MT RR
namn åt än det ena, än det andra kotteriets
eller korporationens, till och med bdetalta om-
bud, till förordande af deras enskilda förde-
lar )). Men hvad som verkligen kan väcka för-
undran, är att oefterrättigheten i Freja kunnat
gå så långt, att hon allsicke fattat det egent-
liga af den ställning, hvari den ifrågavarande
ministeren befann sig.
Läsaren torde erinra sig, att då frågan om
en förändrad organisation af Statsrådet, i början
af Riksdagen förevar hos Riksstånden delade vi
icke deras öfverspända förhoppningar,som trod-
de att denna reform skulle uppfylla allan rättfär-
dighet eller allt det hufvudsakliga som natio-
nen hade att önska till vinnande af ett verkligt
konstitutionelt regeringssätt. Vi ansågo likväl
ganska vigtigt, att den blefve bifallen, derföre
att det åtminstone borde föra ett det politiska
förhållandet mellan samhällselementerna ett li-
tet steg framåt, hvilket prosten Ödman i Pre-
steståndet riktigast angal med benämningen ctupp-
fjät.v Orsaken lill dessa båda omdömen låg deri,
att förändringen, efter vår tanka, i och för sig
sjelf ingalunda egentligen ökar folkets morali-
ska inflytande på regeringsmakten i det hela, ej
heller Rådgifvarnes ansvarighet med hänseende
till hvarje regeringens beslut serskildt; i syn-
nerhet om, såsom vid förflutna Riksdagar, blot-
ta reservationer till protokollet anses tillräckli-
ga att freda dem fiån all påföljd och regenten
sålunda lemnas i sticket immför opinionen. Men
den omständigheten, att samtlige departements-
cheferne numera skola öfvervara konseljerna,
måste likväl gifva åt hvarje föredragande ett
vida bättre stöd af kollegernes råd, och åt mi-
nisteren i det hela, om den består af män med
någon känsla af sin pligt och sin ställning, en
större sammanhållning och en starkare mora-
lisk kraft att motväga aallenastyrandet, i de
fall då sidoinflytanden eller en ensidig person-
lig åsigt kunde vilja göra sig gällande hos
detsamma. - För denna moraliska motvigt
mot allenastyrandet var det, som vi ansågo re-
formen innebära någon nytta, fastän denna än-
nu altid blir otillräcklig såsom garanti för na-
tionen, så länge icke representationens morali-
ska inflytande tillika gjort sig gällande till den
grad hos regenten sjelf, att han enligt det verk-
ligt representativa systemets ide anser sig af
sitt höga kall och nationens förtroende förplig-
tad, att välja sina nya rådgifvare i den rikt-
ning, som tänkesätten hos representationens
majoritet antyda, utan afseende på personliga
tycken.
Det är i konseqvens med denna åsigt af den
nya Statsrådsorganisationen, som denna tidning
äfven handlat i afseende på de nya ministrar-
ne, utan att vika ifrån den öppenhet, som all-
tid tillhört oss. Sålunda hafva vi i afseende
på hvardera af dem serskildt, vid deras utnäm-
nande icke kunnat undgå att uttala den öfver-
tygelsen, att hvarken deras föregående ställning
eller tillkännagifna politiska åsigter gaf något vä-
serdtligt af dem att hoppas för reformernas sak;
äfvensom vi oförbehållsamt yttrat våra anmärk-
ningar vid åtskilliga åtgärder och propositioner,
som under deras tid från regeringen utgått.
Men ehuru hela sammansättningen nogsamt up-
penbarade, att de endast voro att anse såsom
, Hvarken tid eller utrymme tillåta oss att
egna någon längre skriftvexling åt denna tid-
ningspolemik, hvarmed vi utan serskild an-
ledning troligen ej heller i dag hade kom-
mit att uppehålla oss. Men då detta nu
skett, tage vi oss friheten i förbigående fråga
Frejas nuvarande redaktör, om han icke för-
står eller icke vill förstå 2vad det vill säga,
alt emot bättre vetande och handlingar, som
ligga för öppen dag, med en lögnaktig lätt-
sinnighet dikta på andra afsigter, som re-
dan på förband äro vederlagda. — El-
ler hvad kallar man till exempel det,
att såsom ännu i Tisdagsbladet af Freja skedde,
med citationstecken tillägga Aftonbladet att haf-
va förordat goda boningsrum åt ministeren,
då likväl Aftonbladet snart sagdt ensamt yttrat
sig emot förslaget om dessa boningsrum, och
Freja sjelf deremot i M 36 lemnade det vo-
tum, i afseende på de nya ministrarnes lö-
ner, att man visserligen skulle kunna tycka
att deras storhet ej motsvarade embetets vigt
och anseende,, samt tillika yttrade den förmo-
dan, att de torde förhöjas nästa Riksdag, om
nationen blir belåten, ochslutade med til-
lämpning af Napoleons sats: lIngen stat är
nog rik att den kan löna sina embetsmän,
d. v. s, att de böra hafva så mycket som
staten möjligen kan gifva dem? — Hvad sy-
nes vidare derom att, då Aftonbladet vid ett
tillfälle yttrade sin otålighet deröfver, att in-
ga reformförslager ännu afhördes, och dervid
ironiskt använde orden: atålamod öfvervinner
surkålp,, så citerar Freja detta ordspråk lögn-