I
ex, för bagares och vissa fabrikanters, eller som
- Itill äfventyrs äro legde att till systemets för-
- I mån väcka splittring i vissa frågor, t. ex. i
fråga om näringsfrihet, om utvidgad bandelsfri-
het, om förbättring af representationssättet m,
fl. eller som, vare sig af vinning eller hämd-
-Ilystnad eller till understöd för kamarillan, an-
falla de astora, tidningarne, äfven dessa, säga vi,
måste, så framt de skola finna läsare, ställa sig
liberala emellanåt och våga aldrig öppet bekän-
Ina sig till någon allenastyrelsens grundsats,
Hela den här af apologister för det: gamla,
som kort före riksdagen uppträdde, och till en
Idel ännu håller på med sitt otacksamma arbete,
.
.
liksom alla dessa justemiljökarlar eller sig så kal-
lande moderate, hvilka tro sig blifva stora genom
latt agå sin egen väg,, måste, det må nu ske
-laf beräkniog eller emedan de ej stå ut med
I
den gamla logiken, till en viss grad instämma
i det allmänna ropet mot de grundsatser, som
bragt sakerna i det närvarande läget. Med ett
ord, att, vare sig såsom representant eller skrift-
ställare, deltzga i den alimänna rörelsen mot
de föråldrade principer och inrättningar, hvilka
Ständernas majoritet ogillar, och, före denna,
TJ oppositionen bragt i gång, är numera enda vil-
Ikoret för popularitet här i landet. Således,
Jehuru svenska folket ofullkomligt representeras
Toch om än privilegii-intresset inom de tre Stiån-
Iden och det med rättsbegrepp stridande stora
I denna makt icke hastat att desavuera dem bland
inflytandet hos första Ståndet eller Adeln, skulle
kunna undertrycka den nuvarande ständerma-
joriteten, så har dock regenten den aldra sä-
kraste, moraliska visshet derom, att denna ma-
joritet i allt hvad grundsatserna angår, repre-
senterar svenska folkets mening, samt en klar
förbindelse, att använda prerogativet till skyd-
dande af denna mening.
Med allt skäl och under hela landets bifall,
kan prerogativet derföre säga till alla preten-
derade rådgifvare af den gamla färgen: cMina
Herrar, det fattas eder vilja eller förmåga att
vinna Ständernas förtroende och än mindre
kunnen j vinna folkets, som ifrigare önskar re-
former, än det genom sin representation för-
mår uttrycka. J hafven genom edert uraktlå-
tande, att i tid göra Konungen uppmärksam på
denna omständighet, åstadkommit en spänning i
mellan denna makt och folkets, hvilken i läng-
den icke kan utan våda fortfara; j bafven, till
följd häraf, slutligen ej allenast nödgats frångå
den gamla grundsatsen, att konungamakten kunde
förakta Ständernas förtroende, utan äfven och
för att återvinna detta, måst antaga er och re-
kommendera åtskilliga af de reformer, dem j:
förut förklarat för orimliga; men härigenom
hafven j bragt regeringsmakten i den ställ-
ning, att, då den skulle skrida till utförandet,
har saken blott blifvit förvärrad; den har nöd-
gats kasta på Ständerna en mängd icke ens
halffärdiga propositioner och kommittebetän-
kanden, nvilka den icke heller kunnat ikläda sig
såsom sina egna, och det svåraste är, att detta
angår just den ekonomiska lagstiftningen, der
konungamakten framför allt bordt taga initia-
tivet, emedan den ensam besluter. Då j ett
par gånger försökt er med helfärdigt arbete,
hafven j deri inflickat stadgar, röjande de sam-
ma gamla principer och den obekantskap med fol-
kets önskningar, som utgöra hufvudskälen till miss-
nöjet. Sjeliva edra såkallade ckoncessioner, hafva
för samma orsak skull ytterligare retat misstro-
endet, och man har i dem trott sig igenfinna hem-
liga syftningar hos konungamakten emot folket.
Men om således sjelfva er välmening kompro-
metterat konungamakten, har det gått än värre,
när j öppet öfverlemnat er åt systemets lynne.
Då hafven j framkallat snart sagdt uppror,
ådragit staten kostnader och konungamakten
förödmjukelser, som skulle blifvit än större, om
eder, som visat sig sjelfva och sina grundsatser
mest framstående i denna riktning. Det är en
bekräftad sak, att j icke hafven representatio-
nens förtoende; och om j besinnen, huru re-
presentantvalen med hvarje Riksdag gått er mer
och mer emot, och huru den mest frisinnade
delen af ständernas majoritet uppbäres af folket,
så måsten j inse, att detskulle gå er värre vid
ett kommande val. Genom er befinner sig ko-
nungamakten i en mångårig strid med folket ;detta
förhållande står i strid med konstitutionen, och jag
lär skyldig att återställa harmonin; jag kan si-
ledes icke använda er, jag tackar er för er
goda vilja, men måste förskaffa mig andra råd-
I gifvare och biträden.n
En sådan handling skulle icke blott, såsom
vi redan anmärkt, innefatta en utöfning af pre-
lrogativets makt, utan äfven ofelbart höja ko-
TI nungamakten, genom den aktning och det del-
tagande, rättvisa och beslutsamhet väcka, samt
tillföra den en reel tillökning i makt, dyme-
Idelst, att den åter komme i harmoni med
folkets krafter och kunde förena dem till det
mål, för hvilket all regering är inrättad.
WEKSCvRRO TASTE RET AIIER AA
REVY AF TIDNINGARNA.
