at 1000 TLUU,j Al OLE TUTU UL DULGTUES UUladl 0, vv;
det sedaare året 14 000; 1824 utgjorde tillverknin-
garnes belopp 7 milttoner; 4838 43 millioner Rdr.
Tullintraderna 4824 kunde Tal. väl icke precist
uppgifve, men år 4838 bade de stigit till 3,700 000
och man kunde taga för afgjordt, att de år 1824
uppgingo till mer än halfva beloppet. År 4824
voro bomullsspinaerieoraa snart segdt intet; nu vo-
ro de uppdrifna derhän, att de kunde täfla med ut-
ländska. Man kunde för öfrigt knappt finna et:
handtverk, som hade skäl! att klaga öfver det fri-
are systemet. Enligt uppgifter voro af utländsk
tillverkning endast 30 par skor införda; deremot
hade efter detta systems antagande fremmande in-
dustrigrenar hos oss utbildat sig som förut aldrig
funni:s, bland annat att nämna tillverkningen af
artificiella blommor, och flare andra den rikare och
för mögnare klassens lyx och förnödenhetisartiklar.
Handskar tillverkades nu mera, ogktadt denna va-
ras frihet till införsel, till så god qvalitet hos oss,
att det knappt lönade mödan att införskrifva dy-
lika.
Då man för öfrigt besinnade vårt lands läge och
svårigheten att bevaka de vidsträckta kusterna,
hvilka, med öarne inberäknade, utgjorde cirka 250
mil, jemte de enorma kostnaderna för tullbevak-
ningen, borde man äfven deri fiana ett skäl för för-
budets borttagande ur vår tull-lagstiftning. Hvsd
våra städer angår, äro en stor del deraf jord-
brukande och andra drifva inrikeshandel. Sjöstä-
derna kunna ej hafva snnat intresse än att han-
deln blir fri. — I sfseende på probibitivers bibe-
hållande måste man endast och förnämligast afse
sådana näringsgrenar, som uti en framtid kunna
vara af något större omfattande intresse och i nå-
gn större grad inverka på allmänna handelsvågen.
Man måste mindre se på individers intresse än
korporationers, mindre på korporationers än me-
nigheters, mindre på menigheters än Statens. Tack-
jernet spelade en så betydlig rol, att det lagt grund
till den reaktionära tendens, som på sednare tiden
visat big. Åfven hvad denna vara angick, ansåg
Tal. förbudet böra utgå ur tulltaxan. Han hadeaf
de tillåtelser, som de sedpare åren lemnats att utföra
tackjern och malm, styrkts i den föreställningen, att
någon fara dervid icke var för handen. Man hade
genom uppställda kalkyler sökt förespegla oss vår
stångjernstillverknings ruin, genom Engelsmännen,
i händelse tackjernet blefve till utförsel tillåtet;
detta blefve väl icke förhållandet så länge vi fram-
för våra medtäflare egde fördelen af att begagna
träkol vid jerntillverkningen; men det funnes ett
annat rationselt skäl, som talade emot en friare ut-
försel af tackjernet, det nemligen, att hos oss sjeif-
va förädlingen af denna vara icke vore fri och til-
låten för hvem som helst, utan att sådant berodde
af K. M:ts nåd; utförselförbudet kunde derföre väl
utgå ur tulltaxan; men så länge försållandet vore
sådant det är, måste tullen så uppsättas, att den
utgjorde ett säkert skydd för den inhemska produk-
tionen, och den Tai. för sin del bestämde till
100 proc.
Da fabriker, som hos oss äro naturliga och hafva
sin trefnad, såsom t. ex. glas-, tobaks- eller pap-
persfabrikerna, hörde man ingen klagan ifrån; des-
sa hvarken begärde eller behöfde skydd genom nå-
got införselförbud; men det var de mindre naturli-
ge, såsom klädesfabrikerna, hvilka under hundrade år
njutit gkydd och andra pekuniära fördelar af det
2ilmänna, utan att motsvara de rättmätiga anspråk,
men på dem kunde göra sig, från hvilka man fått!
anledningar till bekymmer, icke ellenast i ekono-
miskt, utan äfven i politiskt hänssende. Man ha-
de på sednare tider mycket ordat om socker-fabri-
kationen, och fästat sig mycket vid den uppmun-
tren, Holland och Belgien, under benämningen
Drawback, lemnade denna näringsgren; af de upp-
lysningar, som Tal. i detta fall förskaffat sig, hade
han erfarit, att i Bolglen Drawbackens utgifvande
eadast är ett politiskt tillgörande, föranledt derutaf
att socker-fabrikanternas och arbetarnes antal är
så enormt, att den Belgiska regeringen ej utan be-
kymmer kunde motse ett fall, då dessa skulle sak-
na arbetsförtjenst, i händelse socker-exporten skulle
aftega. Med 8 sk. tull borde socker-fabrikationen
här finna sig skyddad; här tillverkades omkring 10
millioner Z; i Hamburg, der 34 millioner till-
verkades, vore tullen endast , proc. Klädesfabri-
kationen, som under 400 år njutit skydd, stod år
4822 på en ojemförligt lägre puzkt än nu; de, som
på andra ställen anlade fabriker, vågade icke ingå
i dylika företag, utan enskilda kapital-ressurser, el-
ler verkligt förråd af kunskaper i yrket, eller en
genom en känd redbar vandel förvärfvad kredit.
Hos oss hade man understundom sett fabriker an-
läggas af personer, som saknade både förmögenhet,
insigter och sträng ordning och stadga i lefnads-
omständigheter. Följderna voro naturliga: ullen
inköptes på kredit för högt pris, afsättningen för-
gvårades och allmänt hördes klagan om förlägenhet
och svår konjunktur, och vid hvarje Riksdag och
deremellan hos Konungen yrkades på hjolp och li-.
censer. Stockholm ägde 4822 uvgefär 70 klädes-.
fabriker, nu 15; Norrköping fordom 45, nu nära
90. Härtill bidrog väl dess läge och vattentillgång. !.
Fabrikationen hade således aftagit i Stockholm, då .
den deremot tillväxt i Norrköping; man kunde ej ne-
ka, att då klädesfebrikanter fordrade, att andra skulle ,
betala högre för det de äga vissa fördelar, Stockholms ;
fabrikanter af samma skäl skulle kunna yrka, att,
Norrköping, för sitt läge, skulle lemna dem en ersätt-),
ning, och till slut skulle den gamla hemslöjden, som )
genom sednare tiders uppfinningar och fabriks-till-:j
verkpingar mycket lidit, kunna komma och fordra en j
1
j
1
4
ersättning. Tal. vidrörde det förhållande, stt man,
sedan man just vid denna Riksdeg genom en märk-
lig. grundlagsförändring sökt vinna en minister-
styrelse, sett il just nu ifrågavarande ämne, utaf
personer inom detta Stånd, petitioner inlemnas till
Konungen personligen, med förbigående af den lag-
liga vägen, att till vederbörlig expedition inlemna
sina ansökningar, för att få dem på vanligt sätt inför
Konungen föredragna. Detta förhållande vore icke
i sin ordning och måste väcka den misstanke, att
saken vore sjuk. — Det vore omöjligt, att i vårt land
åstadkomma en tullbevakning, som fullkomligt hin-
drado allt lurendrejeri; kunde väl ej på siffran upp-
gifva tulltjenste-personalen år 1838, men trodde j!
den hafva utgjort omkring 41370, deraf egentliga
kustbevakningen 330; statsutgifterna för desammas ?
aflöning och öfriga kostnader steg till 560 nonn Radar t
OM OM pele om om a