at 1000 TLUU,j Al OLE TUTU UL DULGTUES UUladl 0, vv; det sedaare året 14 000; 1824 utgjorde tillverkningarnes belopp 7 milttoner; 4838 43 millioner Rdr. Tullintraderna 4824 kunde Tal. väl icke precist uppgifve, men år 4838 bade de stigit till 3,700 000 och man kunde taga för afgjordt, att de år 1824 uppgingo till mer än halfva beloppet. År 4824 voro bomullsspinaerieoraa snart segdt intet; nu voro de uppdrifna derhän, att de kunde täfla med utländska. Man kunde för öfrigt knappt finna et: handtverk, som hade skäl! att klaga öfver det friare systemet. Enligt uppgifter voro af utländsk tillverkning endast 30 par skor införda; deremot hade efter detta systems antagande fremmande industrigrenar hos oss utbildat sig som förut aldrig funni:s, bland annat att nämna tillverkningen af artificiella blommor, och flare andra den rikare och för mögnare klassens lyx och förnödenhetisartiklar. Handskar tillverkades nu mera, ogktadt denna varas frihet till införsel, till så god qvalitet hos oss, att det knappt lönade mödan att införskrifva dylika. Då man för öfrigt besinnade vårt lands läge och svårigheten att bevaka de vidsträckta kusterna, hvilka, med öarne inberäknade, utgjorde cirka 250 mil, jemte de enorma kostnaderna för tullbevakningen, borde man äfven deri fiana ett skäl för förbudets borttagande ur vår tull-lagstiftning. Hvsd våra städer angår, äro en stor del deraf jordbrukande och andra drifva inrikeshandel. Sjöstäderna kunna ej hafva snnat intresse än att handeln blir fri. — I sfseende på probibitivers bibehållande måste man endast och förnämligast afse sådana näringsgrenar, som uti en framtid kunna vara af något större omfattande intresse och i någn större grad inverka på allmänna handelsvågen. Man måste mindre se på individers intresse än korporationers, mindre på korporationers än menigheters, mindre på menigheters än Statens. Tackjernet spelade en så betydlig rol, att det lagt grund till den reaktionära tendens, som på sednare tiden visat big. Åfven hvad denna vara angick, ansåg Tal. förbudet böra utgå ur tulltaxan. Han hadeaf de tillåtelser, som de sedpare åren lemnats att utföra tackjern och malm, styrkts i den föreställningen, att någon fara dervid icke var för handen. Man hade genom uppställda kalkyler sökt förespegla oss vår stångjernstillverknings ruin, genom Engelsmännen, i händelse tackjernet blefve till utförsel tillåtet; detta blefve väl icke förhållandet så länge vi framför våra medtäflare egde fördelen af att begagna träkol vid jerntillverkningen; men det funnes ett annat rationselt skäl, som talade emot en friare utförsel af tackjernet, det nemligen, att hos oss sjeifva förädlingen af denna vara icke vore fri och tillåten för hvem som helst, utan att sådant berodde af K. M:ts nåd; utförselförbudet kunde derföre väl utgå ur tulltaxan; men så länge försållandet vore sådant det är, måste tullen så uppsättas, att den utgjorde ett säkert skydd för den inhemska produktionen, och den Tai. för sin del bestämde till 100 proc. Da fabriker, som hos oss äro naturliga och hafva sin trefnad, såsom t. ex. glas-, tobakseller pappersfabrikerna, hörde man ingen klagan ifrån; dessa hvarken begärde eller behöfde skydd genom något införselförbud; men det var de mindre naturlige, såsom klädesfabrikerna, hvilka under hundrade år njutit gkydd och andra pekuniära fördelar af det 2ilmänna, utan att motsvara de rättmätiga anspråk, men på dem kunde göra sig, från hvilka man fått! anledningar till bekymmer, icke ellenast i ekonomiskt, utan äfven i politiskt hänssende. Man hade på sednare tider mycket ordat om socker-fabrikationen, och fästat sig mycket vid den uppmuntren, Holland och Belgien, under benämningen Drawback, lemnade denna näringsgren; af de upplysningar, som Tal. i detta fall förskaffat sig, hade han erfarit, att i Bolglen Drawbackens utgifvande eadast är ett politiskt tillgörande, föranledt derutaf att socker-fabrikanternas och arbetarnes antal är så enormt, att den Belgiska regeringen ej utan bekymmer kunde motse ett fall, då dessa skulle sakna arbetsförtjenst, i händelse socker-exporten skulle aftega. Med 8 sk. tull borde socker-fabrikationen här finna sig skyddad; här tillverkades omkring 10 millioner Z; i Hamburg, der 34 millioner tillverkades, vore tullen endast , proc. Klädesfabrikationen, som under 400 år njutit skydd, stod år 4822 på en ojemförligt lägre puzkt än nu; de, som på andra ställen anlade fabriker, vågade icke ingå i dylika företag, utan enskilda kapital-ressurser, eller verkligt förråd af kunskaper i yrket, eller en genom en känd redbar vandel förvärfvad kredit. Hos oss hade man understundom sett fabriker anläggas af personer, som saknade både förmögenhet, insigter och sträng ordning och stadga i lefnadsomständigheter. Följderna voro naturliga: ullen inköptes på kredit för högt pris, afsättningen förgvårades och allmänt hördes klagan om förlägenhet och svår konjunktur, och vid hvarje Riksdag och deremellan hos Konungen yrkades på hjolp och li-. censer. Stockholm ägde 4822 uvgefär 70 klädes-. fabriker, nu 15; Norrköping fordom 45, nu nära 90. Härtill bidrog väl dess läge och vattentillgång. !. Fabrikationen hade således aftagit i Stockholm, då . den deremot tillväxt i Norrköping; man kunde ej neka, att då klädesfebrikanter fordrade, att andra skulle , betala högre för det de äga vissa fördelar, Stockholms ; fabrikanter af samma skäl skulle kunna yrka, att, Norrköping, för sitt läge, skulle lemna dem en ersätt-), ning, och till slut skulle den gamla hemslöjden, som ) genom sednare tiders uppfinningar och fabriks-till-:j verkpingar mycket lidit, kunna komma och fordra en j 1 j 1 4 ersättning. Tal. vidrörde det förhållande, stt man, sedan man just vid denna Riksdeg genom en märklig. grundlagsförändring sökt vinna en ministerstyrelse, sett il just nu ifrågavarande ämne, utaf personer inom detta Stånd, petitioner inlemnas till Konungen personligen, med förbigående af den lagliga vägen, att till vederbörlig expedition inlemna sina ansökningar, för att få dem på vanligt sätt inför Konungen föredragna. Detta förhållande vore icke i sin ordning och måste väcka den misstanke, att saken vore sjuk. — Det vore omöjligt, att i vårt land åstadkomma en tullbevakning, som fullkomligt hindrado allt lurendrejeri; kunde väl ej på siffran uppgifva tulltjenste-personalen år 1838, men trodde j! den hafva utgjort omkring 41370, deraf egentliga kustbevakningen 330; statsutgifterna för desammas ? aflöning och öfriga kostnader steg till 560 nonn Radar t OM OM pele om om a