RIKSDAGEN.
Ridderskapets och Adelns öfverläggning den
4 och 3 Juli, angående anmärkningarne
mot den förra Rådgifvarepersonalen.
(Foris. från J4 476.)
Hr von Hartmansdorff afgal härefter et vidiyf-
tigt yttrande, hvilket redan vari tryckt i ett bi-
hang till Statstidningen, och jomväl åtföljt detta
blad.
Friherre Åkerhjelm ansåg äfven frågan om 207
G:0s tillämpning emot sig icke andvändbar; han
kände sig dock af plist uppmanad att begagna sin
rätt, att inför det Stånd; hvaras ban var ladamot,
rättvisa do åtgärder, hvilka i Kousiltutionsutskot-
tets memorial blifvit anmärkte, cch med anledning
hvaraf äfven emot honom blifvit framsiälll ellar
ätminstone afsedd den besynnerliga påfö jd, att han
borde skiljas från det embete han innshafi.
Utskottets memorial, sade han, cbörjar med en
anmälan om 31 föremål för Riksrätts pröfaing,
hvilka Utskottet uppgifvit sig hafva till Jusiitie
Ombudsmannens handläggning öfverlemnat. Utskos-
tet begagnar dervid peremtoriskt dei uttryck, att
Konungens rådgifvare i dessa 31 mål handlat grund-
legsvidrigt, försummat att göra 40 i gcrundlagen
dem ålagde föreställningar och i sina rådslag afvi-
kit från för dem gällande lagar. Desta omåöme
vore visserligen ganska betänkligt, om icke lyck-
ligtvis det återsiode att inför Riksrätt reda
verkliga förhållandet i dessa fågor, hvilket då af
ett annat forum än Konsiitutionsuiskoitet blir pröf
vadt och bedömdt, sedan de anälsgade halt tillfälle
at försvara sig, vit utveckla sina skäl och fram-
lägga do begrepp om giundlag och andra legar,
som de hysa, och som de troit sig hafva samvets-
granni iakttagit. Derefior fir man se, om i något
eller några af dessa mål verklig grundlegsvid:ighet
blifvit bogången elier icke
Han öfvergick nu till den del af memorialet, som
var föremål för Ridd. och Adelns pröfning. Den
första anmärkningen,, yttrade han, asom iagår så-
som skäl och grund at: bereda da i frågan opine-
rande Statsrådaledamöters afsäilning, rörer frågan
om behandlingen af lagverket Han hade icke
deltagit i det anmärkta beslutet: kurde således
med opartisk blick beskåda saken.
Rikets Ständer hade vid 4834 års riksdag begärt,
att en kommittå skulla bildas, för att utzeda sakil-
paden emellan den gamla nu gällande lagen och
det nya legverket. Denna kommive skulle äfven
gärskildt utmärka de tkonomiska frågorna och dör-
igenom försätta Rikets Städer i ihifål.e att s21
mera under ep eiler flera riksdagar, sösom ordec
föllo i Rikets Ständers -underdäniga skrifvelse här-
om, kunna granska det vigliga laxfö sl:get, insan
Rikets Sänder för derag del föresiogo der
samma till antagkode. Denna nya kominittt Orga-
nissrades år 4835 och inkom tili Kongl. Msj:t reed
underdänig hsrmställan om en laskränknlog I kom
mittcens åtgärder. Denna hems neg afkom-
mitteen ganska vål motiverad. tod
af trenzne erfarne Ju:isier. Desire
sin likstämmighet i årigter med den gamla L:g
kommitten, hvars kunsksper i ämnet ingen lärer
vilja förneka. I Statsrådet befunno sig också vid
detta tillfälle trenna kunnige, legferno män. Min
kan således säga, att 6 upplysta och sakkunnige män
tänkt lika i saken och ansett don fö:esiegna för
enklingen mest ledande till det äsyftado vigilga är
damålet. För Friberrens begrepp lig det derföre
ofattligt, bu:uledes dsana Statsrådets mening kun
de föranleda till en anmärkning, som borde erund-
lägga dessa embetemäns afsättande, och enda grun
den derför synes också vara Konstitutionsutsäottets
olika opinion mad deras.
U:ekottet bade I 3:dje punkten rlkiat snmärknicg
emot dem af Konurgens rådgifvare, som år 1838
tillstyrkt så kallade väsendiliga förändringar i Ju-
dereglementet, och mot den föredragande, som deri
infört obestätada stedganden. Frib. var ickze blend
de rådgifvare, som tillstyrkt förändringsroa, och
en föregående telara och f.d. Siatsssiretersre bade
utreds förhållandet. Hen fäste sig blott vid den be:
pämning sf lag, som Uskottet gifrit detta reglo-
mente. Samma reglersente var et utbyte mot ev
förut varande regizmente, tillkommet i enahsnda
administrativ väg, sera det nu ifrågasette. Det för-
ra innebar i vissa häcgecenden en stor frihet för
den korporaiion, hvilken dest afsög; det sednero,
med undantag af en utsträcktare frihet i afseende
på bosättningsorten, innebär en stor inskränkning;
ty då det förut var judarce tillåtet, att efcer an-
komsten till riket utöfva hvad närlngsfång eller
yrke de bebsgade, utan några fästade vilkor dorvid,
innefattar des sednare, att dö I byarjo yrka och
näriogfång äro ställda under lendsts allmänt gäl-
Jande lagar, så i juridiskt som i ekonomiskt afse-
ende,och vid sådant förhållande bordo men rättvis
ligen ej kslla det nya reglementet en emancipation,
såsom det med betänklig verkan blifvit i allmän-
het benämndt, utan låta det vara hvad det är: en
ordningsstadga, som hänvisar till Jagetne.
Hvad angick reglering :öracde soldate:s skyldig:
het eller icke skyldighet att utgöra dagsverken vid
kyrkobyggnad, hade Ständernes skrifvelse remitte-
rats till vederbörande kollsgier cch konsisto:ier.
Deras utlåtanden inkommo, såsom Utskottet sjelf
upplyst, icke förr än år 1836, då BSiänderna voro
åtskiljde, och när frågan sedermera föredroge, hem-
ställdes huruvida icke lämpligt vore, alt för när-
varande låta benne förfalle. Vid en sådan behand-
ling syntes Frib. icke skäl vara för handes:, satt
anse ett uraktlåtande vara begånget, som borde
föranleda till den föredragandes och rådgifvarnes
skiljende f.än dorss embeten. aFrågan blef ju ic-
ke bografven, utan endast uppskjuten för tillföjlet.
Utskottet har i femtio anmärkningen yrkat ansvar
derföre, att Konungens Rådgifvare gifvit alltför he-
stämda föreskrifter i afseende på bevakandet ef
- oo AA oe ss atada an lavgrana af sc lar