RIKSDAGEN. Ridderskapets och Adelns öfverläggning den 4 och 3 Juli, angående anmärkningarne mot den förra Rådgifvarepersonalen. (Foris. från J4 476.) Hr von Hartmansdorff afgal härefter et vidiyftigt yttrande, hvilket redan vari tryckt i ett bihang till Statstidningen, och jomväl åtföljt detta blad. Friherre Åkerhjelm ansåg äfven frågan om 207 G:0s tillämpning emot sig icke andvändbar; han kände sig dock af plist uppmanad att begagna sin rätt, att inför det Stånd; hvaras ban var ladamot, rättvisa do åtgärder, hvilka i Kousiltutionsutskottets memorial blifvit anmärkte, cch med anledning hvaraf äfven emot honom blifvit framsiälll ellar ätminstone afsedd den besynnerliga påfö jd, att han borde skiljas från det embete han innshafi. Utskottets memorial, sade han, cbörjar med en anmälan om 31 föremål för Riksrätts pröfaing, hvilka Utskottet uppgifvit sig hafva till Jusiitie Ombudsmannens handläggning öfverlemnat. Utskostet begagnar dervid peremtoriskt dei uttryck, att Konungens rådgifvare i dessa 31 mål handlat grundlegsvidrigt, försummat att göra 40 i gcrundlagen dem ålagde föreställningar och i sina rådslag afvikit från för dem gällande lagar. Desta omåöme vore visserligen ganska betänkligt, om icke lyckligtvis det återsiode att inför Riksrätt reda verkliga förhållandet i dessa fågor, hvilket då af ett annat forum än Konsiitutionsuiskoitet blir pröf vadt och bedömdt, sedan de anälsgade halt tillfälle at försvara sig, vit utveckla sina skäl och framlägga do begrepp om giundlag och andra legar, som de hysa, och som de troit sig hafva samvetsgranni iakttagit. Derefior fir man se, om i något eller några af dessa mål verklig grundlegsvid:ighet blifvit bogången elier icke Han öfvergick nu till den del af memorialet, som var föremål för Ridd. och Adelns pröfning. Den första anmärkningen,, yttrade han, asom iagår såsom skäl och grund at: bereda da i frågan opinerande Statsrådaledamöters afsäilning, rörer frågan om behandlingen af lagverket Han hade icke deltagit i det anmärkta beslutet: kurde således med opartisk blick beskåda saken. Rikets Ständer hade vid 4834 års riksdag begärt, att en kommittå skulla bildas, för att utzeda sakilpaden emellan den gamla nu gällande lagen och det nya legverket. Denna kommive skulle äfven gärskildt utmärka de tkonomiska frågorna och dörigenom försätta Rikets Städer i ihifål.e att s21 mera under ep eiler flera riksdagar, sösom ordec föllo i Rikets Ständers -underdäniga skrifvelse härom, kunna granska det vigliga laxfö sl:get, insan Rikets Sänder för derag del föresiogo der samma till antagkode. Denna nya kominittt Organissrades år 4835 och inkom tili Kongl. Msj:t reed underdänig hsrmställan om en laskränknlog I kom mittcens åtgärder. Denna hems neg afkommitteen ganska vål motiverad. tod af trenzne erfarne Ju:isier. Desire sin likstämmighet i årigter med den gamla L:g kommitten, hvars kunsksper i ämnet ingen lärer vilja förneka. I Statsrådet befunno sig också vid detta tillfälle trenna kunnige, legferno män. Min kan således säga, att 6 upplysta och sakkunnige män tänkt lika i saken och ansett don fö:esiegna för enklingen mest ledande till det äsyftado vigilga är damålet. För Friberrens begrepp lig det derföre ofattligt, bu:uledes dsana Statsrådets mening kun de föranleda till en anmärkning, som borde erundlägga dessa embetemäns afsättande, och enda grun den derför synes också vara Konstitutionsutsäottets olika opinion mad deras. U:ekottet bade I 3:dje punkten rlkiat snmärknicg emot dem af Konurgens rådgifvare, som år 1838 tillstyrkt så kallade väsendiliga förändringar i Judereglementet, och mot den föredragande, som deri infört obestätada stedganden. Frib. var ickze blend de rådgifvare, som tillstyrkt förändringsroa, och en föregående telara och f.d. Siatsssiretersre bade utreds förhållandet. Hen fäste sig blott vid den be: pämning sf lag, som Uskottet gifrit detta reglomente. Samma reglersente var et utbyte mot ev förut varande regizmente, tillkommet i enahsnda administrativ väg, sera det nu ifrågasette. Det förra innebar i vissa häcgecenden en stor frihet för den korporaiion, hvilken dest afsög; det sednero, med undantag af en utsträcktare frihet i afseende på bosättningsorten, innebär en stor inskränkning; ty då det förut var judarce tillåtet, att efcer ankomsten till riket utöfva hvad närlngsfång eller yrke de bebsgade, utan några fästade vilkor dorvid, innefattar des sednare, att dö I byarjo yrka och näriogfång äro ställda under lendsts allmänt gälJande lagar, så i juridiskt som i ekonomiskt afseende,och vid sådant förhållande bordo men rättvis ligen ej kslla det nya reglementet en emancipation, såsom det med betänklig verkan blifvit i allmänhet benämndt, utan låta det vara hvad det är: en ordningsstadga, som hänvisar till Jagetne. Hvad angick reglering :öracde soldate:s skyldig: het eller icke skyldighet att utgöra dagsverken vid kyrkobyggnad, hade Ständernes skrifvelse remitterats till vederbörande kollsgier cch konsisto:ier. Deras utlåtanden inkommo, såsom Utskottet sjelf upplyst, icke förr än år 1836, då BSiänderna voro åtskiljde, och när frågan sedermera föredroge, hemställdes huruvida icke lämpligt vore, alt för närvarande låta benne förfalle. Vid en sådan behandling syntes Frib. icke skäl vara för handes:, satt anse ett uraktlåtande vara begånget, som borde föranleda till den föredragandes och rådgifvarnes skiljende f.än dorss embeten. aFrågan blef ju icke bografven, utan endast uppskjuten för tillföjlet. Utskottet har i femtio anmärkningen yrkat ansvar derföre, att Konungens Rådgifvare gifvit alltför hestämda föreskrifter i afseende på bevakandet ef oo AA oe ss atada an lavgrana af sc lar