0of, qviannans suada förstånd, taXs och kaänsia för sja pligt båttre lyckes att tillvinna sig aktning, sällhet och sympathier, än dessa lysande egenskaDar, som sprida ett lifligt yttre sken omkring sig, men ofiass lemna själen djupt bedröfvad och lidande. — —— AA JOHN COCKERIEL OCH HANS FABRIKER. Om detta jättelika industriella snille och hans ofantliga etablissemanger läses i Börsen Halle följande intressanta artikel: John Cockerill tillbragte sina läroår på fadrens, Williem Coaekerills verkstad, der han deltog i de vanliga arboten2z. Fadren, en Engelsman, reste 1797 till Koatinenten, och först till Sverige, der han sökta tillvägabringa inrättningen af machiner för ulls kamning och spinning, men ej fann gehör, utan begaf sig 4799 till Verviers. Här erbjöd han tvenne betydande fabrikanter att för deras räkning bygga kardoch spinnmachiner för bomull, som dittills blifvit arbetad endast för hand, och slöt med dem ett kontrakt för att försäkra sig om monopol på sina machiner. Han hade medfört sin familj, och hans ekonomiska omständigheter voro så svaga, att han måste förbehållas sig, att fabrikanterne tillsläppte jern och materialer, o.s. v. Snart väcktes ortens fabrikanter till uppmärksamhet på de nya machinerna, och Cockorill skulle hafva gjort betydliga affärer, om han icke dels varit bunden af sitt kontrakt och dels fruktat medtäflare, så ett han ej vågade begagna andra arbetare än sina barn. Slutligen förskref han en mekanikus, James Hodson, från England, och gaf denne sin dotter Nancyl till hustru. Hodson bildades en mängd skickliga moekanici och uppbyggde sköna maechinoch yllefabriker i Verviers. Hen efterlemnade vid sin död 1833 en betydlig förmögenhet. År 4807 flyttade William Cockerill med sina söner till Läöttich. Der byggde han först vid foten af Pont-des-Arches en stor fabrik för kamullsoch klädesfabriksmachiner, men snart förlade han den till Pont-des-Jesuites, der de än i dag bestå. Der förfärdigade Cockerill med sina söner en så stor mängd machiner, att de dermed öfversvämmade Frankrike och en stor del af Europas kontinent, och likväl sysselsatie Poni-des Josuites-eteabiissementet endast 450 arbetare, under Cockeril!s samt den 47:åriga sonen3 ledning. Under denna tid, då klädesfabrikationen stod i så stor blomstring, willvexte William Coaeckerills förmögenhet betydligt;! men han led imedlertsid den motgången, att år 1810 : vid täflen om ett af Napoleon utsatt, hvart tionde år utdeladt, pris för de förnämsta industriella arbeten, detta pris tillades Engelsmannen Douglas för dess i Paris byggda machiner; hans machiner blefvo först efter flera reklamationer, genom en efterföljande berättelse tillerkände åtminstone samma värde som Douglas och åt Cockerill företrädet att sjelf hafva uppfunnit dem. Napoleon gaf honom upprättelse för den första orättvisa domen genom tilldelande af den stora fransyska naturalisationen.! Kort derpå öfverlemnade han ät sina söner Charles, Jaraes och John sin verkstad. Efter det stora kejsardömets fell 4814, sökte desse at fråntaga Eagland dess monopol på åagmachiners förfärdigande; och ehuru bröderne Påerier i Paris redan ifrån början af seklet gjort försök med förfärdigande af dylika machiner, i deras verkstäder vid Chaillon, så voro likväl dessa högst ofullkomliga och det blef Ceterill förbehållet att år 1815 i Belgion inrätta ae första verkstäder, der ängmeachiner tillverkades i den fullkomlighet, som Watts och Oliviers snille uttänkt. År 4816 utverkade bröderna Cockerill ef Nederländska regeringen afträdandet af slottet Seraing, fordna furstbiskopens af Listich residens, och här anlades ett etablissement för tillverkning af årgmachiner och yllesamt linneväfnadsmachiner. 4819 blef John, genom sina bröders cession, ensam egare af heia inrattningen, och anlade der två år derefter den första i proviason Lättich bokanta bögugn för stenkolsbränning. Hans etablissement för machintillverkning innehåller 44 verkstäder, nemligen för 4) stora borrmachiner, 2) skruftillverkning, 3) skärmachiner, 4) ullkamnisgsmachiner, 5) mullsjenny, 6) bjulverk, 7) filverkstad, 8) lokomotiver, 9) stor stångjsrnssmedja, 10) ångmachiner, 11) kopparslegeri; deta etablissement innehåller 485 sverfstolar, 9 smedjor, 20 borrmachiner, en machin att tillverka tappar med, 3 skrufborrmachiner och 4 cirkolsågar. En af verkstäderna för stora smiden har 42 ässjor, en hammare — för större smiden, fyra flammugnar för hvitgiödning. I verkstaden för lokomotiver finnas 41 bärdar, och 9 andra äro fördelade i de öfriga verkstäderna. Febriken för jerntillverkning upptager en rymd af 450 akres i längd och 345 i bredd. Den består sf två ugnar för stenkolsbränning, två smältugnar, fem valsverk, två stora hamrar, en stor smedja, 28 ugnar för jernets glödgning, två färskbärdsr, 9 jernborrar och ett tegelslageri, som drifves med ångkraft. Stenkolsgrufvorna bilda den tredje afdelniogen, och en fjerde, som befinner sig bredvid det siora etablissementet, på en äng, utgöres af ett sjuderi, sågqvarn m. m. Sexton ångmachiner om 695 hästkrafter äro dag och natt i gång. Brutto: produktionen kan antagas till ungelär 7 millioner Rdr Bko. Ex kansl från Maasfloden förskaffar etablissementet en hamn för 50 stora fartyg och från denna hamn gå railvägar i alla riktningar genom faktoriet till en längd af 413,600 alnar. 2,500 arbetare äro sysselsatta fnom etablissementet och ännu en stor mäsgd för dess räkning utom detsamma. Kostnaden för inrättningen från dess första anläggning upptages till 7 millionsr Rdr Bko. De machiner, som förnämligast tillverkas i Saraing, äro ångmachiner af alla slag, hydrauliska pressar, machiner för socker-, ull-, bomul!soch jernfabrikor, mjölqvarnar m. m. Den siarkaste ångraachin, som hillills blifvit tillverkad, är en om 300 bästars! kraft, mena efter de nya inrättningarna kan man: derstädes tillverka machiner om 800 hästkrafter. Utom Seraing egde Cocizerill en stor modelilfabrik vid Purt-des-Jemiles i Luttich, der 800 arbetare sysselsattes; ett mekaniskt väfferi i Lu:tich; äfvensom i Verviers och Aschens fabriker för Me-! rn necaAhalav?: Ii Ardannac vid Namnineree an tanatfrår