AR
Till en vän, som nyligen förlorat en öm och
älskvärd maka.
Din förlust är för stor för att mildras af ord;
Och din smärtia den känner jag väl, i
Då från jorden blef ryckt upp till himmelens land,
Din Maka, din hälft af din själ!
Vid din sida hon njöt hvarje jordlifvets fröjd;
Men till Angel ren mognad Hon var;
Och sin kärlek till ig bon ju offrande vist,
Då sin afbild hon lemneat dig qvar.
Dock — af tiden skall läkas det blödande sår;
Och i hjertat skall vakna ett hopp;
Och mot himlen skall så!unda tanken bli vänd,
Som vill söka den älskade opp.
Ty af döden blott lösas de jordiska band,
Icke själens — de himmelska — nej!
Dot är endest på stofshyddan härjaren rår,
Men det eviga skiljer han ej! —
August.