rit så olika mot fordom. Då slår väl snart e timma. Då kommen j att gälda edra hädisk: tvilfvel om privilegier, laglighet och nytta, mer förlusten af edert eganderättsprivilegium! då sko Ja sönerne, bröderne, mågarne, svågrarne oci fränderne, med bikupans gåfvobref i handen ärfva er lifslefvande, ifall j kommen lefvandi alls utur dessa proletärers, edra söners oci fränders våld. Tagen er derföre till vara, j privl legierade dannemän, ty bikupans väldige hafv: er i sin band, och deras förstånd, det finnen nu tydligen, är lika skarpsinnigt, som dera vilja är god. — —— —R — I anledning af en annons i denna tid ning, undertecknad aEmigrantföreningena, oc angående utflyttningar till Amerika, gör Svenske Biet för i Fredags, (samma nummer der der här näst förut omtalta artikeln om proletärer. ne förekommer), ett förslag åt alla dem son äro missnöjde med sakernas härvarande ställ ning, att följa med den astora emigrationen. Det ligger,, säger författaren af artikeln, ci öppen dag, att sedan alla de oförnöjde på före. nämnde sätt exilerat sig, — blefve det en ovilkorlig följd, att missnöjet försvinner med dt nmissnöjde, och att belåtenhet, frid och endräg skola återvända,. Biet uppmanar derföre på det ifrigaste Rikets Ständer att medverka härtill, och ber dem besinna, att inga reformer inga koncessioner, inga ministerförändringar skola förmå att återställa frid och endrägt, sålänge landet är betungadt med dessa frihetsvänner hvilka föreställas såsom drömmande om eti fantom, som de kalla systemet, m. m. Det vore utan tvifvel skönt för en del folk. om alla de, som älska några reformer i statsinrättningarna och en annan anda i styrelsen, d. v. s. åtminstone halfva Sverges befolkning, på ett så behändigt sätt ville absentera sig och de återstående — de devuerade, — finge dela landet sins emellan. Men det vigtigaste uti alla dessa artiklar af biet konsorter är det frappanta fenomenet att finna, huru tonen i kamarilla-pressen dag från dag stiger i bitterhet, och allt mera liknar den, som spordes i några Fransyska ultrasblad, såsom Le Drapeau Blanc och La Quotidienne under de sista månaderna före Julirevolutionen. Denna likhet går så långt, at! till och med förstbemälda Fransyska blad den tiden framkom med ett förslag, att alla Fransmän, som voro missnöjda med Carl X:s regering, måtte öfvergifva Frankrike och bosätta sig i Algier, sedan det hunnit eröfras. Det synes för författare af sådana projekter både på det ena och andra stället omöjligt att föreställa sig, att man kan älska fädernejorden och ändock önska ändring i ett och annat af systemet.