Vid föredragning af LagUtskottets betänkande
HM 40, i anledning af väckt fråga om ändring 46
Kap. 7 Jordabalken och upphäfvande af BB Si
samma Kap. och Balk. yttrade Nils Persson fiäv
Söd:rmanlands Län, att ban ingalunda kunde gilla
den af LagUtskottet företague förändringen af 5 S
i 16 Kap. Jordabalken, då det är allmänt behavt,
att de kontrakter, som emellan jordägare samt arren-
datorer och landtbönder upprättas, i allmänhet äro
för de sednare så stränga och så vidsträckt förbin-
dande, att deras fullgöraude är nästan en omöjlig
het, så att det merendels alltid ligger i jordägarens
våld att, efter godtycke, behålla eller afhbysa sin
landtbo e!ler arrendator; och hemställde till hvar
och en att bedöma, hvilka förstörande följder skulle
inträffa för de fattige landtbönderne eller arrenda-
torerne, om jordägaren genom bestämd lag berätti-
gades, att, utan alt vända sig till Domaren eller
Konungens Befallning hafvande qvarhålla godset tör
den landtbonde, som i etz eller annat afseende för
lega eller utskylder för det arrenderade hemmanet
kunde häfta i skuld. Landtbonde, som brutit i nå-
gon del af Kontraktets fullgörande, kunde, utan
fardag, vräkas från hemmanet och hans egendom
qvarhallas antingen för verklig eller föregifven for-
dran af jordägaren, bos hvilken den sedermera må
ste förblifva, intill dess samma fordrans riktighet
blifvit ar vederbörande embetswmyndigheter pröfvad,
hvarimedlertid landtbonden vore utur ständsatt, att
sig med hustru och barn försörja, och följaktligen
måste råka i elände, samt falla fattigförsörjuingar-
ne till last. Med Tal. förenade sig
Jan Andersson, Jan Persson, Erik Persson och
Anders Andersson från Upsala Län, Olof Persson
och Stephan Andersson från Stockholms Län, Peter
Persson i Ädelfors, Jonas Andersson och Peter Mår-
tensson från Jönköpings Län, Anders Jonsson i
Tunoa och Anders Andersson från Östergötblands
Län, Sven Andersson och Johannes Andersson från
Skaraborgs Län, Johannes Christoffersson från Kro-
n: bergs Län, Anders Larsson och Olof Hansson
från Westerås Län, Nils Magnusson från Calmare
Län.
Strindlund ansåg så väl det nu gällande lagens
stadgande uti 7 af 16 Kap. Jordabalken, som
LagUtskottets förslag till samma 8 innebära en o-
rimlighet deruti, att det stadgar böter för dem,
som hjelpa landtbo att afflytta, utan afseende der-
på, huruvida de känna, att aflyttningen är olaga
eller icke; men ett sådant stadgande, då det ej kan
vara bygdt på rättsenlig grund borde undanrödjas.
På landet är det ganska vanligt, att, då en åbo af-
flyttar från by, grannarne dervid äro honom be-
hjelplige. Sådant sker i allmänhet 1 den bästa af-
sigt och bör derföre icke vara belagdt med böter,
så vida icke visas kan, att de derigenom med upp-
såt befrämjat någon olaglighet. Hvad den före-
slagne berräffar, vore den makt, som derigenom
blifvit jordägare tillagd, att, utan vederbörande
embetsmyndighets anlitande, för en fordran qvar-
hålla landtbondens gods, desto rättsvidrigare, som
ett sådant qvarhållande ansvarslöst kan äga rum
för allenast den föregifne fordran, hvilken efter
pröfning vid domstol, kan blifva ogillad. Deri in-
stämde
Bengt. Gudmundsson från Hallands Län och Jo-
nas Johansson från Jönköpings Län.
Johan A. Zellerberg ansåg sig böra fästa Stån-
dets uppmärksamhet derpå, att 7 s i 16 Kap. Jor
dabalken uti LagUtskottets förslag är mildrad, i
thy att jordägaren blifvit betagen den honom förut
tillagde makt, att med våld hemta landtbo åter, då
han afviker, och att någon förändring, i afseende
4 de förut stadgade böter för dem, som biträda en
landtbo vid olaga afflyttning, icke blifvit föreslagen.
Det obilliga större skydd för öfvervåld, som genom
8 f af sednare Kapitlet och Balk var tillagd jord-)
ägare framför landtbo, är äfven undanröjdt, och c-
när rättvisa och billighet synas fordra, att jord-
ägare ä landet tillägges lika rätt till betalning och
säkerhet för ogulden lega hos landtiboen, som hus-
ägare i staden har hos hyresgäst för hushyra, kan
LagUtskottet ingalunda anses hafva saknat rättsen-
lig grund för sitt förslag, då på enahanda sätt la-
H
gen medgi
fver husägare i staden, att hos sig behållal
egendom, som tillhör hyresgäst. Häruti instämde
Sven Heurlin, Olaus Eriksson, Johannes Johans-
son, Hans Hansson och Olof Benjaminsson från Bo-
hus Län, Per Östman, Lars Nilsson från Blekingej:
och Sven Isaksson från Calmare Län.
Lars Larsson från Elfsborgs Län ansåg LagUtsk
förslag till redakt. af 7 och 8 SS i 16 Kap. Jorda-
balken böra åtskiljas, så att 7 8 godkändes och den
8:de återremitterades; ty förslaget till 7:de Y var,
efter Talarens öfvertygelse, bättre än hvad i sed-
nare I innehålles, helst den af en talare gjorde an-
märkning, rörande böterna för dem, som hjelpa
landtbo vid olaga afflyttning, lärer förfalla, då man
besinnar, att lagens mening, lika litet i detta, som
i öfrige afseenden, är att andre skola fällas till an-
svar, än de, som äro brottslige, och att följaktligen
ingen kan fällas till böter för dylikt åt landtbo,
lemnadt bit:äde, utan att han blifvit öfvertygad!
att hafva afvetat, det landtbonden olofligen afflyttat i
— Förslaget till 8:de 8 deremot yrkade han mål!
alldeles förkastas och, på sätt Justitierombudsman-jit
nen hemställt, utur lagen utgå. f
Härnti instämde Peter Claösson, Ephraim Lars-li
son och Henrik Hansson från Elfsborgs Län. S
Strindlund fann sig, i anledning af hvad Zetter-!4
berg yttrat, föranlåten erinra om det olika förhäl-l1
landet i stad och på landet På landet äro lego-ls
aftalen vanligen ingångne på längre tid, och ar-Je
rendatorn och landtbonden aflägsnar sig sällan från:
den trakt, på hvilken han heramanet innehaft, dåll
deremot hyresgäst i staden ofta begagnar lägenhe-
terne på kortare tid och är aflägse derifrån boende jc
samt till och med kan vara resande från utrikesls
ort Dervid förenade sig j
Erik persson från Gefleborgs Län, som i öfrigt!
instämde uti den 3 Hr Ekholm emot Utskottetsjs
utlåtande afgifna reservation. - s
Ni!s Persson från Södermanlands Län instämdelc
jemväl i nyssberörde reserv 1
hafva varit obefogadt att framkomma med det il;
!
förslaget till 8 tillagde nya stadgande om jord-
NR rd 5 tilde ill dess landtbonde rättls
ation och ansåg LagUtsk.
ägarens: rättighet att, in
för sig gjort, qvarhålla hans gods.
På begäran at von Zweiybergk blefvo 7 och S
S 16 Kap. Jordabalken, såsom desamma lyda i nu
gällande lag, af Sekreteraren uppläste, hvarefter von)
Zweigbergk hemstäilde, huruvida icke 3 S af för-
1. Ei nn oäl-