tvifvel bör erinra om nödvändigheten att ej an ticipera på anslagen. — På Riddarhuset i går förevar utom be. tänkandet om folkundervisningen, hvilket åter. remitterades med detaljanmärkningar af en mängo ledamöter, hvaribland Hrr von Hartmansdorffs Göran von Rosens och Arvid Ribbings voro de utförligaste, äfven dels frågan om städernes inqvartering och Stockholms d:o vid hvilken Grefve Anckarsvärd yttrade sig till förmån för någon lindring för bufvudstaden i dess tunga onus häraf; dels Lagutskottets förnyade förslag, angående kyrkopliktens afskaffande. Detta förslag föranledde en lång diskussion, i hvilken bland andra Hr Justitiestatsministern samt Justitierådet Stråle yrkade på antagande af Hr Gänthers reservation, som icke ville hafva kyrkoplikten för stöld borttagen, förr än nya kriminallagförslaget blefve i sitt sammanhang antaget, hvaremot Friherrarne Ludvig Boije, Thure, och Anders Cederström och Hr L. Hierta yrkade på bifall till Utskottets betänkande, med borttagande likväl af den föreslagna uppläsningen af de brottsliges namn från predikstolen. I synnerhet var Frih. Boijes anförande i denna fråga intressant. Hr von Hartmansdorff fick här ett nytt tillfälle till en liten galluttömning mot tidningspressen: Han ville ej, för det denna kunde, såsom dagliga erfarenheten visar, få taga heder och ära af menniskor opåtalt, att man skulle förfara lika lindrigt med tjufvarna. Friherre Raab ville ock ha skarpare straff i stället, om kyrkoplikten borttoges. Slutligen voterades det, hvarvid Hr Gänthers förslag segrade med 539 röster mot 24. — Sedan öfverläggningarne inom Representationen öfver KonstitutionsUtskottets betänkande, i följd af Statsrådsprotokollernas granskning för de förflutna fem åren, nu mera äro I de flesta RiksStånden justerade, gå vi att uppfylla det gifna löftet, att efter hand meddela en något fullständigare redogörelse för desamma. Att det icke kan ske alldeles in extensc torde så mycket hellre ursäktas, som dessa diskussioner annars skulle ensamt upptaga tidningens utrymme för en hel månad. Vi göre i dag början med BorgareStåndets debatt, ur hvilken likväl Hr Petresyttrande blifvit förut meddeladt. — Vid Hr Lagergrens anförande, hvars innebåll läses här ofvan, och den ende, som Ii det Ståndet egentligen tagit systemets parti kan man i vår tanka icke undgå att anmärka två villfarelser. Den ena är, att den värde talaren åberopat 90 R. F. till stöd för der tankan, att rättsenligheten af Konungens beslut i frågor som röra enskilda personers för. hållanden icke får ifrågasättas. Detta synes väl instämma med grundlagens föreskrift; men det sätt, på hvilket Konungens Rådgifvare sjelfve, genom sina förklaringar öfver hvarjehanda mål, visat sig hafva uppfattat de grundlagsställen som derom handla, ådagalägger tydligen, att inskränkningen ej kan sträcka sig längre, än till hvad sjelfva bokstafven innebär, nemligen att man ej må tala om Konungens beslutande ålgärd och ingå i några anmärkningar deröfver eller ens nämna Konungens tillgörande, utan hålla sig ensamt till Rådgifvarnes. Det kan då icke få den mening, som Hr Lagergren sökt gifva deråt. Den andra anmärkningen, att Ständerna icke skulle, uti det totalomdöme de afgifva om Rådgifvarnes nit, skicklighet och drift, fista sig vid sådana unpderlåtenheter, som föranledt remiss till Riksrätt, är eå påtagligt oriktig, att det knappast beböfver någon vederläggning. Eller skulle vid ett sådant totalomdöme, de fall, vid hvilka uppenbara grundlagsölverträdelser blifvit begångna, äfven för den bändelsen, att de icke sedermera föranleda till dömande ifrån embetet af en sådan domstol som Riksrätten, icke få ingå såsom skäl i den opinionsyttring, som Ständerne hafva att afgifva? — Hr W. F. Dalman har i KonstitutionsUtskottet väckt en ganska ändamålsenlig motion. för att bereda möjligheten af en nya lagförslagets antagande genom förstärkt StatsUtskott. — För Preussiska Generalen Frih. von Borstell och dess officerare gaf H. E. Utrikes Ministern, Friherre Stjerneld i förrgår och H. E Hr Grefve Brahe i går en stor middag.