Or ät AR a 0 OS
Meamorandum af en framställning , att göra till
F-esnsyske ambasssdören i London, af Hannas Stor-
brittanniska Msj:ts Statssekreterare för utrikes ä-
renderne,
Utrikes Departementet den 45 Juli 1840.
Fråansyska regeriegan har under hela loppet af
de underhandlingar, som börjsdes under hösten för-
lidet år, erhållit de mest ofta upprepad, uppenba-
ra och obewridliga prof, icke blstt på Österrikiska,
Siorbrittarniska, P-:eussiska och Rjske hofvens ön
skan, att komma till en öfverstärmmelsa med Fran-
sycka regeringen i efssende på de åtgärder, som
äro nödvändiga för lugnets återställande i Lavsn-
ten, utan äfven på den stora vigt, som dessa hof
a!drig upphört att fästa vid den moraliska verkan,
som de fem makternes förening och samverkan
skule åstadkomma i en fråga af så stor vigt och
så nära förenad med upprätthållandet af den Eu
ropaiska freden. Da fyra hofven hafva med stö--
sia saknad sett, att alla deras bemödanden för att
uppnå deras mål, varit utan frukt; och oak:ad:
de helt nyligen föreslagit Frankrike, att förena stig
med dem, för att sätta i verkställighet ett arran-
gement emellan Sultan och Mehemed Ali, grundadt
på de idter, som Fransyske ambassadören i Lon-
den framställt mot slutet ef förlidet år, så har lix-
väl Fransyska regeringen icke trott sig kusna bi-
träda detta arrangemant, och har gjort sin samver-
kan med de andra matbterna beroende sf vitkor,
dem dessa makter anset: oförenliga med upprätt-
hållandet af Ottomanniska rikets sjalfständighet och
integritet samt Europas lugn i framtiden.
Vid en dylik sakerna3 ställning bade de fyra hof-
ven icke annat val, än ett antingen lemna de vigtiga
anzelägsnhewer, de åtagit sig att reglars, åt fram-
tidens oviishet, och att derigenom visa derss oför-
måg:, ssmt öfverlemna Europas fred åt ständigt
vex:nde faror; eller ock fatta det beslut, att gå
framåt utan Frankrikes medverkan, samt att, ge-
Rom deras förenade bemödandean, åstadkomma en
lösning af de invecklade förhållanderna I Lavanten,
enlig med de förbindelser, de fyra hofven åtagit
:sig e:not Sultan, och hvilken lösvisg kunde trygga
freden för framtiden.
Ställda i valet emellan dessa båda alternativer,
djupt öfrertygade om nödvändigheten af ett omadel-
ba:t beslut, och. i enlighet med de vigtiga intressen,
hafva de fyra hofven trott sin pligt vara, att välja
det sednare af dessa båda alternativer; och de baf-
va, i följd daref, pu afslutat en konvention med
Sultsn, ämnad att på et tillfredsställande sätt lös:
de invecklade förhållanden, hvilka för närvarande
ega rum i Levasten.
Då de fyra hofren undertecknade denna konven-
tion, kunde de icke annat än känna den lifligaste
saknad öfver, att för ögonblicket finna sig skiljda från
Frankrike uti en szk, som är väsentligen euro-
peisk; men denna saknad minskas af de flsre gån-
ger upprepade förklaringar, som fransyska regerin-
gen gjort dessa hof — att hon icke har något alt
invända emot de arrangementer, som de fyra mak-
terna önska alt Mechemed Ali måtte antaga, så vida
Mcehemed Ali till dem lemnar sitt bifall; att Frank-
rike i intet fall skall sätta sig emot de åtgärder,
som de fyra hofven, i samråd med Sultan, kunde
anse nödvändiga, för att erhålla pasehans af Eyyp-
tens samtycke, och att det enda motif, som bhin-
dra: F sökrike att förena sig med de andra mak: i
terna vid detta tillfälle, har sitt ursprung uti kon-
sidserationer af olika slag, hvilka gjorde det omöj- 1
ligt för fransyska regeringen, att taga delitvångs-
åtgärderna emot Mehemed Ali.
De fsra hofven hysa således den grundade för-
hoppniog, att deras sklijsmessa från Frankrike i
densa fråga endast skall bilfva af kort varaktighet,
och icke på något rätt störa de förhållanden af
uporiktig vänskap, hvilka de så lifligt önska att
madsrhålla med Frankrike; och de vända sig med
enträgenbet till fransyska regeringen, för att af
henns erhålla åtminstone morsliskt stöd, oaktadt
de icke kunna hoppas en materis! samverken,
F-ansyska regeringens inflytande är mäktigt i
Alsrtaadria, och skulle väl ej de fyra bofven kunna
boppas och till och med begära af fransyska rege-
ringens vänskap, att detta inflytande måtte begag
pas hos Mebemed Ali, i ändamål att förmå denne
psscha att lemna siit bifall till de arrangementer,
som blifva honom föreslagne af Sultan?
Om fransyska regeringen på detta sätt kunde verk-
samt bidraga, att säita en gräns för de invecklade
förhållarderne i Levanien, så skulle denna rege-
ring förvärfva ett nytt anspråk på erkänsla och
akining af alla fredens vänner.
Den något sksufvade förklaring, som Montitören
afgifvit, i anledning af förestående dokument, sedan
de öfriga Pariserbladen bvar på sht sätt börjat
kommentera detsamma, lyder som följer:
aTidningarne gifva, after Augsburger Allgemeine
Zeitung, offentlighet åt det till Frankrike den 47
Ju!i aflåtna memorandum. Detta dokument, som
blifvis öfversatt från Fransyska på Tyska och från
Tyska till Fransysko, har icze blifvit troget åter-
gifvet till alla sina uttryck. Vi skola icke såsom !
svar offentliggö:a Frankrikes memorandum; imed-
kertid tonehåller det offentliggjorda dokumentet 2:2)
päs:åenden, hvilka vår ambassadör, så snart me-:
morandum blef honom kommuniceradt, beriktigade.
Det första består i den uppgiften, att den af de
fyra makterna träffade öfverenskommelsen, hvilken!
endast beviljar vicekonungen Egypten och pascha-
likaset Akre, hvilar på antydanden, som utgått från
fransyska ambassaden. Aldrig bar Hr Guizot eller
kabinettet af den 4 Mars gjort dylika antydningar.
De förhand varande dokumenterne bevisa, att fran-
syska kabinetter icke vid någon föregående period
antydt eller gifvit sitt samtycke still någonting dy-
liki. Det andra påståendet består 1 den uppgiften,
att Frankrike, genom upprepade förklaringar, gåf-
vit grund till att antaga, att denna makt f fntet
fall skulle sätta sig emot de af makterna tagna
ärgärder. Detta påstående är icko riktigt; det be-
streds på stället af vår ambassadör. Aldrig Då:
onsin har Frankrike lemnat ur sina händer sin
frihet att bandla.s
MM—
Den på. förmiddagen ankomna södra snällpo-
sten medförde tidningar från Paris och London
af d. 4, samt från Hamburg af d. 5-dennes.
mm mo dat ARA gå HndaLLfss fo anna 4:1ln 2