genom en förminskning. XI afseende på de 4000 Rår Kammarkollegium ätnjuilt, så hade donna sum. ma, under en längre följd af år, oanmärkt, liksom alla dylika anvisningar af besparingarne utgått, och var således icke heller något nytt anslag. Dispositionen till Presidenten derstädes af de möjligen ledigblifvande lönerna för några underordnade tjenstemän,) var så mycket nödvändigare att medgifva, som denna Presidont ännu för närvarande icke står i afseende på lön i bredd med åtskilllige af de öfrige, och likväl befianer han sig i spetsen för ett af de mest operösa och med göromål öfverhopade embetsverk. Uti 42:a enmärkningspuokten har Utsk. fåstat uppmärksamhat vid disposisionen af lilla kreditivet för bofåstningsarbeten vid Waxholmen. 63 Reg. Formen stadgar, att för oförutsedda händelser af sättas 2:no summor, en mindre och en siörre, den förra att till rikets försvar eller andra högst vigti-! ga och angelägna ändamål, och den sednare, avt i händelse af krig användes. Här är således frågan: var deta en oförutsedd händelse. Frih. yttrande ati Konst. Utsk. har egt ett Statsrådsprotokoll, som visar, att från den ståndpunkt, der både det politiska och militäriska i främsta rummet skall bedömas, et; meddelande lemnades till Statsrådet afden vigtiga beskaffenhet, ait det ej bordt lemnsas utan det högsta afseende. Konusgens Rådgifvare hade kunnat ådraga sig en mycke: tyngre förebråelso, om de icke afsett vigten al detta meddelande, som påkallade ett snart iståndssättande af pämnde föstning, samt befåstand2 af inloppet tili hufvudstaden, och Konungens Rådgifvare tvekade således icke att anse detta förhållande aildeles adequat till hvad i nyssnämnda grundlags är såsom anledning till lilla kreditivets begagnande uppgifvet. Hvad vigten och angelägenbeten af ändamålet angår lärer således ej behöfva tilläggas något, helst det vissarligen ej fios någon, gom ej inser, att af ailt som bör befästas och bavaras emot en så kallad coup de mainp, måsta hufvudstaden stå i främsta rummet, Frih. upptog derefter frågan om Hand. och Sjöfartsfondens anlitande för Trolihätte kanaten, hvilket vi förbigå, såsom af Hr Skogman utredt. 49:8 anmärkningen hade Utsk. rigtat emot Koungen Rådgifvare derföre, att de tillstyrkt utbetalningar till aflöning för truppar, som under sommaren 4838 dels kommenderades ait här qvarstanna efter mötet, och dels inkommenderades till hufvudstaden. Dessa utbetalningar föranleddes al i kommandomål fattade beslut. Jag vill dock nämne, att då så beskaffade mål som dessa i Siatsrådet förekomma, sker det visserligen icke för att underkänna de i kommandomålsväg derom redan fattade beslut, utan endast för att tillse, huruvida de för verkställigheten doraf nödige kosinader kunna egruadlagligen af de under styrelsens disposition ställde medel utgå. Ett afstyrkande i Statsrådet rör er således endast den sednare frågen, och kan icke rimilgtvis röra det redan fattade och till sin början vanligen i verket satta beslutet. Utskottet har i detia afseende likasom velat förebrå Statsrådeis ledamöter, att de icke gjort observation vid föremålen för dessa kommenderingar, och icke förskaffast sig upplysning om hvad som egentligen motiverade dem. Hr von Hartmangdorff hade redan förekommit Frih. med sin framställning 1 denna del af frågar. Någos hade han dock ati tillägga. Ait någon serskild upplysning i detta fall icka var mera nödig för Statsrådet än för hela Stockholms publik, hvaraf väl ingen till begreppets ålder hunnen person fanns, sora icke såg, att dåvarande uppträden kunde la da derhän, att enskild och allmän säkerhet sattes på spal, derest den svaga garnisonen ej erhölle förstärkning, torde imedlertid ej behöfva bevisag. Icke destomindre meddelade Kongl. Maj:t Statsrädet en formlig förklaring, då frågan om de hufvudsakliga anordningarne för garnisonsförstärkningens saflöving förevar och beslutades, att just dessa omständigheter, nemligen de synoch hörbara oroligheterna och uppträdena på gator och torg voro orsaken till truppickommendering och således till den temporärt inträffade högre kostnaden. Uian av afhandla sättet för dessa truppers användande, med hvilket Statsrådet haft plaw intet att skaffa, ville Frih. likväl jomföra styrkan och tiderna för de iskommendsringar till hufvudstaden, som skedde 4838, med dem hvilka af likartade anledningar skedde 4810. Man skulle då fiona en betydlig olikhet, så väl i afseende på orsakens, nemligen oroligheternes uthållighet, som i afseende på den styrka, man trodde sig böra sammandreage för bufvudstadens säkerhet och på den tid förstärkningarne dor qvarhöllos. Utvecklingen häraf förbigå vi, såzom föga upplysande och full af detail-fel i uppgifterne. Argående anmärkningen att Kon. Rådg. tillstyrkt den med betydlig skuld behäftade Kongl, Thesterns bibehållande, ! stället för att ingå uti och vidare utveckla Kongl. Msj:ts längre tid förut framställde, förslag om en National-theaters upprättande, yttrade sig Frih. på följande sätt: aStatsråders klanårade tillstyrkande, att konpgl. theatern borde reorganiseras och en undersökning ske, för att utröpå huruvida och på hvad säst doss skuld kunde genom lämpligt röglerade afbetalningar godtgöras, årföljdes, när frågan sedan kom till handläggning, likväl af den bifallna bemställan, ati en kommitte skulle nedsättas, för att utreda frågan om Kongl. Theaterns bibehållende eller upplösning, med ålig. gande att uppiysa följderna af den sednare åtgärden och hvad då stod att vidiaga för theaterskuldens godtgörande. Likasom förut upplystes äfven då, att theaterns upplösning skulle förorsaka ganska betydliga utgifter, Oberäknadt den tillvexte skuldens godtgörande, skulle alla ingångne kontrakter, så länge de varade, till fulo godtgöras, hvilket erfordrade en icke ringa summe. Dernäst skulle de flera pensioner, som voro ställde på theaterkassan,. fortfarande utgå. Vidare komme kapellets aflöning, åtminstone för den del deraf som bibehöilles, fortfarande att utgå. Ytterligare skulle de af hofvet begagnade platserna (!) ifall theatern blefve en såkallad National-thoater i enskild mans hand, godtgöras med motsvarande värde, (?) hvilket föranledt ganska betydlig kostnad, och slutligen återstod att besörja mera än hundrade individers underhåll, som förut anställde vid kongl.theatern, genom dess upphörande, förlorat en påräknad bergning (?), Då man för öfrigt går till erfarenheten, i afseende på denna theaters upplösning, finner man