EVER EEERAUPEREUES Ce Me BEUPEVESS BA UREFEPEe RIKSDAGEN. Ridderskapets och Adelns öfverläggning den 4 och 3 Juli, angående aamärkningarne mot den förra Rådgifvare-personalen. (Grefyve Frölichs tal. Slut fr. gårdagsbl.) En vigtig omständighet framstår i första rumme! att betrakta. Utur Statsrådet hafva redan utom de med döden afgångne, hvilkas handlingar och rykten tillhöra historien — en stor del af Konungens rådgifvare, hvilkas åtgärder af Konstitu:ionsOUtskottet blifvit granskade, redan frivilligt afträdt. Några hafva till andra platser blifvit förflyttade En annan del torde snart äfvenledes inträda i underordnad tjensteutöfning, och blott få, icke långt före Riksdagens början i Statsrådet uppstigne, befinnas ännu derstädes qvar. Utur en synpunkt, neml. i afseende å den under öfverläggningen eventuelt uppkommande tillämpning af 407 R. F. är det väl tydligt, att sådant icke kan komma i friga för ge frivilligt afträdde. Och jag kan för min del alldeles icke inrymma något tadel, och än mindre något begär att utsträcka den påföljd grundlagen entydt, i fall de ännu funnits bibehbållne vid sine platser, emot desse herrar, med mindre jag skulle antaga, att de endast för tiden, medan stormen rsasade, trädt afsides, för att ånyo, när den är förbi, ställas på somma punkt. Härtill saknar jag dock pågon säker grund, enär H. M. Konungens benägenhet för den vid Riksdagens början af Ständerne allmänt hyllade prospekten, att få en ny organisation af Statsrådet, möjligen för rådgifvarn varit i god tid synbar, och de således kunnat beräkna en förändring att inträffa, dervid de icke funnit sig sjelfve lika qvalificerade till departementschefer, som till rådgifvare efter den gamla författningen. Och om någon käremot ville invända, att en Slatsrådsledamot sjelf till rådsprotokollet afgifvit, samt till Ständerne låtit medfölja sitt yttrande, utmärkande för honom enskildt ett motiv, hemtadt från utskottssammansättningen, hvilket ingredierat i hans beslut att begära afsked; så kan jag icke inse något ondt deri, att Statsrådets ledamöter gifva akt på hvad tiden lider och frivilligt bestämma öfver sig sjelfva. Ingenting är dermed förloradt och ingenting återstår således för representationen samfäldt att härvid åtgöra; men den enskilde må icke underlåta, så vidt han har det ringaste hopp att lyckas, att genom sin opinionsytiring söka hindra från maktutöfniog af ann:n embetsmanns-art dem, hvilka han af deras antecedentia på rådsplatserne funnit ådsgalägga sådana egenrskaper eller tänkesätt, som äro oförenliga med rikets sannskgidiga nytta, ehvar de än måtte få tillfälle att verka. Det sannerligen invecklade i allt detta har imedlertid, efter allvarligt bemödande att utfinns det rätta, visat mig nödvändigheten af attsträngt klassificera olika förbållanden och olika företeelser till bestämda kategorier hvar för sig, med sina egne skäl, hvarpå omdöme och yttringar böra fotas. Desse kategorier, samtligen ytterst bestämde ur det allmängiltiga motivet af rikets sannskyldiga väl synas mig böra indelas med följande: 4:o å bandlingar. och ådagalagde tänkesätt hos sådane rådgifvare, hvilke, från Statsrådet afgångne, redan emottagit eller. anses komma i fråga att emottaga andra (emboten, men hvilkas inflytande på allmänna ärenderne måste under alla hänseenden anses vådligt; 2:0 å sannolikheten att de afträdde rådgifvarne i annan embetsutöfning kunna vara riket gagneliga, fastän de, i egenskap af rådgifvare icke kunnat undgå grundade anmärkningar, 3:0 åsannelikheten -att rikets väl icke unger någon egenskap mera kommer att bero på deras tänkesätt och åtgärder såsom embetsmän, i hvilket fall alltså allt ändamål med -opiniousyttring måste anses bortfallet; 4:0 dem, hvilka såsom tillförordnade föredragande numera äfven äro ur tjenstebefattning inom konseljen och om ;hvilka yttrande för närvarande icke påkallas, samt 3:o beträffande uti Statsrådet, sedan gamla organisationen, qvarvarande rädgifvare, om bvilka, ehuru till sine åtgärder enskildt bedömde från enahanda : synpunkter med de afträdde, yttranden, åtminstone kollektiva, antingen böra förbigås, i händelse inga anmärkningar förekommit, som inverka på rikets väl — eller — efter närmare upphemtade motiver från en förutgående vidsträcktare betraktelse öfver systemet i det hela och personernes förmåga att derå inverka, under den puvarande Statsråds-organismen, böra föranleda till Riksens Ständers åtgärd. Jag tänker nu fortgå i den utstakade ordningen och till en början yttra mig om dem bland de strädde, dem jag måste bedöma under den ofvearnämnda första klassen. Och jag kan icke hjelpa, om jag under utvecklingen kommer att inträda på gebiter af afsigter, enär det är naturligt att dylika, mer eller mindre rena, uti upprepande tillstyrkar den af en och samma dubiösa halt, omisskännelipon mäste sjelfva framstå och stämpla karakteren, Desse sednare iakttagelser äro egentligen de smärtande, ja till den grad, att jag-önskade kunna göra för ig begripligt, buru ett astillatigande ogillJlamdeoen damaf so nn — 2:30 4 Aallar tillfrellagtaäranda nå