MT RR namn åt än det ena, än det andra kotteriets eller korporationens, till och med bdetalta ombud, till förordande af deras enskilda fördelar )). Men hvad som verkligen kan väcka förundran, är att oefterrättigheten i Freja kunnat gå så långt, att hon allsicke fattat det egentliga af den ställning, hvari den ifrågavarande ministeren befann sig. Läsaren torde erinra sig, att då frågan om en förändrad organisation af Statsrådet, i början af Riksdagen förevar hos Riksstånden delade vi icke deras öfverspända förhoppningar,som trodde att denna reform skulle uppfylla allan rättfärdighet eller allt det hufvudsakliga som nationen hade att önska till vinnande af ett verkligt konstitutionelt regeringssätt. Vi ansågo likväl ganska vigtigt, att den blefve bifallen, derföre att det åtminstone borde föra ett det politiska förhållandet mellan samhällselementerna ett litet steg framåt, hvilket prosten Ödman i Presteståndet riktigast angal med benämningen ctuppfjät.v Orsaken lill dessa båda omdömen låg deri, att förändringen, efter vår tanka, i och för sig sjelf ingalunda egentligen ökar folkets moraliska inflytande på regeringsmakten i det hela, ej heller Rådgifvarnes ansvarighet med hänseende till hvarje regeringens beslut serskildt; i synnerhet om, såsom vid förflutna Riksdagar, blotta reservationer till protokollet anses tillräckliga att freda dem fiån all påföljd och regenten sålunda lemnas i sticket immför opinionen. Men den omständigheten, att samtlige departementscheferne numera skola öfvervara konseljerna, måste likväl gifva åt hvarje föredragande ett vida bättre stöd af kollegernes råd, och åt ministeren i det hela, om den består af män med någon känsla af sin pligt och sin ställning, en större sammanhållning och en starkare moralisk kraft att motväga aallenastyrandet, i de fall då sidoinflytanden eller en ensidig personlig åsigt kunde vilja göra sig gällande hos detsamma. För denna moraliska motvigt mot allenastyrandet var det, som vi ansågo reformen innebära någon nytta, fastän denna ännu altid blir otillräcklig såsom garanti för nationen, så länge icke representationens moraliska inflytande tillika gjort sig gällande till den grad hos regenten sjelf, att han enligt det verkligt representativa systemets ide anser sig af sitt höga kall och nationens förtroende förpligtad, att välja sina nya rådgifvare i den riktning, som tänkesätten hos representationens majoritet antyda, utan afseende på personliga tycken. Det är i konseqvens med denna åsigt af den nya Statsrådsorganisationen, som denna tidning äfven handlat i afseende på de nya ministrarne, utan att vika ifrån den öppenhet, som alltid tillhört oss. Sålunda hafva vi i afseende på hvardera af dem serskildt, vid deras utnämnande icke kunnat undgå att uttala den öfvertygelsen, att hvarken deras föregående ställning eller tillkännagifna politiska åsigter gaf något väserdtligt af dem att hoppas för reformernas sak; äfvensom vi oförbehållsamt yttrat våra anmärkningar vid åtskilliga åtgärder och propositioner, som under deras tid från regeringen utgått. Men ehuru hela sammansättningen nogsamt uppenbarade, att de endast voro att anse såsom , Hvarken tid eller utrymme tillåta oss att egna någon längre skriftvexling åt denna tidningspolemik, hvarmed vi utan serskild anledning troligen ej heller i dag hade kommit att uppehålla oss. Men då detta nu skett, tage vi oss friheten i förbigående fråga Frejas nuvarande redaktör, om han icke förstår eller icke vill förstå 2vad det vill säga, alt emot bättre vetande och handlingar, som ligga för öppen dag, med en lögnaktig lättsinnighet dikta på andra afsigter, som redan på förband äro vederlagda. — Eller hvad kallar man till exempel det, att såsom ännu i Tisdagsbladet af Freja skedde, med citationstecken tillägga Aftonbladet att hafva förordat goda boningsrum åt ministeren, då likväl Aftonbladet snart sagdt ensamt yttrat sig emot förslaget om dessa boningsrum, och Freja sjelf deremot i M 36 lemnade det votum, i afseende på de nya ministrarnes löner, att man visserligen skulle kunna tycka att deras storhet ej motsvarade embetets vigt och anseende,, samt tillika yttrade den förmodan, att de torde förhöjas nästa Riksdag, om nationen blir belåten, ochslutade med tillämpning af Napoleons sats: lIngen stat är nog rik att den kan löna sina embetsmän, d. v. s, att de böra hafva så mycket som staten möjligen kan gifva dem? — Hvad synes vidare derom att, då Aftonbladet vid ett tillfälle yttrade sin otålighet deröfver, att inga reformförslager ännu afhördes, och dervid ironiskt använde orden: atålamod öfvervinner surkålp,, så citerar Freja detta ordspråk lögn