EVER EEERAUPEREUES Ce Me BEUPEVESS BA UREFEPEe
RIKSDAGEN.
Ridderskapets och Adelns öfverläggning den
4 och 3 Juli, angående aamärkningarne
mot den förra Rådgifvare-personalen.
(Grefyve Frölichs tal. Slut fr. gårdagsbl.)
En vigtig omständighet framstår i första rumme!
att betrakta. Utur Statsrådet hafva redan utom
de med döden afgångne, hvilkas handlingar och ryk-
ten tillhöra historien — en stor del af Konungens
rådgifvare, hvilkas åtgärder af Konstitu:ionsOUtskot-
tet blifvit granskade, redan frivilligt afträdt. Nå-
gra hafva till andra platser blifvit förflyttade En
annan del torde snart äfvenledes inträda i under-
ordnad tjensteutöfning, och blott få, icke långt före
Riksdagens början i Statsrådet uppstigne, befinnas
ännu derstädes qvar. Utur en synpunkt, neml. i
afseende å den under öfverläggningen eventuelt
uppkommande tillämpning af 407 R. F. är det
väl tydligt, att sådant icke kan komma i friga för
ge frivilligt afträdde. Och jag kan för min del
alldeles icke inrymma något tadel, och än mindre
något begär att utsträcka den påföljd grundlagen
entydt, i fall de ännu funnits bibehbållne vid sine
platser, emot desse herrar, med mindre jag skulle
antaga, att de endast för tiden, medan stormen rsa-
sade, trädt afsides, för att ånyo, när den är förbi,
ställas på somma punkt. Härtill saknar jag dock
pågon säker grund, enär H. M. Konungens benä-
genhet för den vid Riksdagens början af Ständer-
ne allmänt hyllade prospekten, att få en ny orga-
nisation af Statsrådet, möjligen för rådgifvarn va-
rit i god tid synbar, och de således kunnat beräk-
na en förändring att inträffa, dervid de icke fun-
nit sig sjelfve lika qvalificerade till departements-
chefer, som till rådgifvare efter den gamla författ-
ningen. Och om någon käremot ville invända, att
en Slatsrådsledamot sjelf till rådsprotokollet afgif-
vit, samt till Ständerne låtit medfölja sitt yttran-
de, utmärkande för honom enskildt ett motiv, hem-
tadt från utskottssammansättningen, hvilket ingre-
dierat i hans beslut att begära afsked; så kan jag
icke inse något ondt deri, att Statsrådets ledamö-
ter gifva akt på hvad tiden lider och frivilligt be-
stämma öfver sig sjelfva. Ingenting är dermed för-
loradt och ingenting återstår således för represen-
tationen samfäldt att härvid åtgöra; men den en-
skilde må icke underlåta, så vidt han har det rin-
gaste hopp att lyckas, att genom sin opinionsyti-
ring söka hindra från maktutöfniog af ann:n em-
betsmanns-art dem, hvilka han af deras anteceden-
tia på rådsplatserne funnit ådsgalägga sådana egenr-
skaper eller tänkesätt, som äro oförenliga med ri-
kets sannskgidiga nytta, ehvar de än måtte få till-
fälle att verka.
Det sannerligen invecklade i allt detta har imed-
lertid, efter allvarligt bemödande att utfinns det
rätta, visat mig nödvändigheten af attsträngt klas-
sificera olika förbållanden och olika företeelser till
bestämda kategorier hvar för sig, med sina egne
skäl, hvarpå omdöme och yttringar böra fotas. Des-
se kategorier, samtligen ytterst bestämde ur det
allmängiltiga motivet af rikets sannskyldiga väl
synas mig böra indelas med följande: 4:o å band-
lingar. och ådagalagde tänkesätt hos sådane rådgif-
vare, hvilke, från Statsrådet afgångne, redan emot-
tagit eller. anses komma i fråga att emottaga an-
dra (emboten, men hvilkas inflytande på allmänna
ärenderne måste under alla hänseenden anses våd-
ligt; 2:0 å sannolikheten att de afträdde rådgif-
varne i annan embetsutöfning kunna vara riket gag-
neliga, fastän de, i egenskap af rådgifvare icke
kunnat undgå grundade anmärkningar, 3:0 åsan-
nelikheten -att rikets väl icke unger någon egen-
skap mera kommer att bero på deras tänkesätt och
åtgärder såsom embetsmän, i hvilket fall alltså allt
ändamål med -opiniousyttring måste anses bortfal-
let; 4:0 dem, hvilka såsom tillförordnade föredra-
gande numera äfven äro ur tjenstebefattning inom
konseljen och om ;hvilka yttrande för närvarande
icke påkallas, samt 3:o beträffande uti Statsrå-
det, sedan gamla organisationen, qvarvarande räd-
gifvare, om bvilka, ehuru till sine åtgärder en-
skildt bedömde från enahanda : synpunkter med
de afträdde, yttranden, åtminstone kollektiva, an-
tingen böra förbigås, i händelse inga anmärk-
ningar förekommit, som inverka på rikets väl —
eller — efter närmare upphemtade motiver från en
förutgående vidsträcktare betraktelse öfver syste-
met i det hela och personernes förmåga att derå
inverka, under den puvarande Statsråds-organis-
men, böra föranleda till Riksens Ständers åtgärd.
Jag tänker nu fortgå i den utstakade ordningen
och till en början yttra mig om dem bland de s-
trädde, dem jag måste bedöma under den ofvear-
nämnda första klassen. Och jag kan icke hjelpa,
om jag under utvecklingen kommer att inträda på
gebiter af afsigter, enär det är naturligt att dylika,
mer eller mindre rena, uti upprepande tillstyrkar
den af en och samma dubiösa halt, omisskänneli-
pon mäste sjelfva framstå och stämpla karakteren,
Desse sednare iakttagelser äro egentligen de smär-
tande, ja till den grad, att jag-önskade kunna gö-
ra för ig begripligt, buru ett astillatigande ogil-
lJlamdeoen damaf so nn — 2:30 4 Aallar tillfrellagtaäranda nå
