sig mo: det gamla systemet, eller -rättare, just derföre att de gjort det. Kan sådant då icke ske: accepteras verkligen ew represeatatift regeringssätt, och Regeringen med förtroende följar dea impuls, som Ständerna kunna gifva densamma; da blir felet icke längre Styrelsens om det skulle misslyckas; och reaktionen, om hvilken kamarillapressen hösten 4838 ropade så högt, följde nog då af sig sjelf hos majoriteten. Då, rasn först då, kunds kamarillan få en rättvis anledning att förnya sina frågor: och då, men först då, blefve det tids, nog, att återgå till det gamla systemet. — tät — Det klagas nu för tiden mycket, att tidningspressen söker nedsätta det första Ståndets anseonde i det allmänna, och af lätt begripliga skäl föres denna klagan i synnerhet på sjelfva Riddarhuset bland ledamöterne af den dervarande majriteten, till hvilken Herr Grefve Horn, som mst af alla fört nyssnämnde klagan , numera börjat mer och mer sluta sig. Vi för vår de! hafve, som läsaren vet, redan ett par gångar tagit oss friheten draga i tvifvelsmål, antingen det är tidningarne, som mest verka till detta resultat, eller Riddarhusets majoritet sjelf, genom sättet, på hvilket dess moraliska krafty användes. Händelser sådana, som t. ex. Hr v. Troils uteslutande från Bankofullmäktigskapet, afslaget på Konstitutions-Utskottets förslag om Uiskottens rätt att få välja Ordförande sins emellan m. m., att ej tala om valet till Förstärkta Stats-Utskottet, göra måhända sitt till i den vägen; och ett nytt bidrag till samma erfarenphet lemnade gårdagens diskussion i frågan om Minister-anslaget. Den som åhörde denna diskussion kan icke stadna i tvekan om, hvilkendera sidans, icke röster, men argumenter, som voro de segrande. Grefve Anckarsvärds anförande, lika utförligt som väl utfördt, innofattade ett briljant försvar för Utskottets förslag och framlade såväl från den historiska och statsrättliga, som den statsskonomiska synpunkten, af huru föga betydenhet den egentliga diplomatiska ståten vore för staternas verkliga förde!. Grefven replikerade derjemte ganska lyckugt Presidenten i KammarKoilegium, Frib Cederström, som ifrigt talade för det högre anslaget och dervid lade myckea vigt på den uppsigt hvilken diplomatien skulle utöfva på främmande wakters tillgöranden och bebofvet af mede dertill (med andra ord af spionpengar). Gref ve Frölich förde uppmärksamheten på ett klart och öfvartygande sätt på den omständigheten, att här icke ens vore fråga om nedsättning af sjelfva lönerna eller ministerstaten, utan huruvids det allmänna behöfde, genom ett anslag utöfver behofvet för denna siat vidkännas betalningen a! ett i strid med Grundlagen upptaget lån, och Hr L. Hjerta hemställde om ej, då det allmänt troddes, att ändamålet med Hemliga Utskottet: äskande vore att för detta Utskott framlägg: redovisningen öfver kabinettskassans skuld, sam! dessutom då Stats-Utskottet hänvisat till tillfället ait betäcka denna skuld genom extra stats regleringen, det vore skäl att ge sig litet tåla mod, att åtminstone förut få saken pröfvad heldre än att nu besluta på måfå. Icka er en:a verklig vederläggning härå följde å an dra sidan, utan allt rörde sig kring allmänn: ordalag, såsom vi torde få tillfälle visa när pro tokollet blir tillgängligt, och utrymmet tillåte: oss att intaga sjelfva diskussionen. Men argu mertsrna voro förgäfves: starka rop på propo:sition tillkännagåfvo majoritetens otålighet at få bevilja, och sedan Grefve Horn aktat nödig att kungöra det han på de sednare åren blifvi omvänd från sin förra öfvertygelse i saken, ficl vid voteringen Stats-Utskottets utiåtande, sox hade föreslagit en minskning i det nuvarande ansiaget, endast fjerdedelen at röstantale:. Majoriteten, till hvilken ångbåtarna på de sedsar veckorna hit återfört en betydande förstärkning i Ölverstar, Generaler och Landshöfdingar, ut om andra ledamötea, beslöt att det skulle bi vid det gamla. I frågan om första hufvudtitel: uppläste äfven Grefve Anckarsvärd i går en re servation, som wvar af intresse. —LE MM — I går middags gaf befälet på den härva rande Sardinska fregatten Eurydice en dejeune rand hal AÄAlar c LL ddgseamor dancanf. hvar.