ov DI URTUUUVIS IVFFAIJjAS, MNMVI SFR ER
för alltid blottställda? Detta förslag borde af sam-
mansattia Utskottet jemkas, och i flire afseenden
undergå förändring, för att kunna blifva på något
sätt verkställbart.
Prosten Afzelius instämde med Biskoparne Nibe-
liu3 och Agardb. Hoemaläsniogon borde ej för-
bises. Den stode i samma förhåilende till uader-
visningen i folkskolan, som vid trivial-skolorna den
enskilda undervisningen till den allmänna i skolan.
Lärarnes lön borde vara minst 25 tunvor. Gossar
och flickor borde wvexelvis hvaranonan dag besöka
skolan. Då många gymnasister säkert ej skulle
förkasta en sådan plats, och apologist-skolorna ger-
na kunds förse med de öfrige behöfliga lärarne,
torde ej seminarier beböfvas, uten det dertill an-
slagna bättre användas till förmån för folk-lärarne.
Staten bör dessutom bidrega och genom allmäsna
influtna medel i och för dowia ändamål bekosta in-
rättningen.
Prosten Nordhammar trodde ej, att brist på un-
dervisning vållat detta behof af förändring, men
väl brist på begagrande af nu befiniliga inrättnin-
gar, och i allmänhet försummad uppfostran. Roten
till detia onda och upphofvet till denna brist vore
dock att söka, ej hos de lägre folkklasserna, utan
just hos de högre, som på dem i så betydlig mån
både medelbart och omedelbart inverka; och kom-
me denna tidehvarfvets klegan till ej ringa del
att drabba qvinnan, i det förvånda tilistånd, hon
ru allmäzligen uppträder, som maka och husmo-
der, samt barnens fostrarinna. Förgäfves söker man
nu hos henne hvad som fordom utgjorde hennes
ära. Hon var då en värdig husmoder, hvars stolt-
het var trefnad och ordning inom hus, som kunde.
sammanhålla allt, och i vä! uppfostrade och dyg-
diga barn såg sin heder. Nu är det annoslunda,:
och sår illa till. Få kunna nu blifva husmödrar;!
till och med inom handtverkare-familje: na är detta
förhållande att öfverklaga. Qvinnan är nu i all-
mänhet för hög, för bildad för att vårda sig om
de husliga småsakerna. Hon vill synas, lysa och.
göra uppsesnds; men att i stillhet verka och
lyckliggöra inom den busliga kretsen, försmår
hon, och försiår det ej. Aadras ej detta olyck-
liga förhållande, så äro alla bemödander, för
bildningens och sedligheters bef:ämjande fåfängt
anväsda och bortslösade. Men också med mannen
står ej rätt till, serdeles i de högre stånden; och
mången med lärdom och rik erfarenhet är för bög,
ja, för lärd för att nedlåta sig till delaktighet i
barneos uppfostran. Det heter dock: vita, non;
schola discimus; ett ordspråk, som ej vore ur vä-
gen att bebjerta.
ARV FB VY
Datta förbållande är så ömt; det
rör sambället, det heligaste för medborgsmenniskan,
och det rör detta samhälles heligaste grundvalar. Tal.
kan ej annat än hembära sin tacksamhet till Utsk. för
dess grundliga behandling af ämnet, men tror det:
hela ej mycket kunna uträtta, förr än ofvan åbe-
ropade förhållande blir med allvar bekämpadt; in-
stämmer med detsamma serdeles i fråga om reli-:
glösa undervisningen och föräldravården, såsom de:
nödvändigaste; men i detaljerna skuile Tal. önska l
ändring. Tidens bildning vore i det närmaste falsk.
Deno går us; på fåfänga, och har till lägre, fattigare)
klasserna kommit från de högre. En sorts högre, men
dock så yilig bi!dning, bör den vål påtrugas barnen,
för det de en gång möjligen skola deltaga i lag-
stiftningen? och afses kanske, då det heter, att
gosse och flicka lika skola i undervisningen delta-
ga, en kammare af båda könen, som med tiden
vore att förvänta? Denna tid lärer väl ännu vara
långt eflägsnad. En fast skola torde väl fordras
och billigt böra inrättas, men likväl bör kommu-
nen dermed få föranstalta. I seminarier böra lä-
rare likväl ej bildas, utan kan det ganska väl ske
vid andra läroverk. Pastor borde till och med va-
ra en sådan bildare, och bör det stå öppet för den
det vill. För ett rent sinne, allvarlig håg och godt
hufvud kan ej så synnerlig förberedelse behöfvas,
uten kan det erforderliga lättast genom praktik
vinnas. Såsom allmän lag blir betänkasdet verk-
ligen på många ställen betänkiigt. I afseenda på
lärarens skiljande f:ån sin tjenst, när för skridan-
det framåt han ej mer kan vara dertill tjenalig, bör
rättighet dertill tillkomma kommunen, dock vore
obilligt, att den sålunda skiljde skulle blifva utan
hjälp, och få plikta för hvad han ej i visst afse-
ende är skull till, Derpå bör tänkas. Pastorer bö-
ra ej vara lärare, men väl, så mycket andra göro-
mål tillåta, dertill bidraga; kunnandes adjunkten,
om han så vill, dertill antegas. Hvem som i an-
nat fall skulle förrätta pastors många göromål, Vo-
re lätt att inse. Argiften af 2 högst 6 sk. vore ej
oskä!ig, äfvensom någon inträdesafgifit, men derom
böra församlingarne sjelfva få besluta, då så väl i
detta afseende, som äfven hvad löner baträffer, in-
tet stadgande vore för alla orter gomensamt möjligt. !
I Mselmötrakten äro förhållandena vida skilda från
dem i Särna; och får S:aten ej för häfiigt gripa
uti byad som rör Svenske mennens frihet. Föräl-
drar böra först få föranstalta; i Talarens hemort
skulle åtminstone mången tsga ilia vid sig öfver
ett sådant tvång. Fordringarne gå också något för
långt och böra åt pastor och kommun mera öf-
veriemnas. Husbondes ensvarighet för underhaf-
vandes bildning bör ej så bestämdt yrkas; icke hel-
ler bör lista på dem, som ej bivista skolan, upplä-
sas. Det vore opassande, sardeles då just, när man
vill afskaffa alla skamstraff. Pastor borde också
mellan skoltiderna få framkalla barnen till förhör,
samt ungdomen i allmänhet 4 å 2 gånger om året,
äfven efter admission. På familj-lifvets förbättran-
de berodde dock det hufvudsakliga, ty med exem-
pel af Preussen styrktes, det undervisningen ej är
tillräcklig att förekomma brott. Uti Berlin fingo
år 4839 412,963 fattiga barn undervisning; likväl
befunnos vid samma tid 500, mellan 42 och 20 år,
I fängelserna för brott anklagade. (Forts. följ.)
STOCKHOLM den 30 Juli.
Dagens utländska poster medförde tidningar
rån Paris af d 419, från London af d. 24,
samt från Hamburg af d. 24 dennes. Från
Konstantinopel gå underrättelserne ej längre än
ill samma dag, som med förra posten, eller
;
j
;
j
j