rit så olika mot fordom. Då slår väl snart e
timma. Då kommen j att gälda edra hädisk:
tvilfvel om privilegier, laglighet och nytta, mer
förlusten af edert eganderättsprivilegium! då sko
Ja sönerne, bröderne, mågarne, svågrarne oci
fränderne, med bikupans gåfvobref i handen
ärfva er lifslefvande, ifall j kommen lefvandi
alls utur dessa proletärers, edra söners oci
fränders våld. Tagen er derföre till vara, j privl
legierade dannemän, ty bikupans väldige hafv:
er i sin band, och deras förstånd, det finnen
nu tydligen, är lika skarpsinnigt, som dera
vilja är god.
— —— —R
— I anledning af en annons i denna tid
ning, undertecknad aEmigrantföreningena, oc
angående utflyttningar till Amerika, gör Svenske
Biet för i Fredags, (samma nummer der der
här näst förut omtalta artikeln om proletärer.
ne förekommer), ett förslag åt alla dem son
äro missnöjde med sakernas härvarande ställ
ning, att följa med den astora emigrationen.
Det ligger,, säger författaren af artikeln, ci öp-
pen dag, att sedan alla de oförnöjde på före.
nämnde sätt exilerat sig, — blefve det en o-
vilkorlig följd, att missnöjet försvinner med dt
nmissnöjde, och att belåtenhet, frid och endräg
skola återvända,. Biet uppmanar derföre på
det ifrigaste Rikets Ständer att medverka här-
till, och ber dem besinna, att inga reformer
inga koncessioner, inga ministerförändringar sko-
la förmå att återställa frid och endrägt, sålän-
ge landet är betungadt med dessa frihetsvänner
hvilka föreställas såsom drömmande om eti
fantom, som de kalla systemet, m. m.
Det vore utan tvifvel skönt för en del folk.
om alla de, som älska några reformer i stats-
inrättningarna och en annan anda i styrelsen,
d. v. s. åtminstone halfva Sverges befolkning,
på ett så behändigt sätt ville absentera sig och
de återstående — de devuerade, — finge dela
landet sins emellan. Men det vigtigaste uti
alla dessa artiklar af biet konsorter är det
frappanta fenomenet att finna, huru tonen i ka-
marilla-pressen dag från dag stiger i bitterhet, och
allt mera liknar den, som spordes i några Fran-
syska ultrasblad, såsom Le Drapeau Blanc och La
Quotidienne under de sista månaderna före Ju-
lirevolutionen. Denna likhet går så långt, at!
till och med förstbemälda Fransyska blad den
tiden framkom med ett förslag, att alla Frans-
män, som voro missnöjda med Carl X:s rege-
ring, måtte öfvergifva Frankrike och bosätta sig
i Algier, sedan det hunnit eröfras.
Det synes för författare af sådana projekter
både på det ena och andra stället omöjligt att
föreställa sig, att man kan älska fädernejorden
och ändock önska ändring i ett och annat af
systemet.