(Införes på begäran efter ett landsortsblad ) aNyligen jordfästades på Dalsland en afvårtids tappre krigsbussar, Kaptener och Riddaren sf Kongl. Mesj:ts Svärdsorden Philip Fiach, och begrafaingsakten egdo kögtidlighet så i religiöst som militäriskt efseende, och det med rätta, ty den hängångne bade gjort sig förijent af det förra genom sitt sanna menniskovärde, och af det sednare genom sin mandom. Philip Flach utmärkte sig först vid förposterne i Pomeorn under ruvsrande Krigsministerns, Friherre Czderströms käcka beäl, och vann sin sista lager den 46 April 4807, då han på yttersta förposten raed sina 50 man förskansad inom en kyrkomur så tappert emottog den enryckande Franska armeen, att dess befälhafvare Marskalken Mortier vid ett sammenträde nägra dagar derefier med framlidne H. Exellence Grefve Essen på det högsta lofordade den tappre förpostehefen. Philip Fluch öfvermannad blef slutligen tillfångatagen, men då Grefve Essen rapporterade Gustaf Adolph hvad Franska rmaarskaiken om hopom yttrat, utnämndes, han ehuru fången och blott löjtnant, till riddare af Svärdsorden, en utmärkelse, som den tiden gjorde mycket uppseende. Den tappre återkom till få derneslandet 4810, hadse sedan omverxlanda öden, hans bragd glömdes och stjernan blef hans enda lör; men han doz aktad och saknad af många väcnner, såsom en ärans man.