Vid föredragning af LagUtskottets betänkande HM 40, i anledning af väckt fråga om ändring 46 Kap. 7 Jordabalken och upphäfvande af BB Si samma Kap. och Balk. yttrade Nils Persson fiäv Söd:rmanlands Län, att ban ingalunda kunde gilla den af LagUtskottet företague förändringen af 5 S i 16 Kap. Jordabalken, då det är allmänt behavt, att de kontrakter, som emellan jordägare samt arrendatorer och landtbönder upprättas, i allmänhet äro för de sednare så stränga och så vidsträckt förbindande, att deras fullgöraude är nästan en omöjlig het, så att det merendels alltid ligger i jordägarens våld att, efter godtycke, behålla eller afhbysa sin landtbo e!ler arrendator; och hemställde till hvar och en att bedöma, hvilka förstörande följder skulle inträffa för de fattige landtbönderne eller arrendatorerne, om jordägaren genom bestämd lag berättigades, att, utan alt vända sig till Domaren eller Konungens Befallning hafvande qvarhålla godset tör den landtbonde, som i etz eller annat afseende för lega eller utskylder för det arrenderade hemmanet kunde häfta i skuld. Landtbonde, som brutit i någon del af Kontraktets fullgörande, kunde, utan fardag, vräkas från hemmanet och hans egendom qvarhallas antingen för verklig eller föregifven fordran af jordägaren, bos hvilken den sedermera må ste förblifva, intill dess samma fordrans riktighet blifvit ar vederbörande embetswmyndigheter pröfvad, hvarimedlertid landtbonden vore utur ständsatt, att sig med hustru och barn försörja, och följaktligen måste råka i elände, samt falla fattigförsörjuingarne till last. Med Tal. förenade sig Jan Andersson, Jan Persson, Erik Persson och Anders Andersson från Upsala Län, Olof Persson och Stephan Andersson från Stockholms Län, Peter Persson i Ädelfors, Jonas Andersson och Peter Mårtensson från Jönköpings Län, Anders Jonsson i Tunoa och Anders Andersson från Östergötblands Län, Sven Andersson och Johannes Andersson från Skaraborgs Län, Johannes Christoffersson från Kron: bergs Län, Anders Larsson och Olof Hansson från Westerås Län, Nils Magnusson från Calmare Län. Strindlund ansåg så väl det nu gällande lagens stadgande uti 7 af 16 Kap. Jordabalken, som LagUtskottets förslag till samma 8 innebära en orimlighet deruti, att det stadgar böter för dem, som hjelpa landtbo att afflytta, utan afseende derpå, huruvida de känna, att aflyttningen är olaga eller icke; men ett sådant stadgande, då det ej kan vara bygdt på rättsenlig grund borde undanrödjas. På landet är det ganska vanligt, att, då en åbo afflyttar från by, grannarne dervid äro honom behjelplige. Sådant sker i allmänhet 1 den bästa afsigt och bör derföre icke vara belagdt med böter, så vida icke visas kan, att de derigenom med uppsåt befrämjat någon olaglighet. Hvad den föreslagne berräffar, vore den makt, som derigenom blifvit jordägare tillagd, att, utan vederbörande embetsmyndighets anlitande, för en fordran qvarhålla landtbondens gods, desto rättsvidrigare, som ett sådant qvarhållande ansvarslöst kan äga rum för allenast den föregifne fordran, hvilken efter pröfning vid domstol, kan blifva ogillad. Deri instämde Bengt. Gudmundsson från Hallands Län och Jonas Johansson från Jönköpings Län. Johan A. Zellerberg ansåg sig böra fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att 7 s i 16 Kap. Jor dabalken uti LagUtskottets förslag är mildrad, i thy att jordägaren blifvit betagen den honom förut tillagde makt, att med våld hemta landtbo åter, då han afviker, och att någon förändring, i afseende 4 de förut stadgade böter för dem, som biträda en landtbo vid olaga afflyttning, icke blifvit föreslagen. Det obilliga större skydd för öfvervåld, som genom 8 f af sednare Kapitlet och Balk var tillagd jord-) ägare framför landtbo, är äfven undanröjdt, och cnär rättvisa och billighet synas fordra, att jordägare ä landet tillägges lika rätt till betalning och säkerhet för ogulden lega hos landtiboen, som husägare i staden har hos hyresgäst för hushyra, kan LagUtskottet ingalunda anses hafva saknat rättsenlig grund för sitt förslag, då på enahanda sätt laH gen medgi fver husägare i staden, att hos sig behållal egendom, som tillhör hyresgäst. Häruti instämde Sven Heurlin, Olaus Eriksson, Johannes Johansson, Hans Hansson och Olof Benjaminsson från Bohus Län, Per Östman, Lars Nilsson från Blekingej: och Sven Isaksson från Calmare Län. Lars Larsson från Elfsborgs Län ansåg LagUtsk förslag till redakt. af 7 och 8 SS i 16 Kap. Jordabalken böra åtskiljas, så att 7 8 godkändes och den 8:de återremitterades; ty förslaget till 7:de Y var, efter Talarens öfvertygelse, bättre än hvad i sednare I innehålles, helst den af en talare gjorde anmärkning, rörande böterna för dem, som hjelpa landtbo vid olaga afflyttning, lärer förfalla, då man besinnar, att lagens mening, lika litet i detta, som i öfrige afseenden, är att andre skola fällas till ansvar, än de, som äro brottslige, och att följaktligen ingen kan fällas till böter för dylikt åt landtbo, lemnadt bit:äde, utan att han blifvit öfvertygad! att hafva afvetat, det landtbonden olofligen afflyttat i — Förslaget till 8:de 8 deremot yrkade han mål! alldeles förkastas och, på sätt Justitierombudsman-jit nen hemställt, utur lagen utgå. f Härnti instämde Peter Claösson, Ephraim Lars-li son och Henrik Hansson från Elfsborgs Län. S Strindlund fann sig, i anledning af hvad Zetter-!4 berg yttrat, föranlåten erinra om det olika förhäl-l1 landet i stad och på landet På landet äro lego-ls aftalen vanligen ingångne på längre tid, och ar-Je rendatorn och landtbonden aflägsnar sig sällan från: den trakt, på hvilken han heramanet innehaft, dåll deremot hyresgäst i staden ofta begagnar lägenheterne på kortare tid och är aflägse derifrån boende jc samt till och med kan vara resande från utrikesls ort Dervid förenade sig j Erik persson från Gefleborgs Län, som i öfrigt! instämde uti den 3 Hr Ekholm emot Utskottetsjs utlåtande afgifna reservation. s Ni!s Persson från Södermanlands Län instämdelc jemväl i nyssberörde reserv 1 hafva varit obefogadt att framkomma med det il; ! förslaget till 8 tillagde nya stadgande om jordNR rd 5 tilde ill dess landtbonde rättls ation och ansåg LagUtsk. ägarens: rättighet att, in för sig gjort, qvarhålla hans gods. På begäran at von Zweiybergk blefvo 7 och S S 16 Kap. Jordabalken, såsom desamma lyda i nu gällande lag, af Sekreteraren uppläste, hvarefter von) Zweigbergk hemstäilde, huruvida icke 3 S af för1. Ei nn oäl