0700 0 VS RV VAD a sin bannlysning genom en kraftigare; nog af, det dröjde ej längre än till tredje dagen, Fredagen, innan Biet ryckte fram med en ny hotelse. I den befanns ingenting beslöjadt; den var tvärtom oförtäckt rigtad emot det hedervärda Bondeståndet, och förkunnade det — hvem skulle väl drömma om sådant från kamarillapressen! — förkunnade det ingenting mindre än — ett uppror. Planen utgick, fullfärdig som en ny honungskaka, ur kupan; vi skola se huru den är anlagd och kommer att utföras. Sjelfva grundvalen tillhör ej Biet; den lades på Riddarhuset, af en högst loyal man, och ganska öppet. Han påminte der, att största deJen af det hedervärda Ståndets ledamöter icke äro att anse som annat än kronans arrendatorer, och icke befinna sig vara sjelfägande till någon enda torfva Svensk jord, för så vidt de ej händelsevis äfven köpt någon del af den f. d. adliga frälseeller säterijorden. Denna lära var dock på Riddarhuset blott en teori, och betraktades mera som ett infall, en retorisk figur, än någonting annat. Hvar doch en fann, att om cck Ständerna kunde komma öfverens om att upphäfva all verkan af skatteköpen, och Regeringen kunde företaga sig att uppsäga skatteoch kronoskatteallmogen till afflyttning från deras hemman, så försloge ej alla kronofogdar och länsmän i hela riket till beslutets verkställande; äfven om det vore tänkbart, att de understöddes af rikets samtliga indelta och värfvade regementen, såsom exsekutionsarme. Det mest sannolika resultatet af ett sådant försök vore, att allmogen i stället uppsade den så kallade kronan till afflyttning, och sjelf med största delen af landets öfrige invånare ombesörjde verkställigheten. Men förutsatt till och med att allmogen vore så artig att förflytta sig frivilligt på bar baeke; så uppstod en annan fråga: hvem skulle efterträda den? Meningen kunde väl aldrig vara, att låta största delen af landet ligga öde, för det ideala väsendet, kronans räkning? För alla dessa svårigheter bar nu funnits råd i bikupan. Man har der förmodligen under spekulationerna på pauperismens naturaliserande i vårt språk och vårt land, gjort den upptäckten, att äfven i Sverige finnas så kallade proletärer, det vill, i ordagrann öfversättning, säga afvelsfolk, endast tjenliga att fortplanta slägtet, men saknande all egendom och alla andra vilkor för en tryggad samhällsställning. I dessa skåda bikupans vise på en gång exekutions-armeen och den besutna allmogens tillkommande efterträdare vid hemmanen. För att bringa dena i behörig verksamhet, erfordras, efter Biets förmenande, ej annat än en tjenlig uppmaning, förmodligen genom de goda, tidningarne; Biet lemnar på förhand ett rätt naivt utkast dertill. Kronoböndernas besittningsrätt kommer deri ej i fråga; bikupan lärer förutsätta, att man kan uppsäga dem till afflyttning efter godtfinnande. Med skattebönderna skulle det tyckas kinkigare; men kupan känner den saken bättre. Enligt dess utkast behöfver man blott förkunna, att de första skatteköparne bekommit sina hemman mot ett alldeles för godt pris — blotta sex års grundräntor — att besittningsrätten mot sådana köp endast är att betrakta som ett privilegium, hvilket den ena tiden beviljat och en annan kan återtaga; och att när andra privilegier upphäfvas, så bör detta göra sällskap. Proletärerna anvisas nu alt taga dessa omständigheter, jemte sin egen oprivilegierade ställning, i öfvervägande, och göra sig till besutne män i sin ordning; hvilket för dem, såsom efter Biets förmodan, de talrikaste, icke bör möta någon svårighet. Det är, som man inner, en formlig upprorsplan emot allmogen: aViljen J leka, så vill jag leka med !nx har Biet också satt till valspråk öfver detta märkvärdiga förslag. Gifven akt derpå, o skattebönder, och besinnen hvad eder frid tillhörer! KLären framför allt, och förvånens, att j, sjelfve tillhören de privilegierades klass, om hvilket j hittills, under edra bryderier för extra rotering, tiondekörslor, skjuts, c c, alldeles försummat att inhemta kännedom! Så länge j fullgören alla dessa onera och dessutom erlägsen alla edra utskylder punktligt, så länge är er lofvadt att behålla ert oskattbara privilegium, bestående deri, att få besitta den jord, j köpt ör edra egna penningar eller ärft efter edra örfäder. Buvgen er imedlertid i stoftet för alla ndra privilegier! då vill bikupan vara så nålig och tillåta löftet få bållas, eller, med ardra ord, låta er behålla ert eget. Men annars — närken det väl j — annars skall hon sända roletärerna att drifva eder ut och intaga er lats. Utgjordes dessa proletärer blott af korektionshusens invånare, så, eburu manstarka desa berömda uppfostringsanstalter än äro, skullen kanske tilltro er att komma tillrätta med dem ikafullt. Förstärktes de ock med all städeras pöbel, j skullen möjligen ändock icke svigta. örmåddes äfven alla lösdrifvare från landsväen, alla gamla backstugusittare och inhysesjon, att sluta sig till dem, så förblefven j, det aktadt. vid friskt mad kanhända: tv wid ar