. Andtligen, och likasom det är nöd-
j vaNdigt att regeringn tydligen uppgilfver kom
j mitteens hufvudändamål, lika nödigt är äfven att
allt det öfriga lemnas åt kommitteens egen pröf-
ning. ) I afseende på ordnivgen mellan för-
slaget tili civillag och förslaget till kriminallag,
anse vi allmänna meningen förenad derom, att
behofvet af en ny kriminal- och strafllag är ännu
mer pressant än behofvet af ny civillag, WVis-
serligen är det naturligast, att civillagen föregår
och lägges till grund för kriminallagstiftningen;
men då den förändring, nu gällande civillag vid
antagandet af en ny undergår, icke gerna kan blif-
va så bufvudsaklig, att begreppen om brott och
straff deraf betydligen modificeras, och då bu-
den i en kriminallag dessutom både kunna och
böra få ett mera generelt uttryck, hvarunder
sedermera uppkomne förbållanden lätt subsume-
ras, så tro vi ock, att derest icke båda de i-
frågavarande förslagen skulle hinna att före Stän-
dernas nästa sammankomst fullt beredas, kri-
minallagen med ailt hvad dertill hör måste först
göras i ordning.
Deremot anse vi det lika nödvändigt att ci-
villagförslaget icke framlägges utan i samman-
hang med de derutur uteslutna eller eljest än-
nu icke redigerade speciallagarne. Att dessa
biläggas nämnde förslag är alldeles enligt med
Ständernas önskan år 1834, då de hos regeringen
begärde utnämnandet af den sedermera så kal-
lade åtgärdskommitteen, i det ändamål att den-
na skulle icke blott utmärka de stadgar, dem
förra lagkommilten uteslutit ur sitt förslag, e-
medan de ansågos vara af ekonomisk beskaffen-
het, utan äfven utarbeta förslag till nya sådane
stadgar, tjenliga jemväl att, om så pröfvas, i
lagkommitteens förslag intagas. Det var detta
bufvudsakliga ändamål, som åtgärdskommitteen
bad att få slippa, och hvarifrån systemets mi-
pistör med så mycken klokhet befriade den; en
nationel minister lärer icke undandraga sig att
godtgöra denna förseelse.
) Man känner af erfarenheten hur mycket den
fordna och så högt värderade lagkommitteen
generades af regeringens inskränkningar i dess
arbetsplan, och huru öfverflödiga hedersleda-
möterna der sutto; sednare kommitteer hafva
åter funnit sig redlösa, emedan regeringen
platt intet meddelat dem om sina planer.
ee————— — moi
— I går afton berättades det i flera cirklar
såsom alldeles säkert, att Professor Grubbe skall
vara utnämnd till konsultatift Statsråd. Vititl-
stå likväl, att vi ändå ej kunne sätta tro till
ett så bedröfligt val. Om Reg. dsrigenom skul-
le anse sig hafva gifvit ett bevis, att hon bä-
danefter altid wille se sakerna både från den
ena och andra sidan, så är likväl Professor