anleda till noggrann undersökhing af följande un-
dersökningar, som böra grunda Ständernas beslut i
samtelige inom flera orter af riket ifrågasatte Ro-
teringsangelägenheter. ::o. Att Ständerna beslöto:
vid 1809 års riksdag, att all i riket befintlig orote-
rad jord, af hvad namn och beskaffenhet som heldst,
skalle extra roteras. De hyllade den princip, att
alltborde vara beskattadt efter förmögenhet, in-
komst och allmänna rättsgrunder, hvaraf följde, att
naturaprestationer och roteringar m. m. äfven-
lede3 borde blifva beroende endast af allmänna
förhällanden , lika för alla, Uppoffringens syfte, i
frågå om ökad försvarsstyrka, vår blott fyllundet
af bebofven för ett krig, icke nationens utarmande
i fred. 2:0. Att det synes böra undersökas, när
och huru försöken med ständig rotering efter år
1818 begynte. 3:0. Att det är genom en mellan-
mening i 1823 års Ständers skrifvelse, angående ex-
tra roteringen, som de såmma blifvit förledda att
inrycka ett indirekt medgifvande, att kronoskatte
och frälsejord skulle vara underkastad icke extra,
utan ständig rotering, och att 1809 års beslut en-
dast afsäg priviligierad jord.; hvilken skrifvelse,
då den egentligen blott angår -extra rotering, och
endäst raisonnementsvis omtalar nyssnämnda för-
hållande, ej kan åberopas såsom något Ständernas
beslut, det der; berättigar till att ständigt inrotera
nyhemman. I norra orterna hafva dessa likväl fått
förstärka de gamla rotarne, som väl är en lindrig
inrotering, men dock ej rättvis, alldenstund extra
roteringen var den enda rättmätiga, och all jord
lika drabbande. Tal. anhöll derföre, att Utskottet
ville för Rikets Ständer utreda dessa förhållanden
och visa nationen, om det ej är lagenligt, att en
hvar hädanefter kan varå trygg deruti, att för nya
lägenheter hädanefter endast varå underkastad sam-
ma extra rotering, som gäller för älla hemman lika,
och att Utskottet, sedan frågans allmänna stånd-
puukt blifvit bedömd, äfven torde utreda de för
Jemtland speciella förhållanderne.
Härvid förekomer: 1:o. Att provinsen aldrig ingått
på roteringsskyldigheten , under annat vilkor, än att
regementet ej skulle kunna uttagas ur provinsen,
utom för dess försvar. 2:0. Att rustning endast ä-
tagits för ett inskränkt antal dragoner. 3:00. Att
ökuingen i detta skelt, utan Rikets Ständers höran-
de och bifall, genom cuskilda låckande eftergifter.
4:0. Att intet Rik, Ständers beslut berättigar Rege-
ringen att öka Jemtlands rotering, till följd af af-
vittringarnes resultater. 5:0. Att den af Regerin-
gen 1525 ånbefallda provisionella rotejemkningen i
Jemtland skedde godtyckligt, och att minskningen
till 800 numror då framställdes såsom motiv för
provinsens medgifvande, att ej vidhålla vilkoret om
regementets förblifvande endast vid gränseförsvaret.l
6:o. Att Rik. Ständers åtgärd år 1809 så till vida
är missbrukad och oriktig, som det aldrig kan blif-
va lagenligt, att pålägga någon ort eller provins en
ny rotering, efter de i öfriga riket gällande grun-
der Det vore endast den öfverklagade Svenska!
afunden, som för ett ögonblick skulle vilja plågal
andra, för det man sjelf är plågad. Hvad skulle
en Uppländning eller Södermanländning, och Öst-
göthe eller Helsihge sägå, om man yrkade deras
omrotering i enligt med de af Carl Xl med dubbel
rotering straffade häraderna i Elfsborgs län och de
häårdt roterade Smålandstrakterna? 2:0. Att Ko-
nungens skrifvelse den 22 Febr. 1834 egentligen är
grundad på misstag om Konungens rätt, rikets för-
del, och Jemtlands Jordegares skyldigheter. Utan
Ständernas hörande har han aldrig kunnat vidtaga
1825 ärs reglering, och Rotehållarnes då gjorda be-
gifvande om regementets aktiva tjenstgöring kan
ej anses binda dem, om Konungen befaller ändring
uti interims-rotejemkningen. Det blir då åter en
provinsmilis, och för landet utan nytta, då gräns-
försvar, efter föreningens resultat, väl ej bör kom-
ma i fråga. Fosterländet vore mera belåtet, om
Jemtland blott hölle 5oo man ständiga soldater (ett
antal, som Landsbhöfdinge-embetet visat vara lämp-
ligt, äfven i förhållande till närgränsande provin-
ser) såsom stam för beväringen, som i behofvets
stund och ur en i sådant fall mindre utarmad pro
vins kunde utgå.
Af dessa skäl önskade Tal , att Utskottet måtte
utreda här antydde olaglige förhållanden, till nytta
för Ständ, i samtlige med roteringsangelägenheterna
sammanhang egande frågor, och till framkallande af
hela jordbrukande klåssens erkänsla; samt att Ut-
skotttet dernäst måtte göra allt möjligt afseende på
Jemtlands jordbrukares rätt och bästa, utan alt gif-
va efter för det högst Klandervärda försöket, att
förmå staten, att genom kontanta bidrag liksom
värfva och underhålla några kompanier i Jemtland,
der dessa ej behöfvas.
Petter Claösson från Elfsborgs län ansåg lindring
böra ske genom numerärens nedsättning, och ej ge-
nom understöd af allmänna medel, hvilka de fle-
ste orter i riket hade lika skäl att begära.
Fredrik v. Zweiybergk från Skaraborgs län npp-
lyste i ett skriftligt anförande, att regementet till-
kommit, för att vara en gränsepost mot Norge, och
således nu öfverflödigt, samt att en Landshöfdin-
ge-embet:ts kungörelse af d. 14 Aug. 1833 ådaga-
lagt, att provinsen ej tål mer än 305 man, Yrkade
ny rotering, och afslag å Konungens proposition.
Jon Olsson från Gefleborgs län hade ett anföran-
de, bufvudsakligen i öfverensstämmelse med von
Zweigbergk.
Jacob Kihlblom från Södermanlands län yttrade
sig i likhet med Petter Claösson från Elfsborgs län.
Erik Nilsson från Jemtland åberopade sin i äm-
net väckta motion, öch rättade några nådiga miss-
tag i den Kongl. Propositionen.
Nils . Pehrsson från Södermanland yttrade sig i
öfverensstämmelse med v. Zweigbergk, och fann en
minskning i numerären så mycket mindre vådlig,
som tusende man beväring finnes i provinsen att
anlita, i fall af behof,
Hans Jansson yttrade sig i öfverensstämmelse med
de tvänne nästföregående talarne. .
Strindlund vitsordade behofvet af lindring, och
anförde som exempel, att !, mantal, värdt 1000 Rdr
och med endast 15 Rdrs Augmentsränta, måste ut-
rusta häst och karl. Talaren uppdrog en skildring
af provinsens olika natur; kände att skilnad i Ro-
teringsskyldigheten uppkommit till följe af privile-
gierade klassers gjorda anspråk, såsom våld mot 1809
års beslut; hade mot 1823 och 1930 årens Ständers
utfärdade skrifvelse i ämnet protesterat; ansåg rätt-
visan kräfva, att Utskottet behandlade frågan på så
sätt, att Jemtland blefve i åtnjutande af såmma
förmån. som äfris i riket befintlig roterad jord, och
