van UUMUUMA Ul DULLVBES IV1 UJ ve FURVIMNvI,y IV
re detta icke; redan vid förra Riksdagen förefaans
ett sådant. Men i ställat för verklig panträtt åsyf-
tar man endast närmare uppsigt på förmyndare-
räkningen, hvilken ej är af mera värde, än redan:
befintlige garantier. Tal. ville derjemte och i af-
seende på de tysta förmånsrätterna förblifra vid
den tro, att de sällan eluderas; och ati BondeS ån-
det i hans ort ville behålla dem, var honom nog
att äfven rösta derför. Dessutom, för att förekora-)
ma bedrägeri, behöfdes blott, eniigt Talarens öfver-)
tygelse, att domare kungjords för hvarandra om)
förmyndare-förordaanden, då det gällds personer
utom deras jurisdiktion.
Professor Grafström instämde med förre Telaren,
och ansåg est stort steg Vara taget, om domare j!
blefve ålagdt att, i förening med gode mån hålla en
revision hvart tredje år: eller of.are, efter bahof;
varandes det af mycken vigt, att all offoatlighe: i-
agttoges vid sådane förmyadersäapsförtroenden.
De: arfvode, som i och för sådane gode mäns be:
svär skulle komma 1 fråga, kuade eadast afse de!
ras resor, hvarförutan ingen redlig torde fordra zå-
got. Hvad anginge de tysta förmåasrätterna, så
vors det ej af deras försvinnande ait hoppas, det
eiusion af lag äfven skulla vara förekommen, utac
skall den, som dearaf vill begagna sig, alliid finna
uivägar.
Dr Björkman fann att Utskottet vissarligen sökt
kontroller, men anade med Hr Halling, ati dessa
torde blifva toma ord i lagen, utan visshet art de
gå i fullbordan, då de i fall af u:aktlåtsahat ej
medföra ansvar. Talaren skulle för sin del gilla,
om vid hvari tredje år förmyndare vo:se skyldig av
sillssälla domaren räkning, af hvilken denne sai-
nare skulle gifva anhörige del; eller också om jen
na kontrollerande makt införlifvades med socken
nämaden; kunnandes då dan tysta förmånasrästen
gerna nedflyttas.
Biskop Agardh ansåg ingen störra säkerhet kua-
na lemnas emyndige, än just dessa tysta förrains-
rätteras, som gå före all inteckalng, och förenade
sig derföre med Prosten Stenhammar. Svårigheten
består ju blott ui;i att skaffa sig nödige bevis;
hvarföre förmyndarekamrar, eller också någon an-
nan institution, hvarigenom åstadkommes registra-
tur öfver alla förmynderskap i hela riket, borde ic-
rättas.
Prosten Nordhammar tyckte sig fiane, att de o-
myndigas rätt härstädes kommit i kollision med
tvenne intressen: låatagares och låogifrvares, hvilka
båda till sia förmån uadanträngde densamma. Det
vore väl sannt, ait omyadige blifva sattoiceti myn-
dighetstillstånd genom förmyndare, men blotti den
mån staten på bonom håller kontroll; och kunde
detta ej säkrare och till och med ej annoriunda
ska än derigenom, att han med sin egendom an-
svarar myndlingen sin rätt. Deita förhållande skul-
1s väl kunna syaas göra intrång i alimänna kredi-
ten, men det är så ömt, att det icke får kastas å
sido. De: påstås väl ati omyndigas rätt ej skall
vara väl bevarad nu, men den är det, så väl detj
sig hafva kan; och borde det säkra tagas för dei;
osäkra; och är domaren ingalunda utan ansvar i;
nuvarande förhållanden. Förmyngdarekamrar kun-
de väl öppna en utväg för en säkrare vård, men
af hittills befintlige har man exempel på motsatsen,
och ati just genom denna inrättning omyndige
gjort förlust; och skulle kommunen blifra en koc-
trollerande makt, kunda lätt förmyndare och kom-
munalstyrolse komma att skjuta skulden på hvar-
andra, och myndlings rätt få sitta emellan. Tala-
ren förenade sig för öfrigt med Hr Halling, och
var af den tanka, att det måste föruisätta en sömna-
aktighet hos domaren, om han ej skulle hafva re-
da på de inteckningstillställningar, hvarigenom en
förmyndare skulle kuznaa vilja åtkomma myndlings
egndom.
Biskop Holmström hade allt sedan 1828 års Riks-
dag trott de tysia förmånsrätterna böra upphöra,
då de, efter hans öfvertygelse, vore en orättvisa,
till förmån för omyndige, och dessutom så lätt kun-
na eluderag. Ett annat medel borde derföre i stäl-
let påtänkas, och ett sådan: vore just att förmyn-
dare vore skyldig inteckna sin egendom till mynd-
linszs säkerhet. Att den ene domaren sedan skulle
vara skyldig gifva den andra underrätielse, torde
blifva nog svårt, och borde i sådant fall åfven sum-
man uppgifvas. Bagärde återremiss.
D: Wallin var förekommen af Hr Holmström,
kunde ej försvara betänkandet, utan fordrade åter-
remiss.
Prosten Örnberg trodde vara en erkänd sanning,
att en mängd omyndiges rätt förspilles dels genom
ekunnighet, dels ock genom iilvilja och bedrägeri.
Det vore väl sanat, att häradsrätten har iaseende
öfver deras rätt, men dess mollankomst sker van-
ligen först då när den bilr omtvistad och räken-
skaperna gått genom så många händer och äro så
intrasslade, att domstolen svårligen och ofta alls
icke kan taga reda på dem; hvaden de omyndiga
få lida. Förmyndarekamrar voro ändamålsenliga
såsom kontroller, och önskade Talosen, att Stän-
derna må taga vorkliga och så kraftiga åtgärder i
detta fail, att man ej hädanefier må siå lika långt :
från måle:. Redlige män böra grenska alla räknin-
gar, och är det bättre, att några omkostnader här-
för göras, än att omyndizas egendom går till spillo.
Förenade sig med Hr Halling och Stenhammear om
tysta förmånsrätterna.
Dr Bexell öaskade återremiss, på det Utskottet!
måtte taga saken I närmars öfvervägande.
Biskop Hedren fann sig nu förekommen af Bi-
skop Agardh, och delade fullkomligt hans tanka om
ändamålsenligheten af hans uppkastade förslag om
ett förmyndare kontor för hola riket, der summan!
äfven skulle uppgifras; bvarigenom förmånsrätten
hade upphört att vara tyst, och ej mera vore en
snara, som ej kunde undvikas.
oo AA mm LK LL
j
i
Å
l
Dr Moren trodde, att om gode männen skola haf-
va ersättning — och för in:es lära de ej åtaga sig
besväret — så få omyndige betydligare omkostna-
der än dsn vanliga förmyndarsprocenten; och då
inom tre år mycket kan hända, och flsre förändrin-
gar kunna inträffa, skulle desse gerna kunna und-
varas. Inteckning 1 förmyndarens egendom, eller
en serskild auktoritets eller också kommunvalstyrel-
sens ansvarighet vore tillförlitlig garanti; förutan
en sådan kunde Tal. ej tillstyrka betänkandet.
Prosten Hallström var nästan färdig att bifalla.
Tysta förmånsrätten vore byggd på falsk grund, och