mycket att göra; men all den föregående bildningen och det svåraste, nemligen bedömandet och corrigerandet af predikningarne tillhörer dock Seminarierne. Ville dock öka Skollärare-Seminarierna till inalles fyra, som skulle kunna vara upprättade i t. ex. Hernösand för norra delen af laudet, uti Stockholm för östra, Götheborg för vestra, och Lund för södra delen. Man skulle häremot kunna invända, att detta väl läter verkställa sig, då Skolorna redan äro i gäng och ett behöfligt autal Lärare redan finnes, men att nu i början, då Skolor i nästan hvarje socken böra organiseras , antalet af sådana Folklärare-elever blir så stort, att fyra Seminarier ej äro tillräckliga. Då man likväl kan antaga för afgjordt, att icke alla socknar på en gång kunna vara beredda att uppbygga Skolhus: och öfverenskomma om, huru lön för Läraren skall tillvägabringas m. fl. saker, ansåg han de fyra Seminari erna tillräckliga; ty, om det skulle erfordras, så kunde ganska väl för en tid ett större antal elever autagas. Om lönerna som nu utgöra 13 gånger 3029 R:dr3,900 R:dr eller nära 4,000 fördelade på dessa 4 Seminarier, skulle hvarje Seminarie-Lärare bekomma i ärlig lön 1000 R:dr, och derföre kunde man erhålla en duglig man, hvilken ensamt skulle sysselsätta sig med sitt vigtiga kall. Man kunde äfven då boppas att en längre tid få behålla en skicklig Lärare, hvilket nu är högst problematiskt, då han endast har 300 R:drs lön. Menar man äter, att han ganska väl kan hafva en bisyssla, så kan han ju ej jemnt sysselsätta sig med sina elever i denna Skola, hvilka således måste qvardröja der så mycket längre. Slutligen såg han äfven en fördel uti ett färre antal Seminarier, genom den täflan, som måste uppkomma blard ett större antal elever, samt de förändringar, som kunna behöfva vidtagas, hvilka lättare kunna verkställas på fyra ställen, än på tretton. Herr C. A. Pousette: Som jag är öfvertygad derom, att den vetenskapliga bildning, som för Lärare i Folkskolor erfordras, kan inhewmtas vid Rikets så väl högre, som lägre undervisningsverk , så anser jag de föreslagne Scminarierne öfverflödige; hvad åter den praktiska bildningen beträffar, kan den lätteligen inhemtas vid de redan etablerade Folkskolorne. Af Riksdagsfullmägtigen A. Trysen från Östergöthlands Län: Emot beslutet, att en Fast Skola ovillkorligen skall finnas inom hvarje Pastorat.) Utskotten hafva, efter hans förmening, sträckt tvånget på kommunerne för långt, längre än nödvändigheten kräfver för dess säkerhet att kunna verkställa, hvad denna tag kommer att bjuda. Då ett Pastorat är skyldigt att antaga en Skollärare med de qvalificationer och med de löneförmoner, som Betänkandet föreskrifver, och Staten dessutom genom sina organer innehar kontrollen öfver att så väl Läraren uppfyller sin pligt, som att barnen bibringas det föreskrifne kunskapsmåltet, anser jag, att Staten förbehållit sig tillräckliv magt; det öfriga bestyret om Skolans inrättande i form af fast eller ambulatorisk, bör ovillkorligen tillhöra kommunen att sjelf bestämma, så att den kan draga största nytta af de löneförmoner , den ganska kännbart fär bekosta. Det finnes i mången landsort, der den fasta skolan må placeras på hvilken punkt som helst, som i alla fall må-. hända icke Ag:del af de barn, hvilka böra njuta undervisning, kunna sammanföras på ctt ställe, och således en högst ringa del hafva nytta afen så kostsam Skol-inrättninvg. Skulle då kommunen, enligt Utskottets beslut, icke, genom sin Skol-Direction, få afgöra hvad som, enligt lokala förhållanden, kan vara den nyttigast? Skulle den då vara skyldig att, utom den betydliga kostnaden för arrangementet af Skolan, hafva besvär af undersökningar (ty sådane mäste ovilkorligen föregå), innan de Auctoriteter, som skola yttra sig, kunna afgifva något på sakkännedom grundadt utlåtande? I allmänhet måste man vara mycket van att gå i ledband, om man tystlåtet skulle förbigå projectet till en sådan Lagstiftning och sätta sig under ett alldeles onödigt beroende. Utskotten hafva väl beslutat, att, der Skolor förut redan finnas inrättade, i enlighet med nu afgifne stadgande, men med olika löneförmoner, skulle desamma framgent tillåtas att fortfara i oförändra skick. Denna tillåtelse borde utsträckas till alla nu varande Skolor så att icke någon rubbning eller förändring af der varande Lärare, äfven med mindre kunskap, än hvad bestämdt är, bör föreskrifvas, utan först efter dessas afgång vid ny tillsättning Skol-Lagens föreskrift iakttagas; i annat full skall en alltför stor orättvisa vederfaras de personer, som egnat sin tid åt detta yrke, och som vanligen icke hafva något annat till sin bergning att påräkna Af Riksdagsfullmägtigen Bengt Gudmundsson från Hallands Län: Emot anslaget till Seminarier och bestämmandet af löner till Skol-Lärare. Det senare anser han kommunens rätt, att med SkolLäraren på bästa sätt öfverenskomma. Det förra kan vinnas utan en så betydlig uppoffring genom Lä arens undervisning i en Lancaster-Skola, der den praktiska bildningen säkrast inhemtas, samt i öfrigt emot Utskottens beslut i de delar, der kommunerne hindras att sjelfyve öfveresnkomma och stadga om de fattigas barna-försörjning, undervisningstiden m. m. Härmed förenade sig Anders Andersson från Skaraborgs Län. ROK HOLM den 20 Juli.