anleda till noggrann undersökhing af följande undersökningar, som böra grunda Ständernas beslut i samtelige inom flera orter af riket ifrågasatte Roteringsangelägenheter. ::o. Att Ständerna beslöto: vid 1809 års riksdag, att all i riket befintlig oroterad jord, af hvad namn och beskaffenhet som heldst, skalle extra roteras. De hyllade den princip, att alltborde vara beskattadt efter förmögenhet, inkomst och allmänna rättsgrunder, hvaraf följde, att naturaprestationer och roteringar m. m. äfvenlede3 borde blifva beroende endast af allmänna förhällanden , lika för alla, Uppoffringens syfte, i frågå om ökad försvarsstyrka, vår blott fyllundet af bebofven för ett krig, icke nationens utarmande i fred. 2:0. Att det synes böra undersökas, när och huru försöken med ständig rotering efter år 1818 begynte. 3:0. Att det är genom en mellanmening i 1823 års Ständers skrifvelse, angående extra roteringen, som de såmma blifvit förledda att inrycka ett indirekt medgifvande, att kronoskatte och frälsejord skulle vara underkastad icke extra, utan ständig rotering, och att 1809 års beslut endast afsäg priviligierad jord.; hvilken skrifvelse, då den egentligen blott angår -extra rotering, och endäst raisonnementsvis omtalar nyssnämnda förhållande, ej kan åberopas såsom något Ständernas beslut, det der; berättigar till att ständigt inrotera nyhemman. I norra orterna hafva dessa likväl fått förstärka de gamla rotarne, som väl är en lindrig inrotering, men dock ej rättvis, alldenstund extra roteringen var den enda rättmätiga, och all jord lika drabbande. Tal. anhöll derföre, att Utskottet ville för Rikets Ständer utreda dessa förhållanden och visa nationen, om det ej är lagenligt, att en hvar hädanefter kan varå trygg deruti, att för nya lägenheter hädanefter endast varå underkastad samma extra rotering, som gäller för älla hemman lika, och att Utskottet, sedan frågans allmänna ståndpuukt blifvit bedömd, äfven torde utreda de för Jemtland speciella förhållanderne. Härvid förekomer: 1:o. Att provinsen aldrig ingått på roteringsskyldigheten , under annat vilkor, än att regementet ej skulle kunna uttagas ur provinsen, utom för dess försvar. 2:0. Att rustning endast ätagits för ett inskränkt antal dragoner. 3:00. Att ökuingen i detta skelt, utan Rikets Ständers hörande och bifall, genom cuskilda låckande eftergifter. 4:0. Att intet Rik, Ständers beslut berättigar Regeringen att öka Jemtlands rotering, till följd af afvittringarnes resultater. 5:0. Att den af Regeringen 1525 ånbefallda provisionella rotejemkningen i Jemtland skedde godtyckligt, och att minskningen till 800 numror då framställdes såsom motiv för provinsens medgifvande, att ej vidhålla vilkoret om regementets förblifvande endast vid gränseförsvaret.l 6:o. Att Rik. Ständers åtgärd år 1809 så till vida är missbrukad och oriktig, som det aldrig kan blifva lagenligt, att pålägga någon ort eller provins en ny rotering, efter de i öfriga riket gällande grunder Det vore endast den öfverklagade Svenska! afunden, som för ett ögonblick skulle vilja plågal andra, för det man sjelf är plågad. Hvad skulle en Uppländning eller Södermanländning, och Östgöthe eller Helsihge sägå, om man yrkade deras omrotering i enligt med de af Carl Xl med dubbel rotering straffade häraderna i Elfsborgs län och de häårdt roterade Smålandstrakterna? 2:0. Att Konungens skrifvelse den 22 Febr. 1834 egentligen är grundad på misstag om Konungens rätt, rikets fördel, och Jemtlands Jordegares skyldigheter. Utan Ständernas hörande har han aldrig kunnat vidtaga 1825 ärs reglering, och Rotehållarnes då gjorda begifvande om regementets aktiva tjenstgöring kan ej anses binda dem, om Konungen befaller ändring uti interims-rotejemkningen. Det blir då åter en provinsmilis, och för landet utan nytta, då gränsförsvar, efter föreningens resultat, väl ej bör komma i fråga. Fosterländet vore mera belåtet, om Jemtland blott hölle 5oo man ständiga soldater (ett antal, som Landsbhöfdinge-embetet visat vara lämpligt, äfven i förhållande till närgränsande provinser) såsom stam för beväringen, som i behofvets stund och ur en i sådant fall mindre utarmad pro vins kunde utgå. Af dessa skäl önskade Tal , att Utskottet måtte utreda här antydde olaglige förhållanden, till nytta för Ständ, i samtlige med roteringsangelägenheterna sammanhang egande frågor, och till framkallande af hela jordbrukande klåssens erkänsla; samt att Utskotttet dernäst måtte göra allt möjligt afseende på Jemtlands jordbrukares rätt och bästa, utan alt gifva efter för det högst Klandervärda försöket, att förmå staten, att genom kontanta bidrag liksom värfva och underhålla några kompanier i Jemtland, der dessa ej behöfvas. Petter Claösson från Elfsborgs län ansåg lindring böra ske genom numerärens nedsättning, och ej genom understöd af allmänna medel, hvilka de fleste orter i riket hade lika skäl att begära. Fredrik v. Zweiybergk från Skaraborgs län npplyste i ett skriftligt anförande, att regementet tillkommit, för att vara en gränsepost mot Norge, och således nu öfverflödigt, samt att en Landshöfdinge-embet:ts kungörelse af d. 14 Aug. 1833 ådagalagt, att provinsen ej tål mer än 305 man, Yrkade ny rotering, och afslag å Konungens proposition. Jon Olsson från Gefleborgs län hade ett anförande, bufvudsakligen i öfverensstämmelse med von Zweigbergk. Jacob Kihlblom från Södermanlands län yttrade sig i likhet med Petter Claösson från Elfsborgs län. Erik Nilsson från Jemtland åberopade sin i ämnet väckta motion, öch rättade några nådiga misstag i den Kongl. Propositionen. Nils . Pehrsson från Södermanland yttrade sig i öfverensstämmelse med v. Zweigbergk, och fann en minskning i numerären så mycket mindre vådlig, som tusende man beväring finnes i provinsen att anlita, i fall af behof, Hans Jansson yttrade sig i öfverensstämmelse med de tvänne nästföregående talarne. . Strindlund vitsordade behofvet af lindring, och anförde som exempel, att !, mantal, värdt 1000 Rdr och med endast 15 Rdrs Augmentsränta, måste utrusta häst och karl. Talaren uppdrog en skildring af provinsens olika natur; kände att skilnad i Roteringsskyldigheten uppkommit till följe af privilegierade klassers gjorda anspråk, såsom våld mot 1809 års beslut; hade mot 1823 och 1930 årens Ständers utfärdade skrifvelse i ämnet protesterat; ansåg rättvisan kräfva, att Utskottet behandlade frågan på så sätt, att Jemtland blefve i åtnjutande af såmma förmån. som äfris i riket befintlig roterad jord, och