en interimistisk eller öfvergångsministere, äfven om detta ej serskildt bekräftats af de förbehåll flere gjort om bevarad reträtt till sina förra platser, så märkte man snart på det raseri, hvarmed isynnerhet de, som kunde anses för den egentliga själen i denna ministere, angrepos af kamarillans och det byråkratiska kotteriets organ, att det icke stod till alldeles såsom förut. Någon friktion måste synbarligen emellanåt äga rum innanföre, då det kunde taga så hett eld utanför och hos kamarillan. Redan denna sistnämnda omständighet ensam borde för den konstitutionella delen af pressen utgöra något skäl att hvila på hanen, utan att derföre lemna föremålen ) ur sigte, d. v. s. att låta den nya regeringspersonalen handla innan man dömde den. Det var också först efter de förvånande omständigheterna vid Riddarhusets val till förstärkt StatsUtskott, hvilka tycktes sätta utom allt tvifvel att hofvet, kamarillan och ministrarne der hade handlat efter fullkomlig äöfverläggning med hvarandra, som man hade en rättvis anledning att uttala ett allvarsamt ogillande omdöme öfver detta de nya ministrarnes sätt att fortgå i de gamla hbjulspåren, så mycket mera, som det visade en bristande takt att ej fiona, det Ständerna 1 alla fall ville se dem i händerna, innan de beviljade dem större anslag, och att en ny regerings hufvudsyftemål nödvändigt måste blifva attspara. Den andra och ännu hufvudsaktigare anledningen lemnades af de nya propositionerna till Rikets Ständer, och dessa åtgärder sammanräknade, tillika med några förklaringar af Hr Grefve Posse på Riddarhuset, syntes numera gifva tydligt tillkänna, att ,de nye, redan alltför mycket slutit sig till samma riktning, som det gamla systemet. Tvänne af dessa Rådgifvare hafva nu imedlertid resignerat. Detta steg, om det först och främst vidhålles, och sedermera efterföljes af da återstående ledamöterne, och om anledningen är sådan som den berättas och styrkes af den här ofvan intagna artikeln i Minerva, hvarmed kamarillan synes, i sin otålighet halt den naiviteten att redan på förband gifva publiken en aning om sin väntade seger, så är det i alla fall ett bevis på hederskänsla och aktning för sig sjelf och sin ställning, för hvilket man, utgången må sedermera bli hvilken som helst, icke kan undgå att hålla de afgångna räkning. Men hvilken skall nu denna utgång blifva? Hvilket är det sannolikaste, om ej att Frejas ampla loford för några af de gamla personerna skola tagas ad notam, så att de äterinträda såsom en åter inblåst själ i det gamla systemet och endast uppspädas med några nya namn, men om hvilka man försäkrat sig, att de i själ och bjerta äro lifvade af samma anda. Visst blir det litet knappt med anslagen och nog går det kanske sönder till slut; men det går ändå så länge det räcker, och det är ju en triumf för den del af pressen, som kunnat bidraga till en sådan uppsättning. Det omtalas i detta afseande redan, att H. Exe. Grefve Brahe skall vara i fråga till utrikes minister. — Det blefve i stt förträffligt sätt att vinna Ständernas bifall ill anslaget åt ministerstaten. ) Det torde ej illa upptagas ,att vi nyttja denna benämning om ministrarne då Statstidningen gilvit en så god föresyn att nyttja den om General v. Borstell under hans härvaro, i berättelsen att H. Ex. Grefve Brahe gaf en middag för samma föremål. a —Ä-rrveee — Nyfikenheten i staden är naturligtvis stor