instämde. Prosten Källgren bekänds, att den såsom kontrollerande auktoritet är vigtig, men såsom dömande tyckte han sig hafva funnit, att den ej alltid ihågkommer, att den är Konungens och Rikets. Vanligen tappade nemligen den skattdragande. Prosten Sandberg fann det anslag, som varit, tillräckligt. , Prosien Astrand upplyste då, att anslaget går af besparingar, och göres för att åstadkomma rättelse i de missförhållanden, som med dem egt rum. Pzofessor Retzius ansåg, att man under våra strängt konstitutionella former borde understödja Karsmarrätten, soma skall tillse, att försnillningar ej ega rum. Antingen anslaget beviljades eller ej, måste arbetet ske. Biskop Heurlin upplyste, i afseende på anmärkningarne, att dessa göras i Ravisionskontoret, hvadan inkomsten ej tillfölle de egentlige embetsmännen. Biskop Hedren tillstyrkte bifall. Verket, såsom kontrollerande makt, måste finnas. Dr Agrell ansåg det böra bedömas efter den nytta, de; gör samhället. Vore det borta, skulle mången tillå:a sig försnillningar. Ungefär lika yttrade sig Prosten Nordhammar, äfvensom Prosten Bergvall ej ville påstå det vara öfverflödigt. Ståndet biföll betänkandets förslag. Sundhetskollegium ansåg Prosten Hallström, i enligbet med sin förut gjorda anmärkning, ej böra ensamt få så rundeligt anslag sig tillstyrkt, då eljest sparsamhet mot andra verk och inrättningar blifvit iskttagen; flere underordnade embetsmän kunde indragas och då behofvet ej torde vara sål trängande, borde, i fall anslag ändtligen skall göras, detta endast komma att räcka till nästa Kiksdag. Dsrom förenade sig många Professor Retzius upplyste, att nuvarande blott fyra ledamöter väl måtte hafva mera att göra än de förra åtta, serdeles som alla medico legala akter, hvilka i hela landet utgifvas, der skola granskas, och dossa beständigt ökas genom mord och illgerningar. Det vore derföre ryttigt, att dessa embetsmän sättas i det tillstånd, att de kunde uteslutande egna sig åt sina embetsgöromål, utan att beböfva plågas sf dagliga npäringsomsorger. Detta jemte flera skäl förmådde Hr Professorn att bedja för embetsbröderna, hvilket också lyckades så fullkomligt, att det af Utskottet föreslagna i allo bifölls. Öfver förslaget till Provincialläkarevården talade Biskop Heurlin och vederlade flere gjorda anmärkningar. Hvad extraord. provincialläksre på landet vidkom, ansåg Tal. dem hafva vida svårare att förtjena än de i städerna, hvadan han ej kunde annat än tillstyrka bifall till betänkandet. Dessutom fann Tal. uti den Utsk.:s föreskrift, att en exra ordinarius ej finge förena en ordinarii tjenst, en fullkomlig omening. Flere instämde. Prosten Astrand ville, att dessa platser skulle enses såsom expektans-sysslor, och kunna förenas med batsljonsläkare sysslor, då lönerna väl torde bära sig. : Dr Agrell fann sparsamheten här för vida sträckt. Sådane läkare stationeras vanligen på de orter, der! folket har små vilkor, och således föga biförtjenst finnes, hvadan, uten vidare bidrag, dessa platser ej blefI ve synaerligen begärliga och folket skulle komma att blifva utan läkare, hvilkas vård de dock borde hafva rätt att påräkna. Prosten Örnberg anmärkte, att redan vid förra Riksdag denna fråga var å bane. Betrsktades tjensterna som expektans sysslor, skulle säkerligen, helst biförtjensten blefve otillräcklig, skicklige och prakj. tiskt kunnige läkare ej eftertrakta dem. Flere orter kunde dock göra anspråk på att ega bättre lä-! kare. Prof. Retzius instämde, äfvensom Prosten Hallström, hvilken sednaro tillstyrkte betänkandet, ! på det att de i sådana orter kunde berga sig utan att med sin tjenst förena Bataljonsläkare tjensten, hvilket Prosten Örnberg fenn menligt, då, i fell de bortkommenderades, landtfolket blefve utan hjelp. : De borde, fortfor den sisträmnde Tal., få lika lön . med ordinarierna. Professor Grafström telede synnerligast med af-, ssende på nordliga orternas fattige, som han önskade bjelp; anseende han dessa läkare böra få lika :! lön med ordinarie provincialläkare, särdeles som ! dessa sednare äro placerade så, att de genom exli ra förtjenster hafva full bergning. Ungefär lika j 4 I 4 med denne Tal. yttrade sig sedan några andra sf Ståndet. Det beslöts slutligen, att 8 nya Provinpialläkare skulle antagas, och att dessa skulle få 150 Rdr hvardera, hvaertill äfven de förr antagnas lön skulle förhöjas; och kunde de äfven få derjemfe innehafva en annan tjenst, om menigheterna det. medyåfve. Carolinska Institutets föreslagna behof framksallade fla:e talare, hvilkas vidiyftiga anföranden rummet ej tillåter härstädes in extenrso anföra. Det vigtigaste af innehållet följer: Professor Geijer var en bland dem, som förra! gången tillstyrkte lönesansleget; och vidblef äfven I nu denna mening. Hvad då gjorda vilkor vidkom,; ville ban nu låta dem förfa!ls; önskade endast, aut. Medicinska fakulteten i Upsala och Carolinska Iogtisutet, i stället för att tvista, måtte samfäldt och : i endrägt hädanefter verka för sitt höga mål. l E Biskop Heurlin upplyste, att tvistefrågan rörer, huruvida vid Institutet en fullkomlig kurs skall kunna absolveras, utan examen vid akademien, och att Utskottet endest afstyrkt att Medicine Doktors promotioner skulle vid Institutet få ske. Tiilstyrkte bifall till Bet. och öfverlomnade det öfriga åt Konungen. Många instämde. Prosten Hallström fästade sig synnerligast dervid, att Utskottet gått för långt, då lönerne komme att förhöjas med 80 procent, beldst som de förut blifvit oupphörligt förökade. Dertill vilie han ej ge sitt bifall i en tid, då man bådo vill och bör Spara. Prosten P. P:son Svedelius hade ett långt avförande, deri han förnämligast hade afseende på U:skottets gjorda vilkor för anslaget, nemi., att det måtte bättre organviserss, utvidga sin verkningskrets och söka uppnå sin högre bestämmelse, och sndast med detta vilkor ville Teal. bevilja något inslag, utöfver Konurgens prop i allmäntet för Statsverket. RPickan Hedrgn anmärkta att StatsUlskattet saom ju-— — Pr -— —— AA AA OR fr FRA -—