enighet och trefnad bland folket i öfrigt befrämljas. Önskade att Utsk. vid ny behandling matte mera fästa sig vid folkets allmänna fördelar, än minskningen i domrarnes sportelinkomster. Med honom förenade sig Peter Persson i Slättbult från Jönköpings Län. Utskottet har, såsom skäl för sitt afslag, bland annat åberopat den brist, som skulle förefinnas på skicklige jurister, hvilka kunde leda förlikningstommitteternas förhandlingar; men detta är ett skäl, som icke kan vara gällande, ty inom hvarje pastorat finnas säkerligen flere pesoner, som, utan att hafva studerat lagfarenheten, äga tillräcklig urskillning för att bedöma sådane rättsförhållanden, som kunna blifva föremål för förlikningskommitteerne. Sådant är desto säkrare, som erfarenheten visat, att i de full, då, efter långa, fördröjde rättegångar vid domstolar, mål: blifvit utställde till vidräkning parterne emellan, det ofta lyckats de gode män, hvilka erhållit dylikt uppdrag, att uppgöra förhkning till parternes ömsesidiga belåtenhet. Genom förlikn ngskommittcers inrättande skulle enl mängd rättegångar, som genom den tidsutdräcgt och kostnad, de medföra, undergräfva folkets välstånd,l och icke ens för den vinnande parten medföra någon fördel, förekommas, och i öfrigt befordras enighet och förtroende. Med desse nämnde talare förenade sig Anders Jonsson i Tuna och Johan Olof Widegren, Jonasl Johannesson, Peter Mårtensson och Jonas Anders1 son från Jönköpings län, Johannes Andersson fran Skaraborgs län, Bengt Gudmundsson och David Andersson samt Olof Lindbäck från Halland, Pet:r Gabrielsson från Kronobergs 1., Anders Larsson och Jan Pehrsson från Upsala län, Nils Jeppsson, Chri sten Andersson och Håkan Nilsson från Skåne, Hans Hansson, Olof Benjaminsson, Jonannes Johannesson och Lars Rasmusson Irån Götbeborgs och Bohus 1., Nils Magnusson och Sven Isaksson trän Calmare 1., Per Hansson och Jöns Ersson från Wermland, Ephraim Larsson frän Elfsborgs län, m. fl. — Per Sahlström tillkännagaf att han som ledamot i Lag-Utsk. icke varit tillstädes, då förevarande ämne handlades, äfvensom att ban ingalunda delade de åsigter Utsk. i bet. framstält, utan instämdel. 1 de yttranden här nu blifvit afgifue. Ola Jeppsson utvecklade samma tanka som en föreg. talare och begärde att Utsk:t ej allenast måtte lillstyrka dessa Kommiltgers inrättande, utan och inkomma med förslag till reylementariska föresktäjler för desammas verksamhet. Deri instämde Peter Claösson, Henrik Hansson och Ephraim Larsson från Elfsborgs län, Gustaf Bernhard Appelqvist och Lars Nilsson fr. Blekinge, Sven 1saksson från Calmare län och Peter Jönsson från Christianstads län. von Zweiybergk ansåg sig böra upplysa, att det Lag-Utsk:s beslut, som innehältes uti förevarandel bet , blifvit i Utsk. tillvägabragt med endast enl rösts pluralitet. För sin del sökte tal., efter ytter-1 sta förmåga, motverka detsamma, men misslyckades deruti, emedan Domareintresset gjorde sig gällande framför det allmänna. Olaus Ersson från Bohus län och Jon Olsson från Gefleborgs län förenade sig med von Zweigbergk, Sone Persson från Malmöhus län instämde med Heurlin och Ola Jeppsson. Strindlund yrkade, på af föregående talare anför-. da skäl, att detta bet. må återremitteras, samt attl: Utsk. må inkomma med förslag till reglementariska föreskrifter för FörlikningsKommitteernes åtgärder, och att Kommitteerne må lemnas rättighet att sjelfve åt sig välja Ordförande, utan afseende på andra egenskaper hos dem, än det allmänna förtroendet ; ty tal fruktade, att om dertill ovilkorligen skalle erfordras Jurister, desse ofta skulle lägga hinder i vägen för förlikvingar Med tal. förenade sig: Jan Erik Jansson från Wermlands län och Johan Fredrik Dahllöf från Elfsborgs län, m. fl. Peter Jönsson från Jönköpings län alldeles i likhet härmed. Äfvenså Johannes Christoffersson från Kronobergs län, som desto heldre delade lika äsigter i detta ämne med medbrodren Heurlin, som i tal. hemort flere Förliknings-Kommittåer redan blifvit inrättade och för allmänheten medfört ganska stor nytta. I samma mening äfven Dahllöf, med hvilken Anders Nilsson fr. Östergöth. förenade sig. Jan Andersson från Upsala län, yttrade: I afseende å Lag-Utsk:s åsigt, att Jurister skulle erfordras för ledning af Förliknings-Kommitteernes öfverläggningar, får jag hemställa till hvar och en att begrunda, om ej, vid de bland allmogen vanligen uppkommande tvister, rörande ohägn och åverkan m. m, en kunnig Landtman vida bättre kan afgifva ett tillfredsställande utl. än en Jurist; rättegångar uti frågor af nyssberörde beskaffenhet blifva ofta utdragne i flera år; hvilket skulle till betydlig del förekommas, om Förhknings-Kommitteer funnos. — Häri förenade sig Stephan Andersson från Stockholms län. Dessutom fattades i detta plenum följande beslut: Stats-Utsk:s utl. Nr 74 återremitterades, Nr 72, 73, 74 och 75 biföllos, Nr 86 och 87 likaledes, N: 88 lades ad acta, Nr 89 och 90 biföllos, Nr 94 återremilterades, Ekon.-Utsk:s utl. Nr 48, 49, 20 och 21 biföllos, Stats-Utsk:s utl. Nr 84, 82, 83, 84 och 83 biföllos, Banko-Utsk:s utl. Nr 21, 22, 23, 24 och 935 biföllos, Lag-Utsk:s Nr 44 bif:s, Ekon.-Utsk:s Nr 23, 24, 25 biföllos; allt utan någon intressant diskussion. Plenum den 20 Maj. Uti delta plenum förekom först Nils Perssons fr. Södermanland skrifteliga anförande, angående mötespassevolansen, hvilket redan varit tryckt. Läsaren torde ock erinra sig att vi förut omnämnt, det hela Ståndet häri instämde och att en Deputation derpå beslöts, som till medstånden afgick. Uti samma plenum föreföll en temligen vidtyftig diskussion i frågan om kurhusafgiftens fortfarande eller icke, men hvarom öfverläggningen icke var af något synnerligt intresse. Banko Utskottets förslag till ett förändradt Myntsystem. Lars Larsson från Elfsborgs Län aflemnade ett skriftligt anförande, deri han, efter en väl utförd framställning af de åtskilliga systemer, som här i landet varit gällande, föreslog: 4:o Att Riksbankens sedlar hädanefter endast må utfärdas på 1, 2., 5, 10 till 1000 Daler silfvermynt, allt i jemna A0:tal, Innan småsedelmyntet a 0 a a AD (VV DÅ ös A tt. SS Kn a —AA KF f-—-— I oo (AR — — A— je mm OR a Vv NV RA m ON