varande existerande irriog att special och eko-
nomisk lag är ett och detsamma, helt och hål-
let kastadt under Regeriogens godtycke.
En förbättring 1 landets civila och ecklesia-
stika indelning i sättet att uppehålla vissa all-
männa iurättvingar, för ex. skjutsning, vägbåll-
ning, knyter sig omedelbart än til reformer i
styrelseverkens organisation, än till reformer i
allmänna lagen; kommunalstyrelsen och försvars-
verket skall äfven dervid inpassas.
Kriminallagen kan likaså omöjligen erbålla nå-
gon säkerhet och fulikomning, om man ej före
dess stiftande iått en öfversigt icke blott afall-
männa civillagen, utan äfven af de speciella la-
garne och de många varianta fall af en rätts-
kränkning, som deri kunna förekomma. Med
denna under reparation stälida lag, sammanhän-
ga dessutom strafflagen och fånvgvården, fattig-
vårdslagen, en lag om allmänna undervisningen
och flera andra grenar af lagstiftningen, som
nu likaledes äro företagna till behandling. I-
synnerhet måste man före strafflagens antagande
vara i ordning med fängelsernas och fångvår-
dens inrättning, samt lösdritveri-författniogarne.
Rättegången eller processen måste äfven afse
de genom speciallagarne uppkommande tvister
och de serskilda fora och dan serskilda pro-
cessorduiong, som för dessa tvister kunna be-
böfvas, och iofluera säledes väsendtligen på sty-
relseverkens orgavisation.
Den stora massan af endast dessa, i förbigå-
ende och med många uteslutuingar, uppräkna-
de reformer, som genom folkets ideliga pådrif-
ning ändtligen blilvit bragta å bane; det ome-
delbara sätt hvarpå hvarje af dem ingriper på
en gång i alla allmänna intressen och tillika i!
alla enskilda privilegier; deras invecklade in-
bördes sammanbang och den fördomsfria öfver-:
sigt samt den mängd af detaljkunskaper deras
utförande krälfver, rättfärdiga, som vi hoppas, det!
ofvan fälida omdömet att de, vid utföraudet icke!
blott tillsammantagna, utan älven hbvar för!
sig, — så vida riktigt samma. bang med de öfrige
skall bibebållas — framställa 1 alseende på allt;
annat, än blotta viljan, vida större svårigheter,
än en förändring i represenlationssättet numera
gör samt attdet är otävkbart att de kunna med:
oväld och fördomsfrihet genomföras under ett re-!
presentationssätt, som persosificerat vissa efiöki-
da eller privilegilintressev, de der sjelfva skola
sälta sig tiil domare mellan sina egna fördelar
och det allmänna bästa. Man ser också deraf,
att den stationära konservatism, sem — vare
sig af historiskhet, af fruktan för revolution, afl.
lättja, eller af den despoiiska grundsatsen att
folket, iunan dess bebof afbjelptes, borde böja
sig uuder den ferdna allevastyrelsens godtycke, :
och ingenting begära, utan ödmjukt tänka att all
god gåfva kommer ofvanefler — systematiskt
hindrat alla reformer och framför allt repre-
sentationsreformen, dermed ej vunnit annat, än
att hopa behofvet deraf och att derigenom göra :
icke blott anspråken på utförande mycket häl-
tigare, utan äfven ställa den så mycket frukta-
— - SS Å mm KL
de representationsreformen främst på listan, så-:
som eit vilkor för alla de öfriga.
Hvad skall nu en naiionel minister företaga
med denna reformmassa? Svaret derpå beror
af utgången på Ständernas försök att, utan led-
ning af regeringen, sjelfva besluta om större
delen af denna massa. Man kan således blott
framställa den allmänna fordran, att en natio-
nel minister, så vidt den kommer att deltaga i
rådslagen angående sanktionen å Swändernas be-
slut, icke afslår dem om ej ofelbara skäl der-
till mana; att den med största utförlighet fram-
lägger skälen till afslaget, äfven om det rör s.
k. önskningsmål, samt i alla händeler betrak-
tar alla mål af denna beskaffenhet, dem re-
geringen sjelf till Ständernas pröfning öfverlem-
nat, såsom frågor i hvilka Ständerna gemensamt
med regeringen äga beslutanderätt; detta sed-
nare innefattar något som icke blott borde va-:
ra praxis, utan äfven måste vara det, emedan
Grundlagen säger: Vill Konungen åt Riksens
Ständer öfverlemna, att gemensamt med honom
något afgöra, som rikets allmänna styrelse rö-
rer, då förfares dermed på det sätt, som angå-
ende lagfrågor är stadgadt.
Men en stor mängd af reformfrågorna måste
nödvändigt af de närvarande Ständerne lemnas
oafgjorde. En del deraf t. ex. lagkommitteens
arbeten anses redan vara förberedda, och man
önskar att de öfriga måtte beredas, för att i
sammanhang med förstnämnde föreläggas näst-
kommande Ständer. Man har likväl sett, att så-
dana förberedelser, der de icke helt och hållet för-
bigåtts, blifvit uppskjutne och så senfärdigt be-
drifne, att regeringen måst möta Sländerne o-
beredd; man har ock sett, att förberedelserne,
då de företagits, blifvit uppdragna dels åt per-
soner af så kallade kända tänkesättp, d. v. s.
åt sådane, som bestämdt sätta sig emot allt
framskridande, dels åt kommitteer, så talrika
och brokiga, att enhet och drift inom dem va-
rit otänkbara; man har slutligen sett regerin-
gen antingen lemna dessa kommitteer utan led-
nine allar nelk meddala dam 0å inokränkanda få