var blifva fullbordade. För vårt land, hvars inne-
byggare icke medgifvit, eller, rättare sagdt, aldrig
alt fortfarande kränkningar och förtydelser af den
orundlag de besvurit, utan atti längden med total
sinskapning af regerimgssätt och personal hämmas de
uförrätter dem blifvit på sådant sätt tillfogade, är
det således af yttersta vigt, att denna grundlags be-
I
stt sätt, som hindrar fullgörandet af en bana, lika
vädlig för monarkens eget anseende, lugn och sär
kerhet, som för folkets lycka och trefnad Att nu
senomgå memorialets serskilda punkter, anser jag
högst öfverflödigt, liksom omöjligt; ntan anmärker
blott: att, utom de förseelser, hvarför Konstitutions-
Utsk. vid denna riksdag ställt vederbörande under
tilltal inför Riksrätt, falla på ännu lefvande Her-:
rar Rådgifvares andel följande antal anmärkningar,
nemligen: f. d. Statsministern Hr Grefye Rosen-,
blad 1.4, Hr v. Schultzenheim 124, Hrr Grefvar !
Löwenhjelm och Adelsvärd 117 hvardera, Hr Gref- ;
ve Åkerhjelm 4104, Hr Skogman 85, Hr Grefve Hård
58, Hr Friberre Gyllenhaal 54, Hr Presid. Poppius
50, Hr Grip 36, Friherre Stjerneld 25, Hr Munthe
20, Hr von Hartmansdorff 17, o. s. v., alla af den
beskaffenhet, att det synes mig alldeles oförklarligt,-
wuru dessa Herrar så länge kunnat bibehålla det
förtroende de af Konungen ägt, samt åt sig sjelfva
bevara den sjelfförtröstan, att deras rådgifvande åt-s
värder varit Hans Maj:t behagliga samt riket tilll
ägon sannskyldig nytta. Jag kan icke vara okun-,
nig om den bokstafliga påföljd regeringsformens1
107 S för slika fall bestämmer, men jag vågar hem- f
ställa: om, vid det, snart sagdt, allmänt uttalade )
missnöje öfver och obelåtenbet med nyssnämnde
Herrars delaktighet i regeringsåtgärderne de sed-
nast förflutne åren, det icke vore med samma S:s an-:
da och mening öfverensstämmande att, jemte an-
1
1
mälan om deras endtledigande, den önskan tillika
1
4
;
f
FA ms Kn
I
t
uttrycktes, att de icke mera måtte brukas i rikets
tjenst, eller pensioner härefter åtnjuta; ty skola
illa dessa Herrar, efter de bragder Konstitutions-
Utsk. dem nu tillerkändt, ännu draga dryga in-
komster af den fattiga och af dem hårdt behandlade!1
staten, så synes det i konstitutionell ansvarighets-1;
väg föga vara att hoppas af de blifvande ef-
terträdarne i det mest dyrbara och vigtiga kall fä-
derneslandet äger att gifva. Dessutom, och då hos
dessa Herrar, det moraliska anseendet funnit sig
hittills så föga nedsatt af alla de anmärkningar,
som emot dem, öppet och enskildt, blifvit riktade,
att en och annans liksom tillfälliga afskedstagandel
påtagligen endast haft för afsigt att undandraga sig,
juridisk åtkomlighet samt rädda de löneinkomster,
som kunnat erhällas eller varit dem anslagne; så
synes en mera materiell påkänning derjemte vara
både billig och af närvarande högst egna omstiän-!
digheter påkallad.
Med erkännande deraf: att KonstitutionsUtsk.
fullgj;rt dess mindre angenäma pligt på ett sätt,
som fredar från allt klander, återstår således värl
skyldighet — den att samvetsgrannt pröfva och af-l
göra skälen för eller emot; och att någon här un-l!
derlåter denna pröfning, anser jag icke troligt, e-
medan bland oss icke finnes någon deltagare i dej
öfverklagade åtgärderna, hvilken med sofismer villl.
bevisa att svart är hvilt, eller tvertom, samt ge-
nom ett slags öfverrumpling kau lyckas att afleda
appmärksamhbeten från det stora mål vi alla åsyfta,;
nemligen: fosterlandets ära och välgång. Mä det
ännu tillåtas mig ett återupprepande, ätföljdt af all
den betydenhet, sakens vigt kräfver. Det är icke
endast eller uteslutande nationens väl och framtid,
som nu är 1 fråga; det är äfven regentens och hans
dynastis lycka, som äfventyras, om man ej, medan
tid är, sätter en bom för det planlösa, negativa el-
ler rent af rättsvidriga i hans Rådgifvares hand-;
lingssätt och åtgärder; helst alla tiders historia och
erfarenhet, äfven inom vårt land, nogsamt utvisar .
att det monarkiska regeringssättet, så införlifvadt!.
med nationens väsende, och så kärt och aktadt det,
hos oss än är, ändock lidit svåra brytningar samti
åstadkommit otaliga och svåra lidanden både för!
regent och fo!k, enär detsamma icke varit utöfvadt
med den konstitutionella noggrannhet och inskränk-
ning, som Svenska nationen från långliga tider haft
och änuu af sina grundlagar äger att påräkna. I
Gustaf Pettersson från Östergöthland, Nils Jepps-
son, Nililas Jönsson och Lars Bengisson från Skå-
ne, Per Mattsson från Vester-Norrlands-, Johan
Andersson Lundberg från Norrbottens-, Lars Ras-!
4
f
:
musson och Hans Hansson från Götheborgs och
Bohus Län, samt David Andersson från Halland,
och Jonas Kylander från Wermland m. fl. af Stån-
det instämde i Sahlströms anförande.
och 6G:o af Anders Nilsson från Östergöthland: l
Då KonstitutionsUtsk. skulle afgifva ifrågava-l!
rande betänkande, var det visserligen af de. förut!
antagna principer, i synnerhet vid 1823 och 1829
årens riksdagar, antydt den bana det beträdt; nem-
ligen, att inskränka sig till ett tillkännagifvande,!
af hvad Utsk. under Statsrådsprotokollens gransk-
ning anmärkt. Detta kan så mycket mindre klan-
dras, som Utsk. på ett så värdigt, opartiskt sätt
meddelat de erforderlige upplysningar, som behöfvas
för att bedöma de anmärkta fallen och genom sitt
beslut att öfverlemna sina diskussionsprotokoller tilll:
offentligheten lemnat det vackraste efterdöme för
alla dem, som hafva uppdrag att handla i allmän-
na ärenden, och tillika visat, att det ej skyr sam-
tidens dom för sina handlingar. Men jag tillstår,
att jag hade önskat finna i Utsk. betönkande en
ledning för det beslut, som Rikets Ständer vid den-
na riksdag borde fatta, i följd af det vid de före-
gående icke vanliga förhållandet, att nästan allal
Konungens Rådgifvare frivilligt afträdt, innan de-t
ras rådslag blifvit af Rikets Ständer pröfvade: Jag
anser nemligen, att Y 107 Regeringsformen icke är!
alt hämna det förflatna, utan att den endast afser
en garanti för nationens framtid: så att icke skad-
lige, eller mindre skicklige, nitiske och driftige råd-
aifvare måtte fortfara i deras vigtiga kall, derest!
konungens val skulle af en eller annan anledning
hafva träffat sådane. Och jag anser således, att, ij:
enlighet med nationens rättsbegrepp, grundlagsstif-l:
tarens mening bör följas, i ett ögonblick då lagens
bokstaf utvisar, att det inträffade fallet icke varit
förutsedt. -
Jag utbeder mig att få fästa Utsk. uppmärksam-
het derpå, att ordalagen i 8 107 Regeringsformen
egentligen afse de begge statsmakternas inbördes
4 DÅ a a o
-
-
l
1