öfvermiktig, är deltagandet i statens bördor
så kan han gerna tåla konkurrensen med handt
verkarne i andra länder, hvilka betala drygar
arbetslöner och högre utskylder än har, oci
nödgas köpa lifvets förnödenheter dyrare. Me
med dessa billiga priser måtte det ej fullt hafv
sin riktighet, enär de utländska, med vida störr
kostnad, åstadkomna artiklarne, betungade met
frakt och andra tillkommande omkostnader
samt slutligen med 25 å 33 procent införsels
tull, ändå kunna vålla våra handtverkare be
kymmer och importen deraf anföras ibland skä
len till bandtverkeriernas ofelbart snart före
stående undergång.
aUtaf den myckenhet strödda klagomål, hvilk
för öfrigt finnas om hvarandra framkastade ut
skråhandtverkarnes till Kommerskollegium in
gifne skrifter, vilja vi slutligon utvälja och till
sammans framställa:
d4:o Påståendet, att idkarne af handtveri
äro bland öfrige, bättre lottade samhällsklas
ser föraktade, och att således deras framtid
som egna sig åt dessa näringsgrenar, ä
mörk och afskräckande, hvartill skall komm:
5:0o all utsigterne för en tarflig och an.
ständig bergning, genom att arbeta sig fram
på denna bana, skola vara nästan stängda oci
endast armod och bedröfvelse visa sig i per
spektivet.
Det är förvånande, att böra sådana satse
uppenbarligen och utan ringaste betänklighe
drifvas i en tidpunkt, då motsatserne falla hva
och en i ögonen; då, liksom genom en tyst öf
verenskommelse, all ståndsskilnad är i umgängs
lifvet upphäfven, eller håller på att blifva det
då i Stockholm nästan alla officersplatser vic
Borgerskapets militärkorps beklädas af bandt
verkare, eller krämare af de olika miauthandels.
societeterna, och egenskapen af officer vid Bor-
gerskapet medför som oftast den äran att var:
befalid will deliagande i större högtidligheter pi
Hofvet, så väl hos Deras Majestäter, som Dera:
Kongl. Högheter, och då handtverkare och de-
ras fruar, efter hvad allmänt berättas, lära bju-
das hos Öfverståthållaren. Det är icka obe-
kant, hvad inflytande i hufvudstadens augelä-
genheter utöfvas och hvad anseende ibland med-
borgare åtnjutes af sådana bandtverkare, som
genom arbetsamhet, förstånd och borgerliga se-
der, kommit till förmögenbet och oberoende oct
finna sig roade af att egna något af sin tid å
allmänna intressen. Att det icke är så svår
för handtiverkare att arbeta sig fram till obe.
roende och förmögenhet, om de allenast vilja
använda den dertill erforderliga flit och ordenvt-
lighet, derpå hafva vi temligen talrika bevis:
Hvem bygger nu för tiden bus och palatser ;
Stockholm ? Månne de förnäma bland adeln, el-
ler embetsmän, eller stora grossbandlare? Om
vi ej bedraga oss, är det handtverkare, elle
smärre detaljbandlare, som i sådana företag sök:
alt säkert insticka förvärfvade kapitaler, oci
andra köpa jordegendom och landtställen, hvar.
om man kan öfvertyga sig genom att fara ul
norr eller söder ifrån Stockholm. Oss förefal.
ler det, som skulle till och med ibland de per-
soner, hvilka undertecknat de ifrågavarande skrif-
terna, finnas några dylika possessionater. At
vid sådant förevetande högljudt klaga öfver bri-
stande hedersbevisningar, och öfver svårigheter
att draga sig fram och arbeta sig upp till någo
välstånd, förekommer oss högst oförsigtigt oct
obetänkt. Motbevisen ligga alltför nära till bands
för att icke blifva framdragna, och går man rik-
tigt till grunden i dessa saker, så visar sig et
förhållande, med hvars allmängörande intressen-
ierne torde blifva så mycket mindre belåtne
som det ligger i uppenbar strid med tidehvarf-
vets syftning och käraste ideer, ibland hvilka
hvad man än må tänka om deras sätt att göra
sig gällande, och den häftighet hvarmed de poc-
ka på att genast komma till utförande, likväl
finnas åtskilliga, som instämma med det allmän-
na förståndet och som i många Europas länder,
till och med 1 Sverige, finna för sig fullt mog-
nade praktiska förbållanden, för att emottaga och
utveckla dem., (Forts. följer.)
—— —— RE
rr
Vi nämnde i Lördagsbladet, att en ledamo!
JA UU. fPÖunstafaornn Inonde eitl