räckligt, ja, öfverflödigt; men fann betänkligt at!
aedsätta det nu, då kabinetts-kassan är i en betydlig
skuld, som genom amortissement blott småningor
kan försvinna.
sofessor Geijer önskade en gång få se heia sa-
ken framlagd, för att en gång få reda och ordning
äfvea om dat skulle ska med uppoffring å Staten:
sida; men i annat fall finge det förblifva vid ore-
dan och förslaget.
StatsRådet Poppius vidhängde helst det, som är
och hafver varit.
Prosten P. G. Svedeliuvs anmärkte, att de utländ-
ska missionerna kosta mera än hela civilstaten,
och att det synes som ministrarne, i Statens nuva-
rande, ty värr, ingalunda fördelaktiga utseende,
msara hade ögonen riktade utåt, än på inrikes för-
hållanden och behofver. i
Prosten Stenhammar åberopade sin förr yttrade
öfvertygelse. Kabinetts-kassans skuld inverkade ej
på hans röst: ingen enskild vore i stånd att bedö-
ma dess omkostnader och beshof. Endast 1 det fall,
ati han ej ådragit sig ett stort ansvar, skulle han
röstat för nedsättning, om Regeringen så föreslagit.
Dr Björkman trodde det föreslagna bidraget väl
kunna bära sig, och, då bristen i kabinetts-kassan
ej uppgifves, i hvilket fall den dock borde fyllas,
säge ban det garna blifva som det är.
Prosten Hallström åberopade förr hafda yttran-
den, och gillade betänkandet. Då minister-kassans
tillstånd blir uppgifvet och pröfvadt, ville han ej
motsätta sig att bryderiet afhjelpes.
Prosten Säve yrkade inskränkning i minister-
staten. Tal. medgaf väl, att Charges dAffaires ej
kunga kanske till alla delar uträtta hvad ministrar-
ne göra; men fann dessa också ej hafva uträttat
så serdeles, om man tar i betraktande Ryska för-
draget, förbållanderne med England, och Sundska
tullen, m. m. Hvad billigt vore, emotstods dock
icke; anseende Tal. mycket vara vunnet, om dun-
kelhsten afhöljdes och kassorna skildes.
Prosten Åstrand yttrade dertill, att han också
skulle ingå på inskränkning, om ej ministrarne,
utom politiska affärer, äfven fings negotiera i han-
delsangelägenheter, och extra ambassader ej vore
de, som kostade mest, och kanske orsakat missför-
hållandet.
Biskop Heurlin kunde ej i nuvarande omstän-
digheter bifalla betänkandet.
Biskop Hedren upplyste nu, att minister-kassans
tillstånd ej vore någon hemlighet, utan verklig upp-
gift af Regeringen, ehuru ej så fullständig, som för-
da räkningar kunde gifva vid handen. Ordinarie
utgifterna voro uppgifna, och återstoden vore visst
mycket penningar, men behofven kunde, i Talarens
tenka, omöjligen på förhand uppgöras. För stor
vore den visst icke; och en indragning skulle, i
nuvarande svåra tidpunkt, som Tal. dock ej våga-
de bedöma, vara betänklig och väcka mycket upp-
seende, serdeles utrikes.
Prosten Örnberg ville på allt sätt hushål!sa, var
glad att det kunde vara tillräckligt, hvad som nu
bestås, och ansåg ingen indragning böra komma i
fråga; ty det vore ej detsamma, om en Regering
skickade en Ambassadör eller exa Charge dAffaires,
helst då, utom skicklighet, på sådana platser for-
drades anseende, serdeles som ej blott Regenten,
utan äfven Nationen, representerades.
Prosten Nibelius trodde, vid extra reglering, åt-
minstone så mycket böra anslås, som fordras för
amortering af kabinetts-kassans skuld.
Biskop Franzen ansåg ministrarne väl behöfva
hvad dem bestås. Anförde, till heder för Svenska
missionen i Paris, att den uppehållit vår nations
anseende, äfven efter sista revolutionen, och att
Svenska ministerns hus då var en fristad, dit mån-
ga togo sin tillflykt.
Ståndet skred till omröstning, då förra staten blef
bibecsållep, med 32 röster mot 47, som voro för
nedsättning. Häremot reserverade sig många.
Sjunde punkten bifölls.
Åttonde punkten, om Kammarkollegium, bifölls
med inskränkning, enligt Frih. Sprengtportens re-
servation. Nionde punkten, om Statskontoret, för-
anledde åtskillige talsres uppträdande, bland hvilka
Prosten Tunelius gjorde anmärkningar mot U:-
skottets obenägenhet för anslag till detta verk, hvil-
ket, såsom det vigligaste, behöfde tillökning i både
personal och lön.
Prosien Åstrand instämde med Utskottet, hvars
gjorda förslag han ville bifalla, ehuru ban väl in
såg, att till den förökade personalen anslag i alla
fall komms att utgå.
Biskop Hedren ville ej tillstyrka ansleg, så län-
ce ej andra verk delade lika förmån; men då,
för ait arbetet skulle kunna gå, större personal for
drades, ville han docx ej emotstå bifall.
D:r Thomander tillstyrkte ej löneförhöjning för
Statskommissarierne, men väl för öfriga persona-
len och dess tillökning. Flere instämde med ho-
nom.
D:r Björkman fann behbofvet gifvet, och ingick
i det närmaste på Prost. Åstrands åsigter; men ön-
skade dock ett bestämdt anslag att såsom arfvode
utgå till nästa Riksdag, i likhet med anslagen till
Kammarrättens och Kammarkollegil embetsmän.
Prosten P. G Svedelius anråg Kammarverken ej
böra komma i bredd med Statskontoret; men ön-
skade, att saken måtte komma att bero af Ko-
nungen.
Prosten Sandberg hade heldro velat bättre löna
nu befintlig personal, än öka den; fann sig föran.
låten att bifalla StatsUtsk. förslag.
Biskop Heurlin ville med Dr Björkman bifalla
Konungens proposition.
Prosten Stenhammar och Dr Agrell hade äfven
några yttranden; den sednare till förmån för såväl
nuvarande, som en gång förökade personalen; och
Ståndet biföll tillökning sf embetsmän, och löne-
förhöjning med inalles 3,200 Rdr. Öfrige afdelnin-
gar under denna punkt biföllos.
Tionde punkten, om Kammarrätten, gaf anled-
ning till on diskussion, hvari deltogo:
Prosien Nordhammar, som fann det vara rådligare
ett hafva färre och efter landets tillgångar lönade em-
betsrmän, än många. som ropa: vi hafva ej bröd, vi
kunna ej lefva. En revision vore gagnelig, men
derför hafva de tillräcklige embetsmännen procent,
som gerna kunde ökas, ty derigenom skulle de blif-
va mera noggranne.
Prastan Hallbecek hade ett långt anförande hvari