öfvermiktig, är deltagandet i statens bördor så kan han gerna tåla konkurrensen med handt verkarne i andra länder, hvilka betala drygar arbetslöner och högre utskylder än har, oci nödgas köpa lifvets förnödenheter dyrare. Me med dessa billiga priser måtte det ej fullt hafv sin riktighet, enär de utländska, med vida störr kostnad, åstadkomna artiklarne, betungade met frakt och andra tillkommande omkostnader samt slutligen med 25 å 33 procent införsels tull, ändå kunna vålla våra handtverkare be kymmer och importen deraf anföras ibland skä len till bandtverkeriernas ofelbart snart före stående undergång. aUtaf den myckenhet strödda klagomål, hvilk för öfrigt finnas om hvarandra framkastade ut skråhandtverkarnes till Kommerskollegium in gifne skrifter, vilja vi slutligon utvälja och till sammans framställa: d4:o Påståendet, att idkarne af handtveri äro bland öfrige, bättre lottade samhällsklas ser föraktade, och att således deras framtid som egna sig åt dessa näringsgrenar, ä mörk och afskräckande, hvartill skall komm: 5:0o all utsigterne för en tarflig och an. ständig bergning, genom att arbeta sig fram på denna bana, skola vara nästan stängda oci endast armod och bedröfvelse visa sig i per spektivet. Det är förvånande, att böra sådana satse uppenbarligen och utan ringaste betänklighe drifvas i en tidpunkt, då motsatserne falla hva och en i ögonen; då, liksom genom en tyst öf verenskommelse, all ståndsskilnad är i umgängs lifvet upphäfven, eller håller på att blifva det då i Stockholm nästan alla officersplatser vic Borgerskapets militärkorps beklädas af bandt verkare, eller krämare af de olika miauthandels. societeterna, och egenskapen af officer vid Borgerskapet medför som oftast den äran att var: befalid will deliagande i större högtidligheter pi Hofvet, så väl hos Deras Majestäter, som Dera: Kongl. Högheter, och då handtverkare och deras fruar, efter hvad allmänt berättas, lära bjudas hos Öfverståthållaren. Det är icka obekant, hvad inflytande i hufvudstadens augelägenheter utöfvas och hvad anseende ibland medborgare åtnjutes af sådana bandtverkare, som genom arbetsamhet, förstånd och borgerliga seder, kommit till förmögenbet och oberoende oct finna sig roade af att egna något af sin tid å allmänna intressen. Att det icke är så svår för handtiverkare att arbeta sig fram till obe. roende och förmögenhet, om de allenast vilja använda den dertill erforderliga flit och ordenvtlighet, derpå hafva vi temligen talrika bevis: Hvem bygger nu för tiden bus och palatser ; Stockholm ? Månne de förnäma bland adeln, eller embetsmän, eller stora grossbandlare? Om vi ej bedraga oss, är det handtverkare, elle smärre detaljbandlare, som i sådana företag sök: alt säkert insticka förvärfvade kapitaler, oci andra köpa jordegendom och landtställen, hvar. om man kan öfvertyga sig genom att fara ul norr eller söder ifrån Stockholm. Oss förefal. ler det, som skulle till och med ibland de personer, hvilka undertecknat de ifrågavarande skrifterna, finnas några dylika possessionater. At vid sådant förevetande högljudt klaga öfver bristande hedersbevisningar, och öfver svårigheter att draga sig fram och arbeta sig upp till någo välstånd, förekommer oss högst oförsigtigt oct obetänkt. Motbevisen ligga alltför nära till bands för att icke blifva framdragna, och går man riktigt till grunden i dessa saker, så visar sig et förhållande, med hvars allmängörande intressenierne torde blifva så mycket mindre belåtne som det ligger i uppenbar strid med tidehvarfvets syftning och käraste ideer, ibland hvilka hvad man än må tänka om deras sätt att göra sig gällande, och den häftighet hvarmed de pocka på att genast komma till utförande, likväl finnas åtskilliga, som instämma med det allmänna förståndet och som i många Europas länder, till och med 1 Sverige, finna för sig fullt mognade praktiska förbållanden, för att emottaga och utveckla dem., (Forts. följer.) —— —— RE rr Vi nämnde i Lördagsbladet, att en ledamo! JA UU. fPÖunstafaornn Inonde eitl