ningsmål, yttrade, att BRidderskapet och Adeln väl kunde antaga det framställda förslaget, oaktadt anmärkta brister deri, emedan det i alla fall berodde på Konungen att rätta hvad Ständerne felade. Jag anmärkte uttrycket geoast, på det att det skulle vara ett slags nola bene både för denne osh kommande Riksdagar, till rättfärdigande för Konungens Rådgifvare, om de tilläto sig tillstyrka några ändringar i Ständernes önskningar. Jag trodde knappt att så hastigt få anledning påminna Hr Hjerta om hans sätt att tala, den ena dagen så och den andra tvertom. En Talare har uppmanat Hr Hjerta, att redogöra för en tidningsartikel, som förliden gårdag influtit i Aftonbladet. Jag vet bättre än dena värde Ledamoten, huru oskyidig Hr Hjerta dertill är. Jag har rodan sagt Eder, mine Hoerrar, hvilka de ansvarige tidningsutgifvarne äro, och bland dem befinner sig icke Hr Hjerta. I aila fell är ou icke fråga om atträttfärdiggöra tidningsskrifvare, utan att fria eller fälla Konungens Räådgifvare. Jag hoppas, att Ridderskapet och Adeln icke förblandar dessa personer med hvarandra; åtminstono skulle jag anse sådant för den hårdaste lott, hvilkon kunde drabba mig på detta rum. (Forts. följer.)