sig sjelft, att detta måste hatva en vigligare bestämmelse än att bekriga bergsfolken; iy fö: en angelägenhet af andra ordningen lärer mar svårligen använda landets första militär-tslarg Det är fastmera sannolikt, att så snart de Turkiska: angelägenheterna antagit en fastare form, och till någon del förlorat sin hotande karakter, en betydande Rysk arime torde uppbry:sa till medlersta Asien, dels för att tukta röfvarsfoiken, dels för att sälta en gräns för Eugelsmännens inflytande, hvilket allt mer och met tager öfverhanden i Norra Indien; ty om Ryssarne, medan det änna är wWd, försumma att göra sitt supremat gällande i Medel-Asien, så torde det snart vara för sent, emedan de Engelske utskickade icke försmå något medel, att väcka misstankar emot Rysslands afsigter och att till ett allmänt förbund emot Ryssarne förena samtliga befolkningarne i Kabulistan, ända till Cirkassierne och Lesgbierne. I närvarande stund sätta de alla krafter i rörelse, att i Södra och Sydostliga Iran åstadkomma oroligheter, för att sätta Schahen i Persien i förlägenhet och nödga honom att kasta sig i Englands armar. Engelsmännens politik i Syd-Asien är slug, och stödjer sig på ett nät af verksamma intriger; imedlerud är den Ryska politiken icke mindre slug, och om den ceckså i Vestra Europa gör mine af att blott uppträda försonande, ja understundom till och med, i förbållande till de anspråksfulla, i sin stolthet inskränkta öboerne (?), låter sig behaga att synas narrad, så sker sådant likväl blott för att operera desto säkrare, och i stillhet förbereda de verksammaste åtgärder. Alf tidningarne är redan kändt, att Kejsar Nicolaus d. 28 Juni inträffat i Krasnoje-Selo, hvarest i denna stund hålles ett stort krigsråd, emedan flere af de dugligaste generalerne blifvit ditkallade. Såsom det säges, skall Kejsaren, emellan d. 20 och 25, företaga en resa till Svarta Hafvet, och vid samma tid torde äfven furst Paskewitsch begifva sig dit, för att biträda monarken vid hans vidare förehafvanden. MEXIKO. I London hade man underrättelser från Mexiko af d. 20 Maj. Med undantag af hbalfön Yucatan, rådde nu lugn öfverallt i landet. Regeringen hade för afsigt, att skicka en ansedd person dit, för att underhandla med insurgenterne. Gränsen emot Texas var tryggad genom general Arista, och sedan federalisterne blifvit slagne och deras anförare Zapala omkommit, voro dessa icke längre i stånd att någonting uträtta. Regeringen skall ämna att åter afskaffa den tullafgift af 45 procent, som för någon tid sedan lades på inhemsk transito och förbrukning. ARABIEN. Enligt korrespondensunderrättelser till Morning Chronicle från Alexandria af d. 26 Juni, hade Araberne åter gjort ett anfall på den af Engelsmännen besatta fästningen Aden. De hade redan inträngt inom fästningslinierne, men blefvo då tillbakaslagne, med en förlust af 130 dödade. Engelsmännen förlorade blott 6 eller 7 man. Fästningen hölls dock innesluten af 3000 Araber, och man befarade ett nytt anfall. De Egyptiske trupperne i Arabien hade anträdt sitt återtåg till Egypten, och Yemen var till större delen af dem utrymdt. ———A Med södra snällposten erhöllos underrättelser från Paris af d. 20, från London af d. 24, samt från Hamburg af d. 25 dennes. FRANKRIKE. Marskalk Grouchys process emot General Berthezene för dennes yttrande, i afseende på marskalkens förhållande i slaget vid Waterloo, tros förekomma om en månad i Pärskammaren, hvilken skall konstituera sig till domstol i denna affär. I Perpignan hade de stackars utsvultne kaa Sm RB LR oo KS ARA EV LA ZI lasso n oc a AE a