AR Till en vän, som nyligen förlorat en öm och älskvärd maka. Din förlust är för stor för att mildras af ord; Och din smärtia den känner jag väl, i Då från jorden blef ryckt upp till himmelens land, Din Maka, din hälft af din själ! Vid din sida hon njöt hvarje jordlifvets fröjd; Men till Angel ren mognad Hon var; Och sin kärlek till ig bon ju offrande vist, Då sin afbild hon lemneat dig qvar. Dock — af tiden skall läkas det blödande sår; Och i hjertat skall vakna ett hopp; Och mot himlen skall så!unda tanken bli vänd, Som vill söka den älskade opp. Ty af döden blott lösas de jordiska band, Icke själens — de himmelska — nej! Dot är endest på stofshyddan härjaren rår, Men det eviga skiljer han ej! — August.