0700 0 VS RV VAD a
sin bannlysning genom en kraftigare; nog af,
det dröjde ej längre än till tredje dagen, Fre-
dagen, innan Biet ryckte fram med en ny ho-
telse. I den befanns ingenting beslöjadt; den
var tvärtom oförtäckt rigtad emot det heder-
värda Bondeståndet, och förkunnade det — hvem
skulle väl drömma om sådant från kamarilla-
pressen! — förkunnade det ingenting mindre
än — ett uppror. Planen utgick, fullfärdig
som en ny honungskaka, ur kupan; vi skola se
huru den är anlagd och kommer att utföras.
Sjelfva grundvalen tillhör ej Biet; den lades
på Riddarhuset, af en högst loyal man, och
ganska öppet. - Han påminte der, att största de-
Jen af det hedervärda Ståndets ledamöter icke
äro att anse som annat än kronans arrendato-
rer, och icke befinna sig vara sjelfägande till
någon enda torfva Svensk jord, för så vidt de
ej händelsevis äfven köpt någon del af den f. d.
adliga frälse- eller säterijorden. Denna lära var
dock på Riddarhuset blott en teori, och be-
traktades mera som ett infall, en retorisk figur,
än någonting annat. Hvar doch en fann, att om
cck Ständerna kunde komma öfverens om att
upphäfva all verkan af skatteköpen, och Rege-
ringen kunde företaga sig att uppsäga skatte-
och kronoskatteallmogen till afflyttning från
deras hemman, så försloge ej alla kronofogdar
och länsmän i hela riket till beslutets verkstäl-
lande; äfven om det vore tänkbart, att de un-
derstöddes af rikets samtliga indelta och värf-
vade regementen, såsom exsekutionsarme. Det
mest sannolika resultatet af ett sådant försök
vore, att allmogen i stället uppsade den så kal-
lade kronan till afflyttning, och sjelf med stör-
sta delen af landets öfrige invånare ombesörjde
verkställigheten. Men förutsatt till och med
att allmogen vore så artig att förflytta sig fri-
villigt på bar baeke; så uppstod en annan frå-
ga: hvem skulle efterträda den? Meningen
kunde väl aldrig vara, att låta största delen af
landet ligga öde, för det ideala väsendet, kro-
nans räkning?
För alla dessa svårigheter bar nu funnits råd
i bikupan. Man har der förmodligen under
spekulationerna på pauperismens naturaliseran-
de i vårt språk och vårt land, gjort den upp-
täckten, att äfven i Sverige finnas så kallade
proletärer, det vill, i ordagrann öfversättning,
säga afvelsfolk, endast tjenliga att fortplanta
slägtet, men saknande all egendom och alla an-
dra vilkor för en tryggad samhällsställning. I
dessa skåda bikupans vise på en gång exeku-
tions-armeen och den besutna allmogens till-
kommande efterträdare vid hemmanen. För att
bringa dena i behörig verksamhet, erfordras, ef-
ter Biets förmenande, ej annat än en tjenlig
uppmaning, förmodligen genom de goda, tid-
ningarne; Biet lemnar på förhand ett rätt naivt
utkast dertill. Kronoböndernas besittningsrätt
kommer deri ej i fråga; bikupan lärer förut-
sätta, att man kan uppsäga dem till afflyttning
efter godtfinnande. Med skattebönderna skulle
det tyckas kinkigare; men kupan känner den
saken bättre. Enligt dess utkast behöfver man
blott förkunna, att de första skatteköparne be-
kommit sina hemman mot ett alldeles för godt
pris — blotta sex års grundräntor — att be-
sittningsrätten mot sådana köp endast är att
betrakta som ett privilegium, hvilket den ena
tiden beviljat och en annan kan återtaga; och
att när andra privilegier upphäfvas, så bör detta
göra sällskap. Proletärerna anvisas nu alt taga
dessa omständigheter, jemte sin egen oprivilegie-
rade ställning, i öfvervägande, och göra sig till
besutne män i sin ordning; hvilket för dem, så-
som efter Biets förmodan, de talrikaste, icke
bör möta någon svårighet. Det är, som man
inner, en formlig upprorsplan emot allmogen:
aViljen J leka, så vill jag leka med !nx
har Biet också satt till valspråk öfver detta
märkvärdiga förslag. Gifven akt derpå, o skat-
tebönder, och besinnen hvad eder frid tillhö-
rer! KLären framför allt, och förvånens, att j,
sjelfve tillhören de privilegierades klass, om
hvilket j hittills, under edra bryderier för extra
rotering, tiondekörslor, skjuts, c c, alldeles
försummat att inhemta kännedom! Så länge j
fullgören alla dessa onera och dessutom erläg-
sen alla edra utskylder punktligt, så länge är
er lofvadt att behålla ert oskattbara privilegium,
bestående deri, att få besitta den jord, j köpt
ör edra egna penningar eller ärft efter edra
örfäder. Buvgen er imedlertid i stoftet för alla
ndra privilegier! då vill bikupan vara så nå-
lig och tillåta löftet få bållas, eller, med ardra
ord, låta er behålla ert eget. Men annars —
närken det väl j — annars skall hon sända
roletärerna att drifva eder ut och intaga er
lats. Utgjordes dessa proletärer blott af kor-
ektionshusens invånare, så, eburu manstarka des-
a berömda uppfostringsanstalter än äro, skullen
kanske tilltro er att komma tillrätta med dem
ikafullt. Förstärktes de ock med all städer-
as pöbel, j skullen möjligen ändock icke svigta.
örmåddes äfven alla lösdrifvare från landsvä-
en, alla gamla backstugusittare och inhyses-
jon, att sluta sig till dem, så förblefven j, det
aktadt. vid friskt mad kanhända: tv wid ar