önskan, att Hans Maj:t täcktes utur Statsrådet skil-
ja de ibland nuvarande Rådgifvare, som i de öfver-
klagade rådslagen deltagit; samt då Rikets Stände)
derjemte funnit, att följande f. d. Bådgifvare oel
Föredragande, (här uppräknas de af Utsk. 1 namn)
dels på egen begäran blifvit skilde ifvån deras räd
gifvare- och föredragandekall, dels bhfvit från till
förordnade föredragandebefattningar af Kongl. Maj:
för tillfället endtledigade, innan Rikets Ständer
hunnit granska deras embetsutöfning, Rikets Stän-
der finna sig, under sådana omständigheter, böra
uttrycka sin önskan, att: Hans Maj:t i framtiden
icke måtte begagna dessa män inom Statsrädet.
Häruti förenade sig vice Talmannen Per Eriks-
son, Jonas Andersson från Jönköpings-, Andirs An:
derssom och Nils Gustaf Nilsson från Östergöthlands-,
Anders Larssom, Johan Persson, Erik Marmåen och
Erik Persson från Upsala Län, samt Erik Jansson
från Stockholms- och Sven Andersson från Skara-
borgs Län.
Hans Jansson från Elfsborgs Län: Då jag, såsom
lzdamot i KonstitutionsUtsk., instämt uti de 1 fö-
revarande memorial upptagne anmärkningar, så har
jag derom icke något att säga. Det är blott i af-
scende på sjelfva slutet, som jag varit af olika tan-
ka med Utsk.; ty sedan Utsk. framlagt en tablå öf-
ver Statsrådets åtgärder, hade, enligt min tanka
en i anledning deraf utaf Utsk. gjord slutsats bord!
följa, som kunnat tjena till ledning för Stinderne:
beslut. Under åberopande af min reservation fir
jag derföre yrka äterremiss af memorialet,
Nils Persson från Södermanland: Uti de pu upp:
läste anföranden bafva de i Konstitutions- Uiskottet gjorde
avmärkningar bifvit gillade; men man har fordrat et
slutligt utlåtsnde af Utskottet, som sedermera kannat tje-
na till ledning för Ständernes beslut. Såsom ledamot a!
Konstitutions Utsk:t, anser jag mig uppmanad att förkla-
ra, hvarföre ett så beskaffadt utlåtande icke biifvit afgif-
vet. Utskottet bar peruligen, i anrlednicg af 107 S Rege-
ringsformen, icke sansett sådant utlåtande böra äga rum
emedan Ständerne, efier det anmärkaingarne bhfvit i sir
helhet för dem framlagde, i alla fall äro oförhindrade a!
bos Kovgl. Maj:t göra den underdåniga avmälan, soz
omständigheterne kunde kräfva. Då likväl jag icke gilla
denna tydving af 207 Regeringsformen, utan det ivert
om öfverensstämmer med mina egna åsigter, att ett dy
likt utlåtande bordt af Utsk:t meddelae, har jag ej någo
emot memorialets återremitterande.
Nils Persson fån Örebro län: Jeag är först och
främst skyldig detta Konstiutions- Utskott min tacksamhbe
för dess nit och osparda möda vid upptäcbavdet af d
anmärkningar mot Konuvgens Rådgifvare, hvartill skä
kunde förefinnas. Majoriteten af detta U:skottet har np
icka, såsom vid föregående Riksdagar, låtit föra sig bak
om ljuset. Likväl hade jag önskat, avt Uiszowtet närma
re, än som sketlt, utvecklat den påföljd, som, i anledain
af de gjorde annrärkningar, bordt äga rum, på det veder
börarde må kunna befordras till den näpst. hvariill d
gjort sig förtjente; och som en slik påföjjd icke blifvita
Utskottet bestämd, måste jag yrka återremiss af memo
rialet.,
Hendrik Andersson från Örebro län: Då jag fö
det mesta deliagit i d anmärknaingar, som blifvit i Utsk:
gjorda mot Konuvgens Rådgifvare, får jag tillsönnsgifva
att inga andra anmärkningar blifvit 1 memoriaiet upp
tagna, än sådane, som haft rätt grundliga skäl för sig
ehuru flere af mindre betydenhet visserl gen kunnat gö
ras, på sätt Sahlström äfven antydt. Jag var icie när
varande, då fråga i Utsk:t förevar om meddelande af et
gensrelt utlåtande öfver anmärkningarne; men jag dela
härutinnan Hans Janssons åsigter, och yrkar alliså åter
remiss af memorialet.
Johannes Andersson från Upsala län: Jag anse
öfverflödigt att orda något, då större jslen at Ståndet sy
nes vara benägen för återrexciss af memorialet. En så
dan återremiss yrkar äfven jag och förenar mig i öfrig
med Heurlin
Sone Persson från Skåne: vUti de nu uppläste skrift
liga anföranden, som så tydl:gen tolka Siåndets belåten
het med den frimodigbet och oväld, bvarmed Utsk:t utta
lat sica anmärkningar mot sedaare tiders tilldragelserin
ora styrelsen, kan jag ej underlåta aw instämma; oc!
skulle jag önska, att desse anmärkolngar medförde der
goda verkan, att anledningar till anmärkvingar mot sty
relseåtgärderne i en framtid icke mera blefvo af nöden
Emedlertid och på de skäl, som flere värde talare anfört
yrkar äfven jag återressiss af memorialet.
Häruti instämde Olof Lindbäck från Halland oci
Johan Brisman från Skaraborgs län.
Jan Olsson från Gefleborgs län: Då jag blickar till
baka på de sednare 30 årens Regerivgsåtgärder och pi
föregående Riksdsgars KonstitutionsU:skotts hardingssätt
känner jag mig skyldig att hem bära det nu varande Kon
stitut:s Utsk:t min varma tacksambetsgärd för det nit oc!
den fosterländska enda, det under granskningen af Stats
Råde:s Protokoller ådagalagt. Den som egnar sin upp
märksamhet åt bilagorze till deta memorial, skall sä
kerligen stadaa i förlägenhet öfver det ringa afseende
som Konungens rådgifvare fästat på folkets, genom des
ombud uttalade önskningar, öfver den tydning, de sök
gifva åt våra grundlagar, och öfver deras likgiltighet ut
hushållningen med statens medel. Jag finner visserlige
alla anmärkniogspankterne vara vigtiga, och minga a
stor vigt; men jag vill nu endast utbedja mig an fi
vidröra de olägenheter, som en fördröjd verkställighet a
Rikets Ständers vid sista Riksiag till Kongl. Msj: aflå.n:
skrifvelse, angående förändring och reduktion äf persedel
räntorne, i min hembygd förorsakat. Dessa olägenhete
står det llkväl icke i min förmåga att beskrifva; nog af
gruflige äro de prejerier, som en del ränte- och kronoti
onde-tagare under de sednare missvextåren emot ränte
gifvarne utöfvat. Exempel gifvas, alt man fordrat 4 å ?2
Räår tunnan utöfver det stadgade markegångspriset; oc!
hvad vill den armö räntegifvaren göra annat, än betal:
hvad som fordras, då han icke äger sådan spannmål, son
den obillige räntetagaren gillar? Hvad förtroende skalle!
dylikt förhållande tillskapa emellan statens tjenstemän oc!
allmogen; och hvad förtroende skall Regeringen tillvinn:
sig af den utaf skatter nedtryckta jordbrukaren, då de!
tillåter ett sådant förhållande fortfara hvarigenom den en
grannen af dem, som bebo lika stora hemman afsamm
jordnatur, hvilka lemna lika stor afkastning, nödgas betal
20 å 30 Rdr Banko om året högra lösen för sina grund
räntor, än den andre? Den enlaidigaste Bonde finzer hi
numera, att deruti ligger en uppenbar orättvisa, Ha
ser icke anust, än att slumpen hel: och hållet bestäm
skattebärdornes färdelzing, eller a t Regeringen sodtyck
ligt sagt till den ena beramansåboen: Du skall betala s
och så mycket till en Embetsmans, och till den andra
Du slipper med så och så mycket, emedan du får beta
ia till Kronan Det är likväl skattebördornes jemn
och rätta fördelning, hvarpå ett folks trefnad och sällhe
hufvudsakligast hvilar. Ett mål af sådan vigt har allt se
dan sista Riksdag legat hvilande i 8tats-Rådet, och det-
jonktadt Regeringen sjelf då afgaf till Ständerne en propo
sitjon af nästan lika innehåll med Ständernes beslut, OC
lunder det tusentals af Rikets mest beskattade invånsr
(år från år väntat att se Riksens Ständers beslut satt
verkställighet. Regeringens förfarande med detta end
mål, alla öfeigo au förtiga, gifver i min tanke mer ä
ullräcklig anlednirg för detta Stånd, att vidtaga de åtgär
AA os mraRdlenan LA EE EL. Kutria landet ifrå