processionens.
Nta ———RERER
— Statstidningen för i går afton omtalar jem-
väl den i gårdagsbladet af oss omnämnda middagen
åt Hr Majoren Sandels. Skålar för de Kungl.
Personerna druckos, dervid Folksången afsjöngs,
och derefier druckos äfven skålar för Hr t.f.
Ofverståtbå!laren Möllerbjelm, som var bjuden,
samt för Hr Majoren Sandels.
Den i vårt gårdagsblad jemväl omnämnda af
437 borgare undertecknade petitionen, hvars
införande blifvit begärd, följer här nedan och
lyder sålunda:
pStormäktigste, Allernådigste Konung!
Di E4sers Kongl. Maj:t, med anledning af en för-
utgången undsrdånig ansökning af en del! Officerare
vid Stockholms Borgerskaps Militär-korpser, beha-
gade under den 145 Febr. innevarande år tillsätta en
B-fälhafvare för dessa korpser och uppdraga samma
bafattning åt Kaptenen i Lifbevärings-regementet,
M-joren Lars August Sandels, föreställde sig tvif-
ve!sutan Eders Kongl. Maj:t, att nämnde underdå-
nisa ansökning, hvilken understöddes af stadens
bösste styresman, Öfverstårhållaren, uttryckte en
ivom Borgerskepet rådands allmän önskan, och att
således den åtgärd, E. K. M. i nåder vidtog, var
egnad att hos Borgerskapet framkalla en odelad
tillfredsställelse. Att endast en sådan föru:sättning
låg till gruod för E. K. M:ts nådiga beslut, derom
äro vi, såsom redan i underdånighet blifvit antydt,
fuilt förviss2de, likasom vi hysa den underd. öfver-
tygelse, att, i händelse ett annat förbållande kun-
nat af E. K. M. förmodas, E. K. M. då icke lem-
nat sitt höga bifali till en framställning, den der
utgick fråa blott 58 af Borgerskapets medlemmar,
hvilkas sammanräknade antal bestiger sig till om-
krivg 4000. I det vi alltså underdånigst erkänna
E. K. M:ts välvilliga syftemål med Dass ifrågava-
rande nådiga förfogande, våga vi, utan farhåga att
af E. K. M. blifva missförstådde, härigenom oför-
stäldt förklara, att detsamma icke lyckats att hos
Borgerskapet I sin helhet uppväcka den glädje och
belåtenhet, som dermed varit I nåder afsedda —
ett förklarande, tillfyllest bevittnadt af da bekym-
mergsamma händelser, hvilka, efter det M3joren San-
dels i sin nya egenskap uppträdt, kommit att tims,
och hvsarom E. K. M. icke kunnat undgå att vinna
nådig kännedom. Uader dassa bändelser, som o-
nekligen varit genom E. K. M:ts vishot afvöjda,
om samtliga Borgerskapet ägt tillfälle att, före den
nådiga pröfningen af petitionärernes framställning,
deröfver meddela sitt yttrande, har det nemligen
visat sig, att icke allenast det, sedan patitionärer-
ne afräknats, återstående betydliga antalet af dess
militår-korpsers öfver- och underbefäl, eller om-
kring 160 personer, utan äfven nära nog allt man-
skacet, uppgåsnde till flera tusen, långt ifrån att
godkänna den till E. K. M. i underd. framburna
ansökan, uppenbart ogillat detta dristiga steg af
några få medlemmar, hvilket haft den omförmälda
nådiga utnämningen till påföljd. Om den ojemför-
ligt öfverlägsna opinion, som sålunda uttalat sig
emot petitionärernes företag, har man med myc-
ken sorgfällighet sökt kringbreda det insidiösa ryk-
tet, att den endast vore bygd på ett missnöje med
valet af person till sagde boställning, och att den
för sin del ägde en annan skyddling, som den ön-
skat se dermed beklädd; men, åtminstone hvad be-
träffar oss undertecknade, hvilka tillhöra de från
petitionärerne sig skiljande, kunna vi tryggt försä-
kra, att dylika bevekelsegrunder icke ledt vårt
hendlingsrätt i förevarande fall. Det är uteslutan-
de saken — frågan om sjelfva embetets behöflighet
eller icke, och om verkningarna af doss tillvaro —
som gjort oss oafbängige af potitionärernes me-
ning. Vi hafva icke förmått och förmå ej ännu
inse nyttan och nödvändigheten deraf, att Borger-
skepet, som, enligt frivilligt åtagande, endast I krigs-
tid och så framt tillräcklig garnison då saknas, be-
böfver träda i militärisk tjenstgöring till hufvud-
stadens försvar, under närvarande djupt fredliga
period förses våed en militärisk Befälhafvare, hvars
verksamhet är helt och hållet beroende af Borger-
skapots, eller hans så kallade underlydandes, egen
fria vilja, och hvilken derföre kan komma att blott
och bart till namnet vsra desss förman, men lika-
fullt, om än det nu heter, att han icke ämnar göra
auspråk på några serskilda löneförmåner, förr eller
gednare ovilkorligs måste ådraga dotta nog onere-
rads Borgerskap en förnyad utgift, så mycket kän-
barare, som den af intet motsvarande gagn blefve
uppburen. Ty, för att uppfylla de pligter, som
komme att åligga Borgerskapet, ifeÅll förändrade
förhållanden skulle i en framtid mana det att för
fäderneslandets skull samlas under vapen, tro vi
detsamma mindre hafva af nöden en föregående,
lång och konstmessig undervisning i dessas bruk
eller i sättet att prydligt röra sig, än fastmera en
allvarlig, af tunga och onödiga skattebördor förut
icke nedtryckt håg att åt det allmänna bästa er-
bjuda offrat af det enskilda.
Ur sådana och inga andra skäl var dot, som vi
med bedröfvelse mottogo E; K, M:ts nådiga sam-
tycke till petitiorärernes, för det öfriga talrika Bor-
gerskapet främmande, förslag; och ensamt dessa
akäl avniae ank varke dan Nnratfest. en stor mäned