var blifva fullbordade. För vårt land, hvars innebyggare icke medgifvit, eller, rättare sagdt, aldrig alt fortfarande kränkningar och förtydelser af den orundlag de besvurit, utan atti längden med total sinskapning af regerimgssätt och personal hämmas de uförrätter dem blifvit på sådant sätt tillfogade, är det således af yttersta vigt, att denna grundlags beI stt sätt, som hindrar fullgörandet af en bana, lika vädlig för monarkens eget anseende, lugn och sär kerhet, som för folkets lycka och trefnad Att nu senomgå memorialets serskilda punkter, anser jag högst öfverflödigt, liksom omöjligt; ntan anmärker blott: att, utom de förseelser, hvarför KonstitutionsUtsk. vid denna riksdag ställt vederbörande under tilltal inför Riksrätt, falla på ännu lefvande Her-: rar Rådgifvares andel följande antal anmärkningar, nemligen: f. d. Statsministern Hr Grefye Rosen-, blad 1.4, Hr v. Schultzenheim 124, Hrr Grefvar ! Löwenhjelm och Adelsvärd 117 hvardera, Hr Gref; ve Åkerhjelm 4104, Hr Skogman 85, Hr Grefve Hård 58, Hr Friberre Gyllenhaal 54, Hr Presid. Poppius 50, Hr Grip 36, Friherre Stjerneld 25, Hr Munthe 20, Hr von Hartmansdorff 17, o. s. v., alla af den beskaffenhet, att det synes mig alldeles oförklarligt,wuru dessa Herrar så länge kunnat bibehålla det förtroende de af Konungen ägt, samt åt sig sjelfva bevara den sjelfförtröstan, att deras rådgifvande åt-s värder varit Hans Maj:t behagliga samt riket tilll ägon sannskyldig nytta. Jag kan icke vara okun-, nig om den bokstafliga påföljd regeringsformens1 107 S för slika fall bestämmer, men jag vågar hemf ställa: om, vid det, snart sagdt, allmänt uttalade ) missnöje öfver och obelåtenbet med nyssnämnde Herrars delaktighet i regeringsåtgärderne de sednast förflutne åren, det icke vore med samma S:s an-: da och mening öfverensstämmande att, jemte an1 1 mälan om deras endtledigande, den önskan tillika 1 4 ; f FA ms Kn I t uttrycktes, att de icke mera måtte brukas i rikets tjenst, eller pensioner härefter åtnjuta; ty skola illa dessa Herrar, efter de bragder KonstitutionsUtsk. dem nu tillerkändt, ännu draga dryga inkomster af den fattiga och af dem hårdt behandlade!1 staten, så synes det i konstitutionell ansvarighets-1; väg föga vara att hoppas af de blifvande efterträdarne i det mest dyrbara och vigtiga kall fäderneslandet äger att gifva. Dessutom, och då hos dessa Herrar, det moraliska anseendet funnit sig hittills så föga nedsatt af alla de anmärkningar, som emot dem, öppet och enskildt, blifvit riktade, att en och annans liksom tillfälliga afskedstagandel påtagligen endast haft för afsigt att undandraga sig, juridisk åtkomlighet samt rädda de löneinkomster, som kunnat erhällas eller varit dem anslagne; så synes en mera materiell påkänning derjemte vara både billig och af närvarande högst egna omstiän-! digheter påkallad. Med erkännande deraf: att KonstitutionsUtsk. fullgj;rt dess mindre angenäma pligt på ett sätt, som fredar från allt klander, återstår således värl skyldighet — den att samvetsgrannt pröfva och af-l göra skälen för eller emot; och att någon här un-l! derlåter denna pröfning, anser jag icke troligt, emedan bland oss icke finnes någon deltagare i dej öfverklagade åtgärderna, hvilken med sofismer villl. bevisa att svart är hvilt, eller tvertom, samt genom ett slags öfverrumpling kau lyckas att afleda appmärksamhbeten från det stora mål vi alla åsyfta,; nemligen: fosterlandets ära och välgång. Mä det ännu tillåtas mig ett återupprepande, ätföljdt af all den betydenhet, sakens vigt kräfver. Det är icke endast eller uteslutande nationens väl och framtid, som nu är 1 fråga; det är äfven regentens och hans dynastis lycka, som äfventyras, om man ej, medan tid är, sätter en bom för det planlösa, negativa eller rent af rättsvidriga i hans Rådgifvares hand-; lingssätt och åtgärder; helst alla tiders historia och erfarenhet, äfven inom vårt land, nogsamt utvisar . att det monarkiska regeringssättet, så införlifvadt!. med nationens väsende, och så kärt och aktadt det, hos oss än är, ändock lidit svåra brytningar samti åstadkommit otaliga och svåra lidanden både för! regent och fo!k, enär detsamma icke varit utöfvadt med den konstitutionella noggrannhet och inskränkning, som Svenska nationen från långliga tider haft och änuu af sina grundlagar äger att påräkna. I Gustaf Pettersson från Östergöthland, Nils Jeppsson, Nililas Jönsson och Lars Bengisson från Skåne, Per Mattsson från Vester-Norrlands-, Johan Andersson Lundberg från Norrbottens-, Lars Ras-! 4 f : musson och Hans Hansson från Götheborgs och Bohus Län, samt David Andersson från Halland, och Jonas Kylander från Wermland m. fl. af Ståndet instämde i Sahlströms anförande. och 6G:o af Anders Nilsson från Östergöthland: l Då KonstitutionsUtsk. skulle afgifva ifrågava-l! rande betänkande, var det visserligen af de. förut! antagna principer, i synnerhet vid 1823 och 1829 årens riksdagar, antydt den bana det beträdt; nemligen, att inskränka sig till ett tillkännagifvande,! af hvad Utsk. under Statsrådsprotokollens granskning anmärkt. Detta kan så mycket mindre klandras, som Utsk. på ett så värdigt, opartiskt sätt meddelat de erforderlige upplysningar, som behöfvas för att bedöma de anmärkta fallen och genom sitt beslut att öfverlemna sina diskussionsprotokoller tilll: offentligheten lemnat det vackraste efterdöme för alla dem, som hafva uppdrag att handla i allmänna ärenden, och tillika visat, att det ej skyr samtidens dom för sina handlingar. Men jag tillstår, att jag hade önskat finna i Utsk. betönkande en ledning för det beslut, som Rikets Ständer vid denna riksdag borde fatta, i följd af det vid de föregående icke vanliga förhållandet, att nästan allal Konungens Rådgifvare frivilligt afträdt, innan de-t ras rådslag blifvit af Rikets Ständer pröfvade: Jag anser nemligen, att Y 107 Regeringsformen icke är! alt hämna det förflatna, utan att den endast afser en garanti för nationens framtid: så att icke skadlige, eller mindre skicklige, nitiske och driftige rådaifvare måtte fortfara i deras vigtiga kall, derest! konungens val skulle af en eller annan anledning hafva träffat sådane. Och jag anser således, att, ij: enlighet med nationens rättsbegrepp, grundlagsstif-l: tarens mening bör följas, i ett ögonblick då lagens bokstaf utvisar, att det inträffade fallet icke varit förutsedt. Jag utbeder mig att få fästa Utsk. uppmärksamhet derpå, att ordalagen i 8 107 Regeringsformen egentligen afse de begge statsmakternas inbördes 4 DÅ a a o l 1