en egen socken, få hafva egen fattigförsörjning
Vid de orden: ader de äro skattskrifnan, borde til
läggas: clagligon erkände; ty utom det att kom
munerna få aflägsna från sig dem de ej erkänna
kan fri in- och utflytsning ej ega rum. AÅrbetsin
rättningar böra eljest användas, och de derifrå:
besparade penningar i sparbank nedsättas, hvarför:
länsstyrelserna böra uppgifra i orten gängse jocl
mest passande? arbetssysselsättningar, så att vid in
träffande behof kan föranstaltas. Att en moder e
får undandraga sig sitt barn, bör väl af några per
soner tillsas. Fattigas qvarhållande, när de tigga
kunna svårligen låta sig göra. Beträffande kom
munalpersoners äskade närvaro vid skattskrifnin
gen, upplyste Talaren, att så nu sker, då fattigföre
ståndaren är tillstädes. Begärde återremiss.
Prcosten Örnberg ansåg fri in- och utflyttning
vara riktig, så vida skyddandet för obehörige per
soner dermed kan iakttagas. Vistas nu en persor
i flare socknar, ja län, så tords blifva svårt at
afgöra, hvar han slutligsn, efter som det yrkats
bör bafva fattigvård. Arbetsinrättningar voro vis
serligen nyttiga och borde af hvarje kommun an.
ordnas.
Biskop Heurlin insåg, att Utskottet hafi ett svår!
problem att lösa, då fattigförsörjningen numera e
är hvad den fordom varit, utan alltmera utsträc
kes och blir en polisanstalt. I sådant förhållande
bör Pastor befrias från att vara ordförande, och
en kontrollerande makt i stället honom uppdragas
Behofvet, upplyste Talaren, vore verkligen mindre
än som öfverklagas; arbetsföranstaltanden kunds e
heller i flere orter låta verkställa sig. Batänkan
det vore för närvarande kanske det bästa; men Ta:
laren befarade, att det vid nästa Riksdag skall vissa
nya behof; ty förr än lättare arbetsförtjenst bere
des, skall fattigvården ej ezga bestånd. I stad bör
ej fianas mer än en fattigvårdsinrättning. Biskor
Holmström, P:ostarna Säve och Lindmark instämde.
Statsrådet Poppius ansåg statens mellankoms
nödvändig, och, om späårrningssjstemet skall bibe.
hållas, att det måtte blifva så lindrigt som möj.
ligt.
Några andra Talare yttrade sig äfven, tilläggan-
do några anmärkningar; men voro i det hela be-
låtne med hvad Utskottet åtgjort. Betänkandet blef
återremitteradt.
Derefter förekom samma Utskotts betänkande JM
5, om delning af skogsallmänningar, som af Pro-
sten Östberg med värma omfattades, serdeles på
grund deraf, att hvad som står under statens vård
merendels skötes mindre väl än det, som åt den
enskilde är öfverlemnadt; hvarföre intet skäl! vore
att hindra häraderna ifrån att komma i besittning
af allmänningarne. Begärde återremiss. Deruti in-
stämde Doktor Björkman. Professor Geijer ville
också att hvar skulle få sin andel; delade för öf-
rigt, såsom flere af Ståndet, den i Hr Kremers re-
servation yttrade åsigten. Lektor Laurcnius ansåg
nära belägne hemman böra hafva full dispositions-
rätt, och att eljest vid utsyningar häradsombud
borde tillstädesvara, emedan af skogsbetjeningen
annat fall berodde den enas gynnande framför den
andra. En kontrollerande härads auktoritet önska-
1es äfven af Biskop Agardh, som anmärkte den
vanligen i afseende på sådane skogar hyllade sat-
jen: atar ej jag, så tar en annan. Prosten Ahl-
Jvist litade ej mycket på jägeribetjeningen, men
upplyste också, att efter delningen på Öland hade
kogarne der försvunnit; af hvilken orsak flsre af
ståndet, bland dem Prosten Sandberg, önskade, att
taten måtte bibehållas vid rättigheten att vårda
fterkommandes rätt. Inskränkning i betningsti-
len, som föreslås, fann Doktor Björkman orimlig;
y skall man ej på allmänningarne få beta före d.
. Juni, så kan gerna: tillämpas ordspråket: akon
lör, medan gräset vexers. Betänkandet återremit-
erades.
StatsUtskottets utlåtande7 M 260, om Hr af Uhrs
vensionsansökning, företogsiderpå, och blef Utskot-
ets afslag bifallet.
Betänkandet MM 265 om ett pharmaceutiskt in-
titut var en stund under öfverläggning, och af-
jordes vid sedan företagen omröstning, med 48
öster emot 8, att Ståndet beviljar till dess inrät-
ande 1,500 Rdr, med vilkor att Apothekare-socie-
en bekostar hvad derutöfver erfordras. De åtta
oro för U:skottets förslag.
STOCKHOLM den 7 Sept