ningsmål, yttrade, att BRidderskapet och Adeln väl
kunde antaga det framställda förslaget, oaktadt an-
märkta brister deri, emedan det i alla fall berodde
på Konungen att rätta hvad Ständerne felade. Jag
anmärkte uttrycket geoast, på det att det skulle
vara ett slags nola bene både för denne osh kom-
mande Riksdagar, till rättfärdigande för Konungens
Rådgifvare, om de tilläto sig tillstyrka några än-
dringar i Ständernes önskningar. Jag trodde knappt
att så hastigt få anledning påminna Hr Hjerta om
hans sätt att tala, den ena dagen så och den an-
dra tvertom. En Talare har uppmanat Hr Hjerta,
att redogöra för en tidningsartikel, som förliden
gårdag influtit i Aftonbladet. Jag vet bättre än
dena värde Ledamoten, huru oskyidig Hr Hjerta
dertill är. Jag har rodan sagt Eder, mine Hoer-
rar, hvilka de ansvarige tidningsutgifvarne äro,
och bland dem befinner sig icke Hr Hjerta. I aila
fell är ou icke fråga om atträttfärdiggöra tidnings-
skrifvare, utan att fria eller fälla Konungens Räåd-
gifvare. Jag hoppas, att Ridderskapet och Adeln
icke förblandar dessa personer med hvarandra; åt-
minstono skulle jag anse sådant för den hårdaste
lott, hvilkon kunde drabba mig på detta rum.
(Forts. följer.)