a oo 7 ÖT Sejr IRL URT la om sanktion på sitt myntförslag, så att det öfverensstämmer med sedelmyntet. Nils Strindlund: Ehuru syst matiskt Lars Larssons förslag än må vara, kunde han dock för sin del Iika litet bifalla detsamma, som BankoUtsk. betänkande. Myntet bör icke behandlas på lika sätt, som bränvinsbränningen, att ett nytt system för detsamma etableras med hvarje riksdag. Vi hafva nu ett bestämdt mynt. Sä väl Rikets Ständers Banks, som alla Privatbankers sediar äro utfärdade i öfverensstämmelse med nu gällande systemet. Det skulle blifva elt oberäkneligt besvär och medföra en mängd oredor, om någon förändring i omförmälda hänseende tillvägabragtes. Vi böra vara belåtne med hvad vi hbafva. Den, som äger penningar, anser säkert icke mödosamt att räkna dem, äfven under vårt nu gällande myutsystem. Öuskade alt detta system må fortfarande bibehållas och yrkade återremiss. Hvad kopparmyntet ansär, bör någon förändring d.ruti icke äga rum anauorlunda, än i sammanhang med mått, mil och vigt; och tiden för förändring härnatinnuan är ännu längt borta. Denna mening biträdde: Peter Persson i Släthult af Jörköpings Län, Måns Jössesson från Skåne, Lars Nisson från Blekinge, Johannes Joransson från Götheborgs och Bohus Län, Per Jonsson från Öland, Sven Jönsson från Jemtland, Per Hansson från Wermland, Johannes Christoffersson från Kronobergsoch Johan Brisman fran Skaraborgs Län. Johan Fredrik Dahliöf ville ej bestrida, att det af Utsk. föreslagna myntsystemet är bättre, än vårt nu gällande, men kunde dock icke underlåta att yrka återremiss å betänkandet, då Utsk. ej grundat sitt förslag på decimalsystemet, hvilket i flere andra sänder blifvit avtaget i all myutberäkning och icke blott för affärsmän är af stort värde, utan älven genom sin enkelhet gör en mängd embetsmän vid räkenskapsverken öfverflödige. Man kunde hos oss t. ex. bibehålla benämningen af Riksdaler för högsta myntsorten: lita nästa myntsort derunder blifva 10 gånger mindre och svara mot 5 sk. Res: bestämma den dernäst varande myntsort till tiondedelen af den sednare, så att den svarade mot !, skilling Egs o. s. v. Decimalsystemet har länge varit i fråga för mått, mål och vigt; och var Tal. öfvertygad, att det i tidens längd äfven gör sig gällande för vårt mynt Utsk. borde derföre föreläggas att inkomma med ett förslag i denna syftning. Med honom förenade sig Per Pålsson fran Skåne. Anders Andersson från Skaraborgs Län fann Dalersräkningen, en qvarlefsga från gamla muuktiden, för vår tid icke passande, hvarföre han icke kunde biträda Lars Larssons förslag. Ej heller kunde Fal. gilla Strindluuds mening, att värt nu gällande myntsystem är det bästa. Deremot bifölls fullkomligt det myntsystem, Utsk. föreslagit. Den nu öfliga penningeräkningen i riksgäids och banko vore vid liqvider, serdeles allmogen emellsn, ofta förvillande; men denna olägenhet upphörde, så snart vi icke ägde mera, än ett slags mynt. I Dabhllöfs yttrande angående decimalsystemet skulle Tal. gerna velat instämma, och hyllade han vid sistförflutna riksdag företrädesvis detta system; men fruktade nu, att berörde räknesätt blefve svårare, sedan man från längre tid tillbaka blifvit van vid att räkna 48 sk. på Rdr och 12 ruostycken på skillingen 0. s. Vv. Anders Jonsson i Tuna och And:rs Jonsson i Okna af Östergötbland, Per Mårtensson från Jönköplngsoch Erik Persson från Upsala Län förenade sig med Anders Andersson. Nils Persson från Södermanland biföll Utsk. betänkande, hvilket ban ansåg desto mera välgrundadt, som riksgäldsmyntet numera är till största delen invexladt och, inom 1845 års utgång, bör vara alldeles förbi. Dessutom är den föreslagna kurant-myntberäkningen öfverensstämmande med den i bandel och rörelse hittills alltid brukliga riksgäldsräkningen. -Decimalsystemets införande i myntberäkn. kunde ej gillas, så länge detta system icke blifvit antaget för må t, mål och vigt; och dalersräkningen vore numera nästan alldeles förglömd. Häruti instämde Johannes Andersson, Anders Larsson ochJan Persson från Upsala Län Stephan Andersson från Stuckholms och Peer Gubri lsson från Kronobergs Län Per Jönsson från Skåne, Peler Persson och Henrik Andersson från Örebro Län, Ephraim Larsson, Johannes PelUcTsson och Henrik Hansson från Elfsborgs Län, Olsf Jacobsson från Södermanland m. (fl. Sven Heurlin trodde att Dalersräkningens införande i vårt myntsystem skulle medföra mycket bråk och äfventyr, och att man vunnit mycket, blott man får en kurant benämning på värt mynt Talaren satte sig dock ej emot återremiss, fastän han trodde, att Bet. skulle återkomma i lika beskaffadt skick som det nu befanns. — Olof Persson från Stockholms Län: instämde bufvudsakligen med Strindlund. Per Östman från Westernorrlands Län biföll Bet., hvilket han ansåg rådligast att antaga, då det af Utsk. föreslagna myntberäknings-sättet vore det bland allmogen mest vanliga. Nils Persson från Örebro Län önskade också att vi måtte få ett bestämdt mynt, hvilket, då det utginge från Banken, också tycktes böra heta Bankomynt; men som en slik benämning jemväl torde blifva ämne för betänkligheter, så biföll Tal. Utskottets förslag. Lars Larsson från Elfsborgs Län förklarade sin egentliga syftning vara att vinna enhet. i beräkningen af landets mynt, samt dess mått, mål och vigt. Nägon förändring i sjelfva myutfoten uppkomme ej heller, antiagen man antoge beräkningen af Daler Siltvermynt, eller den af Biksda!ter kurant; men förstnämda beräkningssätt ägde det företräde framför det senare, att man komme ifrån alla bråk och hade blott jemna tal. — Tal. hade denna gång begärt ordet egentligen för att yrka återremiss. . Anders Normark från Westerbotten förenade sig med, Sven Heurlin. . Fredrik von zw igbergk skulle velat understödja den af Dahliöf föreslagna reformen, om han e sett, hvilka svårigheter som mött Decimal-systemets antagande för mått, mål och vigt; minnes ganska väl; hvad besvär det i början åstadkom att förvandla daler, öre och penningar till Riksdalrar, skillingar och runstycken, och att flere embetsmän blott derföre blefvo nödvändige. — En förändring i vår nu gällande myntberäkning blefve dock icke