myntsystem, De nu gällande olika myntsorterne hade föranl!edt mångfalldiga tvister, genom en serdeles bland allmogen lätt skedd förgätenbet att i dokumenter, der penningetransactioner varit i fråga, utsätta myntsorten af Riksgäld eller banko. Häruti instämde Olof Lindbäck från Halland. G. B. Appelqvist frän Blekinge ansåg den nu brukliga myntbenämningen vara den bästa och yrkade derföre ålerremiss å bet. Anders And rsson från Skaraborgs Län, om han vågat hoppas, att Decimal-systemet nu kunnat vin na bifall, skulle destomindre haft något deremot, som han. lika med Dahllöf, var öfvertygad, att detsamma ändock i framtiden gör sig äfven hos vss gällande; men öfvertygad, att ingenting uträttades genom en återremiss, fullföljde Tal. sitt yrkande af bifall till Pet. Diskussionen var slutad och Bet. bifölls efter votering med 590 röster mot 35. LagUtsk. Bet. JM 43 bifölls. Ekon. .Utsk. bet. JM 22 återremitterades. Plenum den 23 Maj. Vid förnyad föredragning af StatsUtsk. ut!. MM 105, i anledning af återremiss å Stats-Uisk ul. M 24 angående meidels anvisande till gevärsfabrikationn, yttrade sig härutinnan Henrik Andersson från Örebro län skriftligt: Han erinrade att han, då StatsUtsk. förra bet. ang. medel till gevärsfabrikationen för innev. år hos Ståndet behandlades, fästat uppmärksamheten på ett och annat, som icke just vittnade gynnsamt om förvaltningen af de förut beviljade anslagen till enahanda ändamål; såsom, att i början af sistlidet år en befallning utfärdades från! regeringen om förfärdigande af 800 gevär endast för! att anställa försök med ett par nya uppfir.ningar allo. Folket hade länge längtat efter ett afseende på antändningssättet, hvilkas verkan bordt kunna utrönas med antalet af 20 å 30 gevär, hvarigenom staten besparats flera tusen Rår, helst kostnaden för hvarj: gevär aldraminst måste antagas till 20 Rdr Bko, och vidare, hurusom styrelsen, under 1835 års sommar, bvars märkvärdigheter i öfrigt icke så hastigt förgätas, återköpte ett till enskild person redan försäldt parti gevär och dervid betalte flerdubbelt mer än hvad den af honom vid försäljningen erböll, hvilken högst underbara handelstransaktion icke förlorar i besynnerlighet, om man betänker, att samma gevär sedermera blefvo för kronans räkning slopade, d. v s. totalt förstörda. Till följd af dessa företeelser hade han då ej röstat för bifall till StatsUtsk. nämnde bet., hvari då ett anslag å 36,000 Rdr tillstyrktes. Nu hade Utsk. i sitt sednare bet. gått vida längre och förhöjt summan till 60,000 Rdr, på grund af anmärkningar från de andra Stånden, der man icke synes, såsom vederbör, taga i betraktande folkets oförmåga att alltjemnt skatta till en missvårdad statskassa. — Han fann då än större skäl att förkasta det nu framlagda förslaget att uppoffra 60,000 Rdr; och han hemtade ett ytterligare stöd härför från den omständigheten, att af föregående års gevärstillverkningsmedel ett belopp af öfver 30,000 Rdr blifvit använde till fremmande ändamål, nemligen till nybyggnader vid Carl Gustafs stads faktori. Han föreställde sig dessutom att de dryga summor, som äro anvisade på 3:dje Hufvudtiteln, alltförväl kunna räcka till för gevärs fabrikationens bedrifvande, så framt administrationen vill ådagalägga en allvarlig håg att hushålla med folkets penningar. Hans tanka var alltså den, att man rätteligen borde helt och hållet afbålla sig från att anslå särskilda medelj till ifrågavarande, ändamål men i alla händelser högst 36,000 Rdr. Nils Persson hade första gången hos Stats-Utsk. deltagit i beslutet om 36,000 Rdr; sednare gången vidblifvit samma beslut, men blifvit öfverröstad af pluraliteten; instämde för öfrigt med Henrik Anderson. Med tal. förenade sig: Lars Rasmusson från Götbeborgs och Bohus Län, Anders Andersson i Tuna och Anders Andersson i Okna frän Östergöthlands Län, Stephan Andersson från Stockbolms Län samt Henrik Hansson från Elfsborgs Län. Strindlund ville endast erinra att på sätt ingressen till Utsk. Utl. jemväl utvisade, under hvartdera af de 5 senast förflutne åren 60,000 Rdr varit till Gevärsfabrikationen anslagne och att Utsk., på grund deraf, tillstyrkt en lika summa för innevarande år. von Zweigbergk yttrade att då vid senaste öfverläggningen i ämnet Ståndet ansåg 36,000 Rdr vara för högt belopp för innevarande års Gevärsfabrikation, det vore inconsequent, om det nu skulle vara sig o1 likt, och då känt vore att de sedan sista riksdag för gevärs förfärdigande beviljade Statsanslag till första delen blifvit till främmande ändamål använde, ansåg tal. lämpligast, att allt statsanslag för gevärsfabrikation under innevarande år blefve förvägradt. Jakob Kihlblom kunde, då nu blifvit bestämdt kändt, att de förut för gevärsfabrikation beviljande statsanslag blifvit till stor del använde till uppbyggande af hus men ej till gevärs anskaffande, för sin del icke frångå förut yttrade åsigter, att, då regeringen icke användt ett beviljadt statsanslag för detl ändamål, som blifvit afsedt, Ständerna icke böra ett sådant förnya; hvarföre tal. afstyrkte allt anslag! för gevärsfabrikationen under innevarande år. Regeringens kontrakter med faktorierna för detta år kunde för Ständerna så mycket mindre vara förbindande, som samma kontracter utan deras hörande blifvit ingångne; om dylika skulle förpligta Ständerne till anslags beviljande vore tal. förvissad, att dessa anslag snart skulle blifva tiodubblade. Med honom förenade sig Johan Andersson Lundberg från ! Norbottens Län, Petter Claösson och Johannes Pet-I tersson från Elfsborgs Län samt Johan Andersson, från Upsala Län. Peter Jönsson från Jönköpings Län hade förut il -serskild motion föreslagit, att vid det i hans hemort belägne gevärsfaktori i Husqvarna, hvarest, ehuru de bästa gevär der förfärdigas, arbetarne likväl för kronans räkning icke sysselsättas mera änl! 8 månader om året, gevärsfabrikationen till en tredjedel måtte förökas. Detta hade likväl icke vunnitl bifall, utan regeringen i stället låtit anlägga ettl nytt, och derpå användt största delen af de för gevärsfabrikationen beviljade statsanslag; hvilket vore! desto oriktigare hushålladt med statens medel, som ! de förut anlagde faktorierna tillräckligen kunde fylla kronans årliga behof. Tal. ansåg derföre inga bögre anslag för innevarande, än föregående år bö-) ra beviljas. Nils Persson kunde, då de redan anslagne med-1 — —