önskan, att Hans Maj:t täcktes utur Statsrådet skilja de ibland nuvarande Rådgifvare, som i de öfverklagade rådslagen deltagit; samt då Rikets Stände) derjemte funnit, att följande f. d. Bådgifvare oel Föredragande, (här uppräknas de af Utsk. 1 namn) dels på egen begäran blifvit skilde ifvån deras räd gifvareoch föredragandekall, dels bhfvit från till förordnade föredragandebefattningar af Kongl. Maj: för tillfället endtledigade, innan Rikets Ständer hunnit granska deras embetsutöfning, Rikets Ständer finna sig, under sådana omständigheter, böra uttrycka sin önskan, att: Hans Maj:t i framtiden icke måtte begagna dessa män inom Statsrädet. Häruti förenade sig vice Talmannen Per Eriksson, Jonas Andersson från Jönköpings-, Andirs An: derssom och Nils Gustaf Nilsson från Östergöthlands-, Anders Larssom, Johan Persson, Erik Marmåen och Erik Persson från Upsala Län, samt Erik Jansson från Stockholmsoch Sven Andersson från Skaraborgs Län. Hans Jansson från Elfsborgs Län: Då jag, såsom lzdamot i KonstitutionsUtsk., instämt uti de 1 förevarande memorial upptagne anmärkningar, så har jag derom icke något att säga. Det är blott i afscende på sjelfva slutet, som jag varit af olika tanka med Utsk.; ty sedan Utsk. framlagt en tablå öfver Statsrådets åtgärder, hade, enligt min tanka en i anledning deraf utaf Utsk. gjord slutsats bord! följa, som kunnat tjena till ledning för Stinderne: beslut. Under åberopande af min reservation fir jag derföre yrka äterremiss af memorialet, Nils Persson från Södermanland: Uti de pu upp: läste anföranden bafva de i KonstitutionsUiskottet gjorde avmärkningar bifvit gillade; men man har fordrat et slutligt utlåtsnde af Utskottet, som sedermera kannat tjena till ledning för Ständernes beslut. Såsom ledamot a! Konstitutions Utsk:t, anser jag mig uppmanad att förklara, hvarföre ett så beskaffadt utlåtande icke biifvit afgifvet. Utskottet bar peruligen, i anrlednicg af 107 S Regeringsformen, icke sansett sådant utlåtande böra äga rum emedan Ständerne, efier det anmärkaingarne bhfvit i sir helhet för dem framlagde, i alla fall äro oförhindrade a! bos Kovgl. Maj:t göra den underdåniga avmälan, soz omständigheterne kunde kräfva. Då likväl jag icke gilla denna tydving af 207 Regeringsformen, utan det ivert om öfverensstämmer med mina egna åsigter, att ett dy likt utlåtande bordt af Utsk:t meddelae, har jag ej någo emot memorialets återremitterande. Nils Persson fån Örebro län: Jeag är först och främst skyldig detta KonstiutionsUtskott min tacksamhbe för dess nit och osparda möda vid upptäcbavdet af d anmärkningar mot Konuvgens Rådgifvare, hvartill skä kunde förefinnas. Majoriteten af detta U:skottet har np icka, såsom vid föregående Riksdagar, låtit föra sig bak om ljuset. Likväl hade jag önskat, avt Uiszowtet närma re, än som sketlt, utvecklat den påföljd, som, i anledain af de gjorde annrärkningar, bordt äga rum, på det veder börarde må kunna befordras till den näpst. hvariill d gjort sig förtjente; och som en slik påföjjd icke blifvita Utskottet bestämd, måste jag yrka återremiss af memo rialet., Hendrik Andersson från Örebro län: Då jag fö det mesta deliagit i d anmärknaingar, som blifvit i Utsk: gjorda mot Konuvgens Rådgifvare, får jag tillsönnsgifva att inga andra anmärkningar blifvit 1 memoriaiet upp tagna, än sådane, som haft rätt grundliga skäl för sig ehuru flere af mindre betydenhet visserl gen kunnat gö ras, på sätt Sahlström äfven antydt. Jag var icie när varande, då fråga i Utsk:t förevar om meddelande af et gensrelt utlåtande öfver anmärkningarne; men jag dela härutinnan Hans Janssons åsigter, och yrkar alliså åter remiss af memorialet. Johannes Andersson från Upsala län: Jag anse öfverflödigt att orda något, då större jslen at Ståndet sy nes vara benägen för återrexciss af memorialet. En så dan återremiss yrkar äfven jag och förenar mig i öfrig med Heurlin Sone Persson från Skåne: vUti de nu uppläste skrift liga anföranden, som så tydl:gen tolka Siåndets belåten het med den frimodigbet och oväld, bvarmed Utsk:t utta lat sica anmärkningar mot sedaare tiders tilldragelserin ora styrelsen, kan jag ej underlåta aw instämma; oc! skulle jag önska, att desse anmärkolngar medförde der goda verkan, att anledningar till anmärkvingar mot sty relseåtgärderne i en framtid icke mera blefvo af nöden Emedlertid och på de skäl, som flere värde talare anfört yrkar äfven jag återressiss af memorialet. Häruti instämde Olof Lindbäck från Halland oci Johan Brisman från Skaraborgs län. Jan Olsson från Gefleborgs län: Då jag blickar till baka på de sednare 30 årens Regerivgsåtgärder och pi föregående Riksdsgars KonstitutionsU:skotts hardingssätt känner jag mig skyldig att hem bära det nu varande Kon stitut:s Utsk:t min varma tacksambetsgärd för det nit oc! den fosterländska enda, det under granskningen af Stats Råde:s Protokoller ådagalagt. Den som egnar sin upp märksamhet åt bilagorze till deta memorial, skall sä kerligen stadaa i förlägenhet öfver det ringa afseende som Konungens rådgifvare fästat på folkets, genom des ombud uttalade önskningar, öfver den tydning, de sök gifva åt våra grundlagar, och öfver deras likgiltighet ut hushållningen med statens medel. Jag finner visserlige alla anmärkniogspankterne vara vigtiga, och minga a stor vigt; men jag vill nu endast utbedja mig an fi vidröra de olägenheter, som en fördröjd verkställighet a Rikets Ständers vid sista Riksiag till Kongl. Msj: aflå.n: skrifvelse, angående förändring och reduktion äf persedel räntorne, i min hembygd förorsakat. Dessa olägenhete står det llkväl icke i min förmåga att beskrifva; nog af gruflige äro de prejerier, som en del ränteoch kronoti onde-tagare under de sednare missvextåren emot ränte gifvarne utöfvat. Exempel gifvas, alt man fordrat 4 å ?2 Räår tunnan utöfver det stadgade markegångspriset; oc! hvad vill den armö räntegifvaren göra annat, än betal: hvad som fordras, då han icke äger sådan spannmål, son den obillige räntetagaren gillar? Hvad förtroende skalle! dylikt förhållande tillskapa emellan statens tjenstemän oc! allmogen; och hvad förtroende skall Regeringen tillvinn: sig af den utaf skatter nedtryckta jordbrukaren, då de! tillåter ett sådant förhållande fortfara hvarigenom den en grannen af dem, som bebo lika stora hemman afsamm jordnatur, hvilka lemna lika stor afkastning, nödgas betal 20 å 30 Rdr Banko om året högra lösen för sina grund räntor, än den andre? Den enlaidigaste Bonde finzer hi numera, att deruti ligger en uppenbar orättvisa, Ha ser icke anust, än att slumpen hel: och hållet bestäm skattebärdornes färdelzing, eller a t Regeringen sodtyck ligt sagt till den ena beramansåboen: Du skall betala s och så mycket till en Embetsmans, och till den andra Du slipper med så och så mycket, emedan du får beta ia till Kronan Det är likväl skattebördornes jemn och rätta fördelning, hvarpå ett folks trefnad och sällhe hufvudsakligast hvilar. Ett mål af sådan vigt har allt se dan sista Riksdag legat hvilande i 8tats-Rådet, och detjonktadt Regeringen sjelf då afgaf till Ständerne en propo sitjon af nästan lika innehåll med Ständernes beslut, OC lunder det tusentals af Rikets mest beskattade invånsr (år från år väntat att se Riksens Ständers beslut satt verkställighet. Regeringens förfarande med detta end mål, alla öfeigo au förtiga, gifver i min tanke mer ä ullräcklig anlednirg för detta Stånd, att vidtaga de åtgär AA os mraRdlenan LA EE EL. Kutria landet ifrå