alla dess vilkor jemte de omständigheter, unde
hvilka den tillkommit, talar om en ännu högr
princip, eller folkets rätt att lägga hvilke;
form det tjenligt fioner till grund för si
styrelse, samt att de första paragraferne i Re
geringsformen och Successionsordningen i al
la fall icke mindre äro förändring underka.
stade, än alla andra delar af grundlagen; mel
en sådan konstiluerande rätt kan dock icke sät
tas i utöfning utan att konstitutionen derige
nom så väsendtligen förändras, att den kan an.
ses upphälven.
Att försöka drifva konungamaktens oppositior
mot folket till seger, d. v. s., att till konun-
gamaktens eller styrelsens ena ingrediens, kon-
seljen, förurdna personer, som i ord och hand.
ling ådagalagt och skola ådagalägga, att de
vilja kuiva folket under allenastyrelsen, hafva
vi i en föregående artikel antagit vara fåfängt,
emedan folket redan en gång beväpnat sig der-
emot; det vore i alla fall inkonstitutionelt och
bör således ej supponeras; att söka bibehålla
asystemets, position medelst en färglös eller al
halft om halft sammansatt konselj, blir i läng-
den lika litet möjligt och båtande, emedan fol-
ket genomskådar afsigten, således icke står stil-
la och alltså icke heller lemnar regeringen till-
fälle att stå stilla.
Ett konstitutionelt system, d. v. s. utnäm-
nande af en konselj, som erkänner konstitutio-
nens ord och anda, synes derföre vara den en-
da återstående utvägen att häfva oppositionen
mellan folk och rtegering, att återgifva konun-
gamakten förmågan att styra och ställa till fol-
kets bästa och med dess vilja och samtycke,
samt att frigöra folket ur dess vakthållning mot
allenassyrelsen och lemna det tillfälle att se
andra sina angelägenheter till godo.
Utnämnandet af en sådan konselj saknar ic-
ke motifs det kräfver ingen akoncession, eller
eftergift af någons lagliga rättighet eller före-
träden, icke en gåog af den föreställningen, at!
regenten må samla i sin hand all möjlig makt,
för så vidt man härmed må tänka sig förenad
uträkningen, att genom en sådan maktfullkom-
menhet dess bättre komma i tillfälle att uträt-
ta något godt. Den innefattar tvertom en
verklig maktutöfning, ett vackert bruk af pre-
rogativet, hvarmed folket isynnerhet afsett ko-
nungamaktens förmåga att medla emellan fol-
ket och hvarje fraktion, som lägger binder i
vägen mot utvecklingen af dess krafter och
rättigheter.
Den närvarande ställningen till representa-
tionen innefattar redan ett kraftigt motiv att
vidtaga nyssnämnde utväg. Omständigheterna
hafva omsider aftvungit ledamöterna i konseljen
den bekännelsen, att Konungens rådgifvare må-
ste ega Ständernas förtroende, och då det nu
intröffat, att desse konseljledamöter, äfven då
de fått försöka och verkligen, hvad vi icke
vilja neka, försökt åtskilligt efter sina insigter,
för att, sedan förtroendet en gång blifvit förlo-
radt, återvinna detsamma, men ändock deri
misslyckats, så tyckes det, att motivet, hemtadt
från förhållandet till Ständerna, är starkt
nog. Men det blir ännu starkare, om man till
förenämnde bekännelse lägger den, af konun-
gamakten här i landet under alla tider er-
kända och 4809 genom beskrifven lag på det
sorgfälligaste uttryckta, förbindelsen, att konun-
gamakten må styra så, som svenska folket ön-
skar. Vi åberopa här denna förbindelse der-
före, att man funnit systemets män den ena
gången, erkännande denna förbindelse, påstå,
att Ständerna ej uttrycka folkets opinion, en
annan gång åter afstå från detta påstående, men
argumentera så, att rådgifvarne handlat rätt,
emedan de utslag, Ständernas voteringar gifvit,
bevisat, att de verkligen egde Ständernas för-
troende.
Äro Ständerna i allt hänseende svenska fol-
kets representanter, så är ju styrelsens motiv,
att gifva landet en konselj, med grundsatser,
olika med de hittills följda, i och med detsam-
ma rättfärdigadt, såsom en åtgärd i hela svenska
folkets anda; ty att Ständerna icke nöjt sig
med hvad den afgångna gjort eller den nu på
afgång stående tillbudit, är uppenbart, och de
hafva derföre fått uppbära många förebråelser
af systemets män och dess publicistiska orga-
ner. Att konseljen nu har Ständernas majoritet
emot sig, behöfver, såsom uppenbart och er-
kändt, icke demonstreras; men det torde icke
vara öfverflödigt att kasta en blick tillbaka och
erinra sig, buru denna majoritet uppkommit
och af hvilka dess åsigter först blifvit upptagne
och bragte till offentlig diskussion, på det man
icke må förbise, att det just är missnöjet med
systemet, dess grundsatser och handlingar, som
alstrat ständermajoriteteds missnöje med de
tvenne ifrågavarande konseljerna. Det är näm-
ligen den, under många år fortsatta, Oppositio-
nens åsigter, som nu af Ständernas majorite
hyllas. Det är precist samma åsigter, som aj
alla Konungens rädgifvare under mer än 20 å
blifvit bekämpade, afskydda, förföljda och utro.
vade för revolutionära, jakobinska, förderfliga