Nyqvarn, aterremitterades; samma UlIsk. nit tande MM 106 bifölls och JM 109 äterremitterades, utan diskuss:on af allmännare iotresse. Plenum den 27 Maj. FRÅGAN OM TULLEN I ÖRESUND. (EkonomiUtskottets betänkande J4 31). Hans Jansson från Elfsborgs Län ansåg förevarande fråga vara af Utsk. mycket lösligt behandlad, och instämde uti Hr Christierssons reservat on,: som upplyser, att Öresundska tullen för vissa varor ut Jtages till ett sjudubbelt större belopp, än ingångnue traktater bestämma. Då denna afg ft slutligen drabbade konsumenterne, samt en stor del af de förtullade varorne, ehuru utländskse produkter, blifvit i sednare tider nästan oumbärlige, tycktes saken vara af den vigt, att hela representationen derom borde uttrycka sine tankar. Svenska lagen stadga, att byar som äro belägne på hvar sin sida af en Iström, äga halfva vattnet hvardera. Så borde äfven förbällandet vara med Sverige och Danmark ; loch-Tal. kunde ej undgå att finna det besynverligt, att förra rikets bandlande skola skatta till det sed nare, likasom Öresund vore en af Danskarne gräfd kanal, för hvars begagnande de skeppsfarande borde erlägga afgift. Under närvarande förtållande ville Tal. ställa Öresundska tullen uti samma kathegori med den afgift, som betalas till BarbareskIstaterne; och kunde aldrig nog värdera den store jAxel Oxenstjerna, som icke sparade någon möda, jför att befria Sverige från Öresundska tullen. Ville dock icke klandra densamma, då den grundas på lingängne traktater, hvilka böra hållas i helgd; men som desse traktater icke efterlefvas af Danska regeringen, önskade han, att Utsk. ville föreslå, det Ständerna uti en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t uttryckte sitt gemensamma ogillande af det sätt, hbvarpå ifrågavarande tullafgift utaf Danska regeringen uppbäres, och sin önskan det Kongl Maj:t måtte i nåder vidtaga de anstalter, som kunna erfordras, för att förmå Danska regeringen att efterlefva de med Sverige ingångne traktater, om Öresundska tullen, så vida icke samma tull kunde alldeles försvinna. Häruti instämde Bengt Gudmundsson från Halland, Johannes Christoffersson från Kronobergs Län, Per Harsson från Wermland, samt större delen af Ständets öfrige medlemmar. J. F. Dahllöf hads föga att tillägga hvad Hans Jansson ytirat Öresundska tullen är en qvarlefva från den tid, då stränderne å ömse sidor om Öresund tillhörde Danmark; och den beviljades först af den svaga regering, som efterträdde Carl XII Denna tull berde aldrig existera. Med samma skäll kunde t. ex. England och Frankrike pretendera: tull af de fartyg, som passera kanalen, Spanjorernel: af dem, som genomsegla sundet vid Gibraltar o. s. v. Tal. föreslog derföre, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t underdånigt anhålla om vidtagarde af kraftiga medel för Sveriges befriande från en så förnedrande afgift. Med Dahllöf förenade sig Ephraim Larsson från Elfsborgs Län, Sven Isaksson från Öland, Lars): Peltersson från Blekinge, Christen Andersson och ! Lars Bengtsson från Skåne, Per Östman från Ve-J ster-Norrlandssamt Olaus Eriksson, Lars Ras musson och Olof Benjaminsson fran Götheborgs och : Bohus Län m. fl. Sven Heurlin var af den tankan, att då regeringen ofta åberopar lagens gällande kraft, den också sjelf borde vaka öfver helgden af cen fredstraktat, som thyvärr blifvit bruten, likasom våra knecktekontrakter. Förenade sig med Hans Jansson om en skrifvelse till Kongl. Maj:t och begärde återremiss. ; Likaså Peter Mårtensson, Pcter Persson i Ädelfors, Jonas Johansson och Jonas Andersson frånl Jönköpings Län, samt Anders Jonsson i Tuna, och Atders Jonsson i Okna af Östergöthland m. fl. J. O. Widegren från Östergöthland ansåg ämnetl tillräckligt utveckladt af Hans Jansson och Dahillöf, samt förenade sig med dem. Strindlund från Vester-Norrlands Län instämde i deras yttrande, som föreslagit underdånig skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t, men önskade, att i samma skrifvelse äfven måtte inflyta det uttryckliga tillägg: att Kongl. Maj:t ville på tjenligt sätt! söka skilja Sverige helt och hållet från Öresunaska tulten, och att, i händelse Danska regeringen ej härpå godvilligt ingår, Ständerna måtte sätta Kongl. Majt i tillfälle, att i förevarande fall göra rikets anspråk gällande. vice Talemannen instämde med Strindlund och Dahllöf. Malts Perssom från Stockholms Län hade permission då frågan behandlades i Utsk.; och det hade verkligen kostat på honom, att Utsk. stadnat i det beslut, som skett. Sjelf skeppare, hade Tal. erfarit, huru det förfares med Svenska fartyg vid Öresund-! ska tullens erläggande, fruktade dock att den nu-l mera ej kan borttagas, då sådant ej skedde 18:4;; men ansåg för billigt, icke allenast att tullen inskränkes till det belopp, hvarmed densamma bör utgå, utan äfven att Svenska fartyg undgå besvärct att anlöpa Helsingör, och att Danskarne således böra ligga ute i sjön med en prejbåt, till emottagande af skeppsdokumenter. Då, såsom nu tillgär, 1000:tals fartyg på samma gång lägga till på ett ställe, åstadkomme ofta denna trängsel, serdeles under inträffande stormar, stora skador å fartygen, l: hvilkas iståndsättande sedermera medtaga en kost-1: nad, som vida öfverstiger tullafgiftens belopp. Per Jönsson från Christianstads Län förenade sigl, med Strindlund och Hans Jansson. Sone Persson från Skåne egde, såsom boende nä-l, ra Skånska kusten, samma erfarenhet, som Matts. Persson, i hvars yttrande han således instämde. l:; Sverige borde vara alldeles befriadt från Öresund-, ( ÅL q 1 EE PLA EE —— LL ska tullen; och då densamma bar ctt stort inflytande på landets välmåga, vore önuskligt, att regeringen vid förevarande änmme fästade en serdeles uppmärksamhet. Gustaf Bernhard Appelqvist från Blekinge åberopade Hr Christierssons reservation ochsyrkade återremiss, som ock beslöts. et DISKUSSIONEN ÖFVER DECHARGEBETÄNKANDET DEN 4 JULL Vid föredragningen i Bonde-Ståndet af detta ämne eller KonstitutionsUtskollets memorial angående anmärkningar oiorda under eranskningen af Stats