enklad styrelsens organisation Malte Utarpetasti
och framläggas Ständerna. Dåvarande regering
erkände reformens nödvändighet och satte sig
genast i rörelse för att uppfylla Ständernas be-
gäran. En efter den tidens åsigter icke ringa
svårighet, nemligen den existerande samman-
blandningen af juridiska och ekonomiska ärender,
mötte emellertid, och förslaget kunde olyckligt-
vis icke utarbetas före den märkvärdiga Riks-
dagen år 4842. Vid nämnde Riksdag uppen-
barade sig, som bekant är, en främmande ande
hos den förut för konstitutionalitet böjda rege-
ringen; nem.igen den militära allenastyrelsens
ande, som sökte förstöra de kontroller folket
infört, och som i trettio års tid behandlat alla
frågor om civila inrättningar med fraser ur de
franska militärbulletinerna. Denna ande, som
vid nämnde Riksdag sökte, och till en del älf-
ven lyckades, att lägga bojor på Svenska folkets
fria yttranderätt, tycktes tillika hafva för afsigt
att afskära frågan om en bättre styrelseverkens
Organisation, medelst ett förslag till grundlags-
förändring, hvars hufvudpunkt bestod i upphäl-
vandet af statsekreterarnes rätt att vägra un-
derskrifva beslut, dem de ansågo lagstridiga.
Stånderna förnyade imedlertid sin anhållan och
beledsagade den med pengar för den kommite,
som regeringen skulle utnämna, men vid 4845
års Riksdag bade änvu ingen kommite blifvit
utnämnd, och saken bar alitsedan blifvit be-
handiad såsom alla audra Ständernas önsknings-
mål, Stuändernas enträgenbet tvingade väl siut-
ligen regeringen att nedsätlta en kommitte, men
dervid har saken ändtligen och längesedan stan-
nat, om man ej, såsom en följd af dess första
upptagande vill räkuva den nu, efter 30 år, fram -
komna sanktivnen å Stwändernas beslut om en
förändrad iovrättning af Statsrådet.
Då frågan nu ånyo måste upptagas, möter
icke blott den svarigheten, att de förberedan-
de arbetena ännu äro lika afgjorda, utan äfven
den, att alla de oiika ärender, som före reor-
ganisationen böra åtskiljas, blifvit ytterligare
sammanblandade, genom de snart tallösa regle-
menter, kungörelser och partikulära organisatio-
ner, som så oerhördt utvidgat vår författningssam-
ling, jemte de afvikelser och kutymer, som i
förvaltningen och lagskipningen blifvit införda.
Tillika äro våra lagar af all? siag sedan länge
under omarbetning, och det är klart att dom-
stolarnes och de administrerande verkens re-
form beror af reformen 1 lagarne, likasom att
vid utförandet af den sednare det år nödvän-
digt art vanka sig en hormalinrättning af lan-
dets institutroner och myudigheter af alla slag.
Andtligen har man nu möra alimänt insett, att
hvad regeringea tillvällat sig, såsom sin ensamma
tilhörighet, under namn af ekonomisk lag, till
en stor del tillhör dels allmänna lagen, dels
speciella lagar, (t. ex. lagar för jordbruk, han-
del, slöjd); att dessa seduare isynnerhet, som
både i afseeude på deras stiftande och deras!
skipande böra vara lika tryggsde, som allmän-
na Jagen, till stor skada för allmänna sä-!
kerheten hafva blifvit förblandade med ärender!
af administratif natur, dragna under admini-j
stratilva verk, och lagda under konseljen såsom
enväldig lagstiftare och, hvad nästan värre är,
såsom enväldig lagskipare,
Att en ny minister genast skulle vara fär-
dig med ett detaljeradt förslag till afbjelpan-
de af all denna oreda, kan man ej skäligen
begära. Deremot torde det icke anses obe-
fogadt om man fordrar: först och främst att!
ministeren ofördröjligen företager de förbere-
dande arbetena, genom nedsättande af en kom-j
miuå eller, (på sätt Svänderna sjelfve velat först
försöka) genom anslag af belöning åt enskilda, !
eller genom båda delarne, för att tillvägabringa
dels ev noggrann statistisk öfversigt af status
quo, och utredning af skilnaden mellan all-
männa och speciella lagar, mål och fora å ena
sidan, samt ekonomiska eller administrativa för-
fattningar och mål samt administrativa myndig-
heter å den andra, deis ett förslag till den or-
ganisation, som på grund häraf kan behöfvas;
för det andra, att ministeren genast går i för-
fattning om de juridiska målens skiljande från
konseljen och förvisning till Högsta Domstolen.
Detta sednare förutsätter ingen grundlagsförän-
driog; det kan efter hittills öflig praxis till och
med utföras mellan Riksdagarne, genom författ-
ningar som långt ifrån att göra någon inskränk-
ning i allmänna lagen, tvertom, så att säga, gifva
den sin tillbörliga rätt, genom att låta doma-
rewmål pröfvas och afgöras af verkliga domare ).
Ett grundlagsbud säger: Konungens domsrätt
skall uppdragas åt tolf af bonom utnämnde,
lagkunnige män . . . de kallas Justitieråd och
utgöra Konungens Högsta Domstol; detta upp-
fylles när de juridiska målen skiljas från kon-
seljen och uppdragas åt Konungens Högsta Dom-
stol.
Går man vidare till någon af de öfrige re-
formerna, så sammanknyta de sig ovilkorligen
med den föregående och med hvarandra in-
bördes.
—A vs
- ee mm, vs