en interimistisk eller öfvergångsministere, äfven
om detta ej serskildt bekräftats af de förbehåll
flere gjort om bevarad reträtt till sina förra
platser, så märkte man snart på det rase-
ri, hvarmed isynnerhet de, som kunde anses
för den egentliga själen i denna ministere, an-
grepos af kamarillans och det byråkratiska kot-
teriets organ, att det icke stod till alldeles så-
som förut. Någon friktion måste synbarligen e-
mellanåt äga rum innanföre, då det kunde taga
så hett eld utanför och hos kamarillan. Redan
denna sistnämnda omständighet ensam borde för
den konstitutionella delen af pressen utgöra nå-
got skäl att hvila på hanen, utan att derföre
lemna föremålen ) ur sigte, d. v. s. att låta
den nya regeringspersonalen handla innan man
dömde den.
Det var också först efter de förvånande om-
ständigheterna vid Riddarhusets val till förstärkt
StatsUtskott, hvilka tycktes sätta utom allt
tvifvel att hofvet, kamarillan och ministrarne
der hade handlat efter fullkomlig äöfverläggning
med hvarandra, som man hade en rättvis an-
ledning att uttala ett allvarsamt ogillande om-
döme öfver detta de nya ministrarnes sätt att
fortgå i de gamla hbjulspåren, så mycket mera,
som det visade en bristande takt att ej fio-
na, det Ständerna 1 alla fall ville se dem i
händerna, innan de beviljade dem större anslag,
och att en ny regerings hufvudsyftemål nöd-
vändigt måste blifva attspara. Den andra och
ännu hufvudsaktigare anledningen lemnades af
de nya propositionerna till Rikets Ständer, och
dessa åtgärder sammanräknade, tillika med nå-
gra förklaringar af Hr Grefve Posse på Riddar-
huset, syntes numera gifva tydligt tillkänna, att
,de nye, redan alltför mycket slutit sig till
samma riktning, som det gamla systemet.
Tvänne af dessa Rådgifvare hafva nu imed-
lertid resignerat. Detta steg, om det först och
främst vidhålles, och sedermera efterföljes af
da återstående ledamöterne, och om anlednin-
gen är sådan som den berättas och styrkes af
den här ofvan intagna artikeln i Minerva, hvar-
med kamarillan synes, i sin otålighet halt
den naiviteten att redan på förband gifva pu-
bliken en aning om sin väntade seger, så är
det i alla fall ett bevis på hederskänsla och
aktning för sig sjelf och sin ställning, för hvil-
ket man, utgången må sedermera bli hvilken
som helst, icke kan undgå att hålla de afgångna
räkning.
Men hvilken skall nu denna utgång blifva?
Hvilket är det sannolikaste, om ej att Frejas ampla
loford för några af de gamla personerna skola
tagas ad notam, så att de äterinträda såsom
en åter inblåst själ i det gamla systemet och
endast uppspädas med några nya namn, men
om hvilka man försäkrat sig, att de i själ och
bjerta äro lifvade af samma anda. Visst blir
det litet knappt med anslagen och nog går det
kanske sönder till slut; men det går ändå så
länge det räcker, och det är ju en triumf för
den del af pressen, som kunnat bidraga till en
sådan uppsättning. Det omtalas i detta afse-
ande redan, att H. Exe. Grefve Brahe skall
vara i fråga till utrikes minister. — Det blefve i
stt förträffligt sätt att vinna Ständernas bifall
ill anslaget åt ministerstaten.
) Det torde ej illa upptagas ,att vi nyttja den-
na benämning om ministrarne då Statstid-
ningen gilvit en så god föresyn att nyttja
den om General v. Borstell under hans här-
varo, i berättelsen att H. Ex. Grefve Brahe
gaf en middag för samma föremål.
a —Ä-rrveee
— Nyfikenheten i staden är naturligtvis stor