AR WES 9 SS YATE Rear
STOCKHOLM den 9 Sept.
LITET MERA OM DEN GULA BOKEN,
eller Hr v. Hartmansdorffs skrift, om Svenska
Statsverkets tillgångar och behof, un-
der åren 41840—4843.
Vi hafve förut med några få ord omnämnt
denna skrift, hvilken kan anses såsom ett å de
s. k. phistoriskes,p och byråkratiens gemensamma
vägnar afgilvet program af deras riksdagschef,
och som i få ord vida uttrycksfullare kunnat
få till titel: Försök att visa, hvad Svenska
folket kan tåla i skatteväg. Vi bafve bittills
icke meddelat något annat omdöme derom än
Grefve Frölehs på Riddarhuset. Men åtskilligt
återstår ännu deri att taga vara på, serdeles
al de satser, som Hr v. Hartmansdorff lagt till
grund för sina sifferuppställningar.
Ir v. Hartmansdorff har tagit till motto ett
uttryck i Grefve C. F. Horns reservation emot
ett beiänkande af det Utskott, i hvilket Gref-
ven vid denna Riksdag varit ordförande. Ät
ven det är ett program, af Er Greive Horn,
om icke af någon annan, och lyder sålund::
uStatsUtskottet bör ingalunda dagtinga med en
outbildad, kanske äfven i många fall missledd,
vopinion om statens bebof och tillgångar, bvils
ka, efter noggrann pröfoiog böra af Utskottet
soförtäckt framsiällas, utan fruktan att tadlas
pför sifrornas d eller belopp och utan be-
ngär att vinna h af den om rätta förbållar-
nderna okunniga allmänbeten. Hr v. Harimans-
dorff åter säger 1 sitt förord sig med detta
arbete åsyfta, alt Svenska folket måtte få veta
beloppet af de summor, som nu (genom Stats-
U:skoltets njugga statsregleringslörslag) blifvit
undanhållna fäderneslandets försvar och för-
kofran.
Redan dessa meningar utvisa den anda, som
råder i skriften. Det är ej författarens afsigt
att upplysa och till en annan öfvertygelse leda
den oulbildade, eller ,missledda opinion om
statens behof och tillgångarn, hvilken nu skall
bysas af de valde Siåndens meajoriteter samt
massan af nationen, och som förr delades af
Hr v. Hartmansadorff, och ännu lävgre af Gref-
ve Horn sjelfve, fastän den förre snart utbytte
sin oppositionsplats emot en plats inom det
gamla systemet, oeh den senare, utan att mnå-
gonsin hafva yppat de skäl, som förändrat hans
öfvertygelse, på de sista tiderna fått en bildad
och tillrättastyrd mening i sakerna. Det är ej
författarens syftemål att visa Svenska folket
beloppet af de summor, som ännu blifva un-
danryckta den enskilda arbetsfliten, produktio-
nen och rätt ofta nöden, för att offras åt en
öfverdrifven statslyx, som egentligen synes äm-
nad att, under skylten af ett lagbundet och
demokratiskt representatift statsskick, under-
bålla en dyrkan för grundsatserna af det gamla
enväldets omättliga anspråk, Det är honom
icke angeläget att låta nationen veta, huru den
nu borde kunna vinna minskning i sina skatte-
bördor. Han vill tvärtom visa, att dessa bör-
dor böra fortfara; och att hvad som ej hit-
tills behöfis deraf disponeras, nu skall ytter-
ligare utgå oah anordnas till nya, eller gamla
ökade behof. Efter 25 års fred: Efter 30 års
förberedande arbeten med en ny lag, som å-
syftat förenkling i rättsformen: Efter en genom
den nya statsråds-organisationen gjord början
till en förenkling af styrelseverken, som natio-
nens representanter redan vid 4823 års Riks-
dag begärde: Efter flera af Konungen sjelf af-
gifne förklaringar om afsigten, att genom kom-
munalförfaltning låta folket sjelf verksammare
deltaga i sina inre administrativa bestyr: Efter
det obestridliga faktum, att hvarje tjenstbar
Svensk man, ifrån 24 ända till de som fyllt
48 år, nu befiones bafva fullgjort den bevä-
ringspligt, som Rikets Ständer åren 1840 och
4842 antogo till fäderneslandets försvar och
förkofran, genom hela nationens öfning i vapen
och till förminskande af kostnaderna för en
stående här, hvars fortfarande till lika numerär
som tillförene aldrig med nyssnämnde stora
mål kan förenas: Efter det kända resultatet,
att under de tillryggalagda 30 åren folkets bi-
åra till staten ökats med emellan 4 och 3 mil-