protokollet inryckta bilsgorna, engående huru vid ett par föregående Riksdagar förhällits med aflöning för Ståndets e. o. kanslistor, aldrig varit inför Siåndet upplästs, utan är det först genom en tidning som troligen de flosia af Ständets medliemmar haft dena fågpnaden aut lära känna dessa bilagors innehåll. I sjelfva bufvudfrågan betyda också dessa bilagor ingenting; men i afseende å Hr Limnelis attest, att frågsn om aflöningens fördelning icka egentligen skulls tillhöra Ständet, hade dei dock icke skadat, att nämnde bilagor blifvit ordentligen föredragae. Man begagcar äfven tillfället att, i afseende ä en Ståndsledamots uti ifrågavarande protokoll befintliga yttrande om det vanärande, att ändra första beslutet angående kanslisternes arfvoden, badja läsaren ge sig till tåls, wildess det protokoll, som afhandlar denna fråga, varder allmängjordt, då läsaren får veta, att större delen ef Siåndet förklarat sig icke kunna begripa, att något hinder af grundlagen mötte för återkellande af ett beslut, som endast och allenast angick Ståndets eoskilda ekonomi och hvilket för öfrigt visat sig hafva fö:anledt till godiyckliga åtgärder å dess Sekreterares sida. Den utgång saken fick, i thy att hsla Ståndet, med afvikelse från förra beslutet, på grund hvaraf f. d. Sekreteraren Heurlin trott sig kunna dela arfvodena olika, bestämde att de samma skoJa hädanefier utgå lika, tyckes bäst afgöra kburuvir da den der vanäran var så alldeles riktigt placerad.