flere exempel, som afskräcka från en sådan utväg.
År 4807 upplöstes den Lyrlska Theatern och fö!j-
den blef en ärlig pensionsstat af 46,000 Rdr för de
sujater, som ej kuude eller ville recugageras vid
den qvarbliifaa dramatiska theaterp. Ar 41818, då det
tvååriga anslag af 30,500 Rdr om året, som kongl.
theatern erhållit, upphörde, och denna inrättnings
totala upplösning blef deraf en oundviklig följd,
nödgades dess dävarande snillrike och verksamme
chef föreslå en annan utväg iafeig: att förekomma de
förluster för theaterns personal, som i trots af lagligen
gällande kontrakter skulle träffa dor, och den saknad
för publiken af en upphörd skådeplats, som skulle
uppkomma, om ingen Thesier af större värde, d.
Vv. 8. om intet surrogat för den upphörde i hufvud-
staden förefunnes. Ena Thegter-entreprsnads upp-
gjordes då, och or firma af de mäst skicklige per-
soner derför sammansattes af honom, för ati i möj-
ligaste mårto gsraniera den framgång, byarom men
ville göra sig förhoppning. Denna entreprenad-
förvalining trädde i verksamhet den 4 Juli samma
år, och öppnade på vanlig tid med iågra enz2go-
rade sujetter af den fordne Kong!. Thoatern, Tal!-
scenen; men den Lyriska förmådde denna styrelse
icke öppna. Öaskningarna hos puslikea för den
Kongl. Theaterns återupprättande blefvo pu alimäsn-
ns, högljudda och klagande och Kongl. Ma:jt en-l.
slog då en summa af egen handkassa, hvilken, i
försning med ett anslag af H. K. H. Thronfölja-
ren, skulle beredg Kongl. Theaterns återupprättan-
de. Jag, som nu har den ären i minnet åierkalla
dessa förkällanden, såzom argumenter i mitt re-
sonzaement, blef då kaliad och, jag kuade säga,
förbindligs öfvertaiad, ast utföra Theaateros åter-
upprättande och styra den i egenskap af Chef. G3-
nom Korvgl. Maj:is gjorda uppoffring och flera vid-
tagne ekonomiskt verkande åtgärder, öppnades cå
och bibehöllos i verksamhet begge scenerna, för-
svundne undervisningsanstalter upprättades och
varande contracter åtnjöto laglig hbelgd. Kongl.
Thesatern har ock sedermera fortgått, till det me-
sia under vanskliga skiften, men deck från 1823
med betydligen ökad: understöd af Korg! Maj:t.
Då under en sednare tid fråga uppkom att reg-
lera Theaterns under denna tid tillkomna, u:an
tvifvel betydiiga skuld, visade den i sådent af-
seende nedsatta kommitte å ena sidan möjligheten
ait liqvidera denna skuld medelst Theaterns upp-
lösning, och å den andra de stora kostnader och
förluster för enskilde och menliga verkningar så i
afssende på konsten, som i afseende på uppoffrin-
gen af publikens billiga förvästan om bibehållan-
det af en större skådeplats, som skulle följa af den
Kongl. Theaterns uppbörarde. Då upprättades i
enlighet med Kongl. Maj:ts derom afgifne befall-
ning ett förslag till Thaterns reorganisation, samt
en plan att genom successiv amortering komma till
skuldernas godtgörarde, hvarvid Theaterns, genom
den nya organisationens grunder och vilkor möj-
ligegjorda blifvande öfverskott skuile såsom en åt-
minstone indirekt tillaång kunna äfven snvändas.
Kongl. Maj:t giliade deana plan och beslöt, i an-
ledning deraf, a:t de reden sedan längre tid exi-
sterande af föregående Ständer oanmärkte Jemnads
anvisningar på extra utgiftsmedlen, skulla för det-
ta ändamål till ena viss bestämd tid fortfarande ut-
gå. Denna del af fiågan är föremål för Riksrätts
bedömmande och man får då se, buruvida ett ut-
tryck eller sg, k. förbehåll i en af Rikets Ständers
för ett specialt fall afgifen skrifvelse, kan öga kraft
och verkan framför en 30 år gällande med grund
lagen öfverensstämmande statsroglering.
Under så beskaffade förhållenden, som de här
framställde, och med säkra beräkningar, som visade,l
att Theaterns upplösning för en längre tid åtminstone
föranledde till sörre utgifter än dess bibshållande,
och med de varniogar emot en slik åtgärd, som)
erfarenheton lemnade, var det i sanning betänkligt
att densamma tillstyrka, ehuru medgifras bör, att
Kongl. Theatorna upphörande och drömmen om ett I
surrogat i en enskild enireprenad-iheater, hade be-
redt Konungens Rådgilvare måhända befrielse ifrån
både 406 och 407 SS. tillämpniag i detta sfseende.
Pröfningen af denna sednaro fråga underkastade
Frib. oig villigt, och vilie blott tillägga: Hvsadl
bör egentligen kallas National theater? Frib. be-
svarade denna fråga sålundse: d. ä. en skådeplats,
som är undersödd ef Nationer, d. v. 8. som
har ett ändamålsenligt anslag på Statsbucgeten.
I Frankrikes hufvudsiad, der publiken är talrik
och vän af skådeplatssn, finnas icke mindre än 4
nationaltheatrar, hvilka ef kamrarna erhålla, hvar
och ev, en årlig ingalunda obetydlig summe, som
är uppförd på Statsbudgeten, Med detts extra un-
derstöd och recatten bära de sig i alimänhet. En
Kongl. theater med ett statsanslag fåsom hos 088,
ej motsvarande hvad thestern ger i bevillning, li-
kasom våra privaitheatrar utan understöd, äro vis-
serligen nationella, ty landets språk talas der och
landets historiska mionen föreställas der; men na-
tionaltheatrar äro de icke derföre.. Utskottet bar i
sin anmärkning yttrat, ait Theatern bör bära sig
sjelf och kan det så snart den måste. Ingen tids
erfarenket i något land har visat, att en skådeplats
af det större omfång, som den härvarande äger,
burit sig utan serskildt understöd. Med et sådent
har under tvenne år sedan 1893 den ifrågavsarende
Theatern lemnat öfverskott, men dessa åtgingo för
stt fylla bristerna under 2:06 nästföljande åren.
En utmärkt skicklig administration, och ett aftill-
fåiliga omständigheter öksdt tillopp af åskådare,
vållade detta, men samma goda administration ut-
sattes icke destomindre för bristerna. Detta sed-
nare öde blef sedermera det årliga och en sny or-
ganisation erfordrades. Denna har nu inträffat,
grundad på noggranna beräkningar och icke på
blotta önskningar, och försts året af deras tillämp-
niog har skäligen rättvisat dem.
Utskottet hade framställt såsom anmärknings-
värdt enligt 407 Regerlugsformen, att Konun-
gens Rådgilvare fortfarit ati gifva Hans Maj:t råd,
oansgedt de, uti fem, såsom det vill synas mig, af
Utskottet uppgifne fall, funnit H. M. besluta olika
med deras mening, och Utskottet anser detta vittna
om litet förtroende till dessa Rådgifvare och fäster
sig i synnerhet vid ett speciel: fell. Hr v. Hart:
mansdorff har medelst en arithmetisk beräkning
upplyst att inför K. M. sedan sista Riksdag i Stats-
rådet hlifvit behandlade 48,000 mål,?) ett antal som
5) Orimligheten, att på detta sätt räkna, faller
lätt enhvar i ögonen, som ser att af trettio
