Hr von Hartmansdorff, August, iofvade nu att
vara kortare i sin framställning, än i går och bör-
jade derefter sålunda: En värd Tealare (en Fri-
herre på andra sidan) bebagsde i sista plenum med
mycket stora och förskräckliga ord söka ej min-
dra förkrossa Konuagens Rådgifvare, än förfära
Eder mine Herrar! Jag tror dock, att de, som
gåfvo närmare skt på innehållet, funno, att det
mesta icke var lämpligt till detta rike, än mindre
till de saker, som voro under öfverläggning. Ea
af de Ledamöter, som sutto i mitt grannskap, för-
klarade sig i Friberrens yitrande igenkänna något
af Tocqueville om Norra Amerika. Andre Leda
möter hafva måhända igenkänt andra sammanbragta !.
barn från flera författare och främmande veridsde-
lar, der förhållanderna ingelunda äro jemförligaj
med våra, eller med de mål, som tillförsne hörde
till min föredragning, såsom frågan om nådår för
klockaresnkor m. fl. dylika. Jag skulle tro, ast
man i frågor, sådana, som dessa, gjorde rättast, att
icke breda sig ut i den obegränsade rymden, der
allt kan sägas och ingenting kan vederläggas, eme-
dan intet har bestämd tillämplighet på våra för- !
hållanden. En annan Talare, likaledes på andra
sidan (en Grefve) , indelade sitt ytirande i 3:e de- I
lar, hvaraf den första och den sista icke hörde till
saken, och den medlersta var af beskaffenhet att
icka fordra vederläggning, åtminstone af mig, kvars
förklaring han icke upptog. En värd Ledamot har
redan anmärkt obehörigheten af den 3:e afdelnin-
gon. Jag skall sålades blott fästa mig vid den 4:a.
Den innehöll, likasom förrbemälta Hr Friherresj
framställning, mycket storordiga och skarpa tale-
sätt, dem Ridderskapet och Adeln väl torde erinra
sig. Jag har under denna Riksdag hört dem så
många gåoger och så efta upprepade, nästan i
samma ordalag, att det förekommer mig, som bade
den värde Ledamoten ett stående formulär till kla-
govisa, hvilzet han begagnar vid alla tillfällen, då
han anser en stor verkan böra åstadkommas. Detta
formulär synes, likasom andra dylika, hafva, mel-
lan de stora kraftorden, toma öppningar, hvaruti
Talaren, efter omständigheterna, insätter frågor,
än om hemmantalsräntan, än om skjutsen, än om
f. d. Konung Gustaf Adolfs familj och nu sednast
om 407 . För dem af Eder, mine Herrar, som
öfvervaris alla dessa ärender, är detta ingen nyg-
het. J kännen formuläret lika väl som jag. Men
för dem, som måkända första gången åhört dessa
mustiga ord, börjag tillkännagifva, att de höra till
ett formulär, på det att en hvar må veta värdera
dem derefier jomväl vid detta tillfälle. fven denna
Talare har en förkärlek för dei obestämda, såsom
bavis hvarpå bland annat kan anföras hans yttrande
för några dagar sedan i fråga om mnäringsfriheton.
Då Grefve Posse och flere Ledamöter, hvaribiand
Hr Hjerta, yrkade, att derutinnan få ett bestämdt
uttryck af Ridderskapets och Acelns mening, på
det att styrelsen måtte veta, hvad representationen
i detta fall verkligen tänker, så tillstykte Hr Gref-
ven antagandet af de hela och obestämda ordalag
Utskottet begagnat, och hvartill jag åtminstone ej
kunde finna annat skäl, än att få desto öppnare
siilfälle, att vid nästa Riksdag fördörsa Konungens
Rådgifvare, ehvad de nu må yttra I nämnde fråga.
En Friherre på samma sida, som jag, bar i dag
yttrat sig på ett sätt, som gör, att jag nästan tror,
det han fått låna det omtalta formuläret. Om huf-
vudinnehållet har jag ingentinng vidare att säga.
Men ibland bisakerns yttrade ban, att styrelsen
hade sitt uteslutande stöd hos Ridderskapet och
Adeln och ieke hos de öfripe Stånden. Om så
förhåller sig, lära Konungens Rådgifvare hafva bland
Ridderskapets och Adelns Ledamöter inom Konsti-
tutionsutskottet och följaktligen äfven hos Frihor-
ren sjelf haft deras förnämsta stöd. Jag beklagar
då, att han icke fortfarit att lemna dem det inom
Ståndet. En annan Talare i hans grannskap har
ansett det vara onödigt, att ingå i öfverläggning
om 407 :s tillämpning, emedan en hvar troligen
fattat sin mening derom, innan hen uppträdde på
detta rum Jag frågar då, hvarföre uppträdde kan
sjelf såsom talare? och hvarföre yttrade han sig så
länge? Han sade, att regeringens hissoria vore
redan skrifven förut och att af sådana skäl inga
vidare bidrag dertili behöfdes. Men just emedan
denna historia är skrifven så partisk af dem, som
visst sig vara regeringena uppenbara fiender, är
det nödigt, att bidrag deråtill lemnas från andra
håll, så att svenska folket nu och framdeles må
bafva tillfälle att anställa jemförelser och att egna
sitt förtroende åt dem, som bjuda de bästa skälen
för deras utsago. Samma Talare bar återkommit
till frågan om apoteket på Ladugårdslandet och
sagt, att detta borde hafva tillslutits, när sådana
fel blifvit anmärkta, som der förekommit. Jag får
deremot säga honom, att, så länge ett apoieks pri-
vilsgium icke är förverkadt, anses apoteket ej kunna
eller böra tillslutas, emedan det strider emot en
faderlig styrelses omvårdnad att, så länge läkeme-
del finnas, inläsa dem och låta folket dö, så godt
det kan. Men antagom att apoteket tillslutits och
att försäljningen af medikamenter upphört under
de 4 år, rättegången varat, men att Apoiekaren
slutligen blifvit af Högsta Domstolen frikänd, ty
man är icke saker derföre att man är fördömd af
tidningarne, hvem skulle bafva godtgjort Apoteka-
ren förlusten af 4 års inkomster, den han, såsom
oskyldig förklarad, naturligtvis icke bordt vidzän-
nas? Jag anmärker, såsom en olaglighet af samma
Talare, att han gjort 2:e anmärkningar, hvilka
Konstitutiontutskottet icke anmärkt. Dertill är
han icks berättigad I annan form, än grundlagen
föreskrifver, nämligen adet är anledning till an-
märkning etc. Hans anmärkningar äro desto
mera obebörige, som de angå åtal i tryckfrihets-
mål, hvilka icke anbefellas i Statsrådet och säledes
icke höra dit. Han förevitar mig att icke hafva
begagnat Statstidningen för det ändamål hon borde
användas, nämligen att vederlägga förtydning af
regeringens åtgärder. Men jag uppmanar honom
att tillstå, om icke de fleste vederläggande artiklar
-å Statstidningen inflöto just på den tid, jag var
Hofkansler. Hvarken förut eller efteråt bar jag
haft något med henne att skaffa. Samme Talare
bar förmodat, det jeg skulle åtrå skimret af en
romanhjeltes gloria. För en så prosaisk person,
som mig, har detta ej kunnat utgöra ärelystnadens
föremål. Men jag önskar att Hr Hjerta måtte så
seas tv då han vanligtvis handlat mat mina ÖNSsk-