Ta, OS SER KM fr EYES . BASSE vg) SVEP MYE hållet obefogad. Utan att nu fästa mig vid den omständigheten, att mitt eget yttrande, äfvensom reservationen, hvilken jag åberopade, innehöllo flera exempel, än det enda hvarvid Aftonbladet hokat fast sig, på rättigheter och förmåner, som, i fall betärckandet antogs, skulle i större mått tillskyndas utlänningen än landets egne medborgare; och äfvenledes utan att fästa mig vid ett vidlyftigt resonrnement af Aftonbladets red. uti den Soldinska frågan, icke längre tillbaka än för 2 !, år sedan (se Aftonbladet för den 23 Mars 1838), af hvilket klarligen inhemtss, att Aftonbladets Red. sjelf ingslunda då sågom säkert antog det, hvarom deux nu siäller sig så förvissad, eller den vidsträckta försäljoingsrätt, som 41803 och 1834 årens förordningar skola tillägga städernes fabrikanter och handtverkare, så vill jag nu blott hålla mig vid sjelfva saken eller hufvudfrågan cch undersöka, huruvida den afyttrizgsrätst, som berörde författningar tilldela Svenska handtverkare för deras produkter, är så vidsträckt som den, hvilken åtrjutes för utländskr, i riket införde, handtverksarbeten. Såsom ordalydelsen i den åberopade 41803 års förordning visar (om hvilken, i förbigående sagdt, j:g icke var okunnig, ech troligen ej eller Reservanterne), äro hondtverkare i en stad berättigade, att i annan stad, emellan marknaderne, öppna egen salubod för att sälja sina egna tillverkningar, mot det vilkor, att de till den sednare staden derföre erlägga serskild försäljnings och minuteringsafgift, och att äfven, på samma sätt, flera om en selubod sig förena, då de likväl hvar cch en för sig äro skyldige art sådan afgift erlägga. Man märke nog:, att detta är vilkoroi för försäljningsrätten emellan marknadstiderna, och att detta vilkor är så betungande, att rättigheten i de allra flesta fall ic ke kan 8f handtverkare begagnas, och derföre äfven de facto nästan aldrig begagnats, och således med allt skäl kan betraktas såsom icke existerande. Nu frågas, och på denna fråga ankommer allt: är utländska handtverkarnes afyttringsrätt i Sverige lika inskränkt och underkastad lika betungande vilkor? Derpå tror jag mig med allt fog kunna svara: Noj. Utländska bandtverkare kunna här i Sverige, genom de handlande, fritt försälja sina tillverkningar, när dessa äro förtullade; ty de handlande äga rätt att drifva handel med aila tullbara varor. Om färdiggjorda kläder tillätos till införsel i riket, skulle t. ex. utrikes ifrån införda kläder visserligen kunna säljas af städernas handlande i deras bodar, men om utaf skräddare i Stockholm förfärdigade kläder skickades till andra städer och falbjödes af handlande i deras bodar, så skulle skräddarne på stället utan tvifvel genom stadsfiskalen kunna taga dem i beslsg; ty städernes privilegier ifrån de äldsta tider försäkra handtverkarne, hvar och en i sin stad, om uteslutamde tillverkningsech försäliningsrätt emellan frimarknaderna, och 4803 och 4834 årens författningar bafva deruti, såsom visadt är, ej gjort annan eller större ändring, än att försä!jnicgsrätten blifvit andra städers handtverkare för deras tillverkningar medgifven, vär de vilja hålla egen salubod, ensamme eller i förening med sndrs, och för försäljningsrätten serskildt skatta till staden; men icke på andra vilkor. En handlande i en provinsstad kan derföre också nu, om han åstundsr, försälja i sin bod utrikes förfärdigade skor, men säljer ben af Svenska skomakare tillverkade skor, så kunna dessa af skomakarne på stället belägges med beslag. Och enahanda är förhållandet med flera andra bandtverksprodukter. Korteligen: hvad Aftonblodet sjelft, efter en representart vid förra Riksdagen i den nyss åberopade artikeln af år 1838, yttrade, skulle inträffa: aeller aatt alla möjliga utländska artiklar skyldra i en asalubod såsom tillåtne, under det en Svensk vara, asom händelsevis befinner sig der, är kontraband. Med hved jeg nu anfört, anser jag mig hafva svarat nog, för att möta Aftonbladets anmärkningar. C. G. Gustafsson. Det förestående påkallar först någa ord i afseende på den förmenta motsägelse man trott sig finna mellan Aftonbladets nu gjorda anmärkning vid Hr G:s yttrande, och en artikelidetta blad år 1838, i anledning af Regeringens beslut i Soldinska frågan. Ordalagen deri voro som följer : aÅtsklliga förordningar, och deraf sednast förordningen af den 3 Augusti 1803, som endast återupplifvar de gamla (synnerligast det stränga reglementet af 1749), tillägga fabrikant rättighet att i stad försälja sina egna, icke andra fabrikanters varor i öppen bod, med det vilkor att han med ma-! gistraten förenar sig om minuteringsafgift; flera fabriksidkare få förena sig om en bod, men då skall hvar och en af dem särskilt betala minuteringsafgift. Om man nu också entager, hvad författningarne dock icke tydligen uttrycka, eller att fabrikanterne äga utöfva en sådan försäljningsrätt i hvad stad som helst, så återstår alltid den till höglofl.! K. Commerce-Collegii besvanrade härmedelst ödmjukt I hemställda frågan: äger hvarje Svensk fabrikant rättighet att i alla rikets städer vid och utom marknader hålla öppen bod, och deri sjelf eller genom sina utskickade drifyva egen och kommisionshandel med alla varor, som å Svensk fabrik tillverkas? Om så är, gratulera vi de fabrikanter, som hafva mycket pengar, och kunna gifva förskotter å hvad de i kommission mottaga. Då nu förordningen icke ger anledning till annat, än att flera fabrikanter af olika så väl som lika yrken få förena sig om en bod, så bör ock hvarje Svensk fabrikant äga att, sjelf eller genom sina utskickade, i hvad stad honom behagar, drifva handel i parti och minut med alla Svenska fabrikater, så vida nemligen författningen får tolkas lika liberalt för kristna som för judiska fabrikanter., — ———— —-—— cMärkvärdigt, och i hög grad märkvärdigt är, att Kongl. Commerce Collegium nu först och af detta Soldin rörande mål hämtat anledning att fästa regeringens uppmärksamhet på nödvändigheten) af ett stadgande i afseende på försäljningen af Svenska tillverkningar. Så långt någon i Commerce-Collegium nu anställd person kan spörja tillbaka, har handeln med inhemska tillverkningar laborerat un der ett svårt förtryck. Tusende omständigheter 11 Pp . a , orm dosa Anh Ra RR RB RR